Följande tio punkter beskriver ganska väl hur en terrier betraktar ägandeförhållanden mellan dig och sig själv.
Lagen gäller allt som råkar komma i din terriers väg.


- Om jag tycker om det så är det mitt
- Om jag har det i munnen så är det mitt
- Om jag kan ta det ifrån dig så är det mitt
- Om jag hade det förut så är det mitt
- Om det är mitt så kan det aldrig vara ditt på något vis
- Om jag tuggar sönder det så är alla bitar mina
- Om det ser ut som mitt så är det mitt
- Om jag såg det först så är det mitt
- Om du leker med något och lägger det ifrån dig så är det automatiskt mitt !
- Om det är trasigt eller tråkigt så är det DITT
- Om det går att äta, så är det absolut mitt !

En gammal lag men ack så sann...

Visar inlägg med etikett TV. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TV. Visa alla inlägg

söndag 3 april 2011

It's BAD you know

Imorgon är den första dagen på mitt NYA liv!!!
Jo jo, visst har jag sagt det förut men nu MÅSTE jag......mitt liv är en katastrofzon :(

En liten bit på vägen har jag ändå kommit i.o.m att jag fått röjt undan rejält i lägenheten, men fortsätter jag inte min städning och röjning (har inte gjort nåt på en vecka nu) så är jag snart tillbaka på ruta ett. Så DET är ju en del av det hela, likaså att övht få bättre ordning och struktur på mitt liv.
Ett problem för mig är att min ork åker så upp och ned, vissa dagar är jag så in i döden trött så det är ett under att jag ens kommer upp ur sängen.

Vill ju få bättre ordning på allt i mitt liv; från att hålla ordning i mitt hem till att sköta mig själv bättre och att göra mer med Tindra......men den allra största biten just nu är ändå ekonomin!
Alltså det är riktigt illa nu, känner mig som det vore dags för Lyxfällan......problemet är bara att jag inte överkonsumerar på det sättet och det finns liksom inget att ta av här :(
MEN, nu MÅSTE jag sätta till alla klutar och göra det lilla jag kan för att på sikt få skutan på rätt köl igen......med början IMORGON!

Jag hade planerat att kunna åka iväg och ställa ut Tindra nu i slutet av maj, men det GÅR bara inte :((
Jag vill inte ha det såhär!
Jag vill kunna GÖRA saker tillsammans med min hund, som att tex ställa ut henne, gå på fler kurser etc. Jag vill kunna lägga undan lite pengar så att jag har en buffert ifall jag får oförutsedda utgifter (vilket man ju alltid får när man har djur!). Jag måste helt enkelt hushålla bättre med pengarna, det är svårt med min redan tighta ekonomi men det GÅR bara jag anstränger mig mer och disciplinerar mig!
Imorgon får jag börja dagen med att ringa banken och hoppas på att inte bli halshuggen! Steg ett är att komma ikapp mig på mitt övertrasserade kreditkort, och en sak kan jag då säga er; MITT liv är då ingen Shopaholics bekännelser precis, så här ligger inga Hermésscarves och skräpar i byrålådan som jag kan sälja av :(
Faktum är att inte ens Lyxfällan skulle kunna komma till min undsättning för här FINNS inget att sälja.....eller iaf inte mkt. Sak nr två att göra imorgon är att ändå slänga ut två annonser på Blocket: en kaninbur respektive en hundbur, och hoppas på att det kan inbringa några kronor.

Så även om soundtracket till mitt liv är den här låten så är det R.L Burnside som får ackompanjera det här inlägget.....och nånstans nångång så måste man ju börja om det ska bli en förändring, och jag tänker börja redan ikväll med att gå och lägga mig tidigt så jag kommer upp tidigt imorgon, för det är hårda tider nu och mkt för mig att ta itu med.....It's bad you know!

Kompletterande tankar ang ett tidigare inlägg om hundhållning

Jag skrev ju ett inlägg för några dagar sen om det här med att inte lämna sin hund utan uppsikt, och känner att jag vill skriva lite till ang detta ;)
På söndagarna så brukar jag titta på tv-programmet Djurräddarna på Nya Zeeland TV4+ och idag var det en ägare som fått sin bil stulen med hunden i, som tur var kom hunden till rätta.

Generellt så tycker jag inte att man ska lämna hundar ensamma i bilen om man inte absolut måste, dels för att bilen kan stjälas med hunden i men oxå för att det händer att folk gör inbrott i bilen enbart för att stjäla hunden. Men, självklart är det så för oss alla att vi ibland måste lämna hunden utan uppsikt, men där vi kan undvika att göra det så tycker jag att vi ska försöka göra det så lite vi kan. Det finns ju folk som t.o.m haft inbrott i sina hem där dom enbart stulit hunden, så det allra tristaste ang det här ämnet är ju den utveckling som skett att man stjäl hundar :(
I England tex finns det organiserade ligor som håller på med detta att stjäla och sälja hundar, och det är nog bara en tidsfråga innan vi får det här oxå tyvärr.

Som anknytning till det om hunden som satt intrasslad i skogen i kopplet i 27 dar (!) pga sin mattes dumhet skulle jag även vilja ta upp detta med lösa hundar i skog och mark. För mig är det en självklarhet att vi ALLTID ska ha koll på var hunden är någonstans! En hund ska inte dra iväg så långt så att vi inte kan se den (det är dessutom förbjudet i lag såvida det inte är en arbetande hund!), så som var fallet med denna hunden.
Återigen så handlar det om att hundar som drar iväg så oxå kan bli stulna, men framförallt så handlar det ju om att hunden kan fastna, dra iväg och bli skadad och/eller ställa till med skada på det vilda djurlivet i skogen (alltifrån att riva och skada/döda djur till att jaga dom till döds, tex har det hänt att hundar i Slottsskogen jagat rådjur utför stup).
Dock, detta gäller ju alltså oss med vanliga sällskapshundar. Däremot så finns det ju arbetande hundar som tex vissa jakthundar som ska arbeta fritt i skog och mark, men så är det oxå dessa hundar som oftast dör i olyckor när dom springer löst; alltifrån att dom springer ut på vägen och blir påkörda, till att dom blir dödade av annat vilt eller så illa skadade att dom måste avlivas på plats (det händer ju tex att älgar sparkar hundar).

Så summa summarum av det jag vill förmedla: Vi kan inte alltid göra "rätt" hela tiden, men vi kan försöka använda vårt sunda förnuft så mkt det går och försöka undvika situationer där våra hundar helt i onödan kan råka väldigt illa ut.
När det gäller detta att inte binda upp hunden utanför affärer så tror jag tyvärr att det råder stor okunskap om att hundar faktiskt stjäls :(
Jag själv hade inte ens kunnat tänka den tanken när jag fick min första hund och hade bundit upp henne utanför en affär och sen fick mig en rejäl skopa ovett från min mor. Så alla hundägare därute, sprid gärna budskapet till andra hundägare för det gör jag, och säkert 8 ggr av 10 så blir de hundägare man upplyser detta om helt chockade för dom hade inte en aning om detta att hundar faktiskt stjäls! Men visst är det för djävligt att man inte ska kunna lämna sin hund utan uppsikt en liten stund utan att riskera att den blir stulen och gud vet vad som kan hända då :((

onsdag 30 mars 2011

Barndomsminnen........känsliga läsare är härmed FÖRVARNADE!!

Kollade på kvällens Kobra som handlade om "könsrock", dvs icke helt rumsren musik.....eller snarare texter. Riktigt roligt program som fick mig att tänka på min barndom och om uttrycket att det var bättre förr......när jag och mina kompisar var i nio tio-års åldern sprang vi omkring ute å vrålade för full hals: In kommer far,  full som han var drämde sin task i bordet. Efter kom mor, spotta och svor undra va fan han gjorde. 'Ska du förstöra pillevicken din som du ska köra in i fittan min?' Ungarna skrek, katten den sket och hunden han satt och runka. (Från skivan Folklår, våra allra fulaste visor från 1977 med Bengt Sändh och Finn Zetterholm), samtJa du får göra med mej som du gjorde med min mor. Du får knulla mig i arslet när fittan blir för stor. (Vet ej vem som sjöng).....inte tusan tänkte vi så mkt på vad vi sjöng, men att det var SNUSK visste vi ju, och det var ju jättekul förstås!
Vuxna förfasar ju sig ofta över dagens barn/ungdom och har så alltid gjort, men oavsett i vilken tid man lever så har unga i alla tider gjort sånt som alla vuxna förfasar sig över, och dom vuxna kan säga: Sådär var det minsann inte på MIN tid, då fick man lära sig hyfs å vett och att veta hut......eller iaf nåt i den stilen.

Jag skrattar gott åt mina barndomsminnen och över hur oskyldigt allt kändes då. Inte visste man nåt om pedofili, och ingen tyckte väl det var nån större grej med nakenhet hos vare sig barn eller vuxna. Visst visste man att man skulle akta sig för "fula gubbar", men att dom där fula gubbarna skulle kunna göra nåt annat än att blotta sig, om det visste man intet.
Inte heller kan jag minnas att nån vuxen reagerade på vad vi sjöng, och jag kan inte låta bli att undra över hur jag själv skulle reagera om jag hörde barn i den åldern (jag har f.ö två syskonbarn i den åldern) skulle springa runt å vråla:  Jag spottar aldrig ut min snus innan jag suger kuk. Jag spottar aldrig ut min snus innan jag suger kuk. Tar aldrig ur tampongen innan jag släpper till. För jag blir glad och gullig när jag gör som jag vill.
Troligtvis skulle jag tycka att det var helt förfärligt haha......människans minne är bra men kort ;)
Här får ni ett annat smakprov av Lilla Lovis som jag bara tycker är SÅÅÅÅÅ jävla bra!!



Och, MISSA nu för allt i världen inte K Special på svt2 på fredag klockan 20.00 då dom sänder programmet Eleganten från vidderna - Eddie Meduzaoch till sist: Jo, det VAR bättre förr.....iaf känns det så, för det känns som om barn ska växa upp så fort i dag på så många plan, och att barn idag vet saker som barn inte borde känna till......så VAR det oskyldigare förr och pedofilerna färre, eller var det bara så att vare sig barn eller vuxna i allmänhet kände till deras existens lika mkt som idag?! 
Oavsett vilket så är denna musikgenre en svår konst att behärska, och i mitt tycke så behärskas den långtifrån alltid.
Var och en har väl sin egen gräns för vad man tycker är ok att sjunga om, och personligen berörs jag ganska illa om texterna på ett inkluderande sätt inbegriper djur och barn......men när det är bra då är det BRA, och ovanstående video tycker jag är bra för den vänder på könsrollerna och ifrågasätter vad som är ok eller inte, och för vem.


Gonatt!!

onsdag 26 januari 2011

Jag har fått en award och utmaning av Cattis:)

För några dagar sen så fick jag den här awarden med medföljande utmaning ifrån Cattis som har den eminenta bloggen På Riktigt :)
Oki, då kör vi! 
- Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?
hundägarna i det ögonblicket nedsatt på grund av ren förvå- (Ur boken Lexikon i hundspråk av Anders Hallgren).
- Vad var det senaste du såg på tv?
Jag såg på dokumentären För Guds skull av filmaren Noomi Liljefors Kunskapskanalen ikväll som handlade om hennes barndoms kyrka Södermalmskyrkan, nu har jag på Kvällsöppet med Ekdal på TV 4 i bakgrunden men kollar inte på det, bara hör babblet. 
- Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Se förra frågan.....hör Lennart Ekdal m.fl ;)
- När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Jag var ute för fem timmar sen och då var jag ute på promenad i 1,5 timma med min hund Tindra, snart ska vi ut igen på dagens sista rastning.  
- Vad har du på dig?
Vad är detta för dirrrrty question *asg*
Tja det är den vanliga sexiga hundägaroutfiten, dvs gul T-shirt med en vit långärmad stickad tröja ovanpå, grå leggings med ett par grå joggingbyxor ovanpå och gråa sockar.....vita trosor för den som vill veta och ingen BH ;)
- Vilken var den senaste filmen du såg?
Ouch, nuuuuu blev det känsligt moahahahaha......nåja, den senaste filmen jag såg var en spansk kortfilm (30 min) från 1994 som heter Aftermath, dra nu INGA förhastade slutsatser om mig pga det filmvalet hahaha!! Senaste långfilmen var den kanske något mer rumsrena SAW 3D från 2010 ;) 
- Skulle du överväga att flytta utomlands?
För 15-20 år sedan skulle jag TVEKLÖST ha svarat JAAAAA (Spanien var det aktuella landet isåfall), nu är jag dock mer tveksam. Att ha familj och vänner nära betyder mycket mer för mig nu än vad det gjorde förr, så nja det är nog högst tveksamt att jag skulle överväga att flytta utomlands.
Jag tackar Cattis för awarden och utmaningen och skall nu såklart skicka denna vidare till fem andra bloggare, och dom som får awarden och utmaningen av mig är följande:
- Majja the Original Star
- Nurse Rached eller Syster Dyster
- HildSjöbergIrene
- Monica Andersson Handbrutens Blogg
- Lucky Mommy
Att anta utmaningen är naturligtvis helt frivilligt!!

fredag 10 december 2010

Svarta hål

Nej, jag har inte fallit ner i ett djupt svart hål och därav min bloggtystnad......oh nej, här har flitens lampa sannerligen lyst kan jag säga!!

I måndags så grovrengjorde jag badrummet, och då snackar vi på micronivå med tandborste å rengöring av alla avlopp bl.a! Sen var det dags för ordentlig dammsugning, skurning av golv och påläggande av rena mattor :)
Därefter så var det Tindras tur, hon var dock måttligt road men att storrengöra (läs: sanera!) lägenheten utan att oxå bada henne skulle kännas tämligen meningslöst då hon ju får ligga i både sängen, soffan och fåtöljen och hon skulle snabbt ha sketnat ner allt igen då hon var i ett stort behov av ett renande bad! Att hon blivit så smutsig är mkt för att hon lägger sig på rygg för princip alla hundar och får massa sand å annat i pälsen, därutöver så har hon ju tumlat runt i häftig lek med andra staffar tex och blivit bra skitig i höstsörjan, så bad behövdes alltså. Jag schamponerar henne alltid med PROB Tjär Schampo.
Klorna blev klippta oxå förresten (men det gör jag ju varje vecka).

Så Tindra nybadad, då var det dags att bädda rent med nytt rent täcke och nya rena kuddar oxå. På med rena kuddvar på dom stora "prydnads"kuddarna och torka rent i skinnsoffan. Sen var det dags för nåt jag aldrig gjort förut! Jag upptäckte nämligen för några veckor sen nåt jag inte sett på ALLA de år jag haft min fåtölj (vilket säkert är iaf tio år MINST), nämligen att man kan ta av hela fåtöljöverdraget och tvätta!!! Den upptäckten var ju som en uppenbarelse då själva överdraget blivit allt sunkigare. Jag har ju tvättat själva kuddvaret till den lösa kudden samt överdraget till sitsen, men armstöden har ju inte sett för fräscha ut med alla hundar som legat där med sina huvuden och halsar genom åren, och katten som brukade ligga på armstöden. Så TA DA, nu är hela fåtöljen fräsch, ren och fin igen :)

På natten tog vi oss en promenadrunda i nyfallen snö innan det var dags för mig att hoppa in i duschen å sen ramla i säng.
Jag ÄLSKAR att gå ute på natten på vintern när det lyser upp av snö, eller i ljumma sommarnätter. Jag är så glad över att Tindra inte är som min daghund (ja hon var ju en såndär MEGAfarlig kamphund [amstaff/pitbullmix] ni vet.....höhöhö, skulle inte tro det, snarare en något mörkrädd liten sötunge hihi) som INTE ville gå några promenader när det var mörkt ute (ibland hade jag ju henne över nätterna, tex när jag hade henne när husse och matte var iväg utomlands på semester nån vecka).

Man får en massa bra gratis "träning" på natten oxå då det kan dyka upp de mest konstiga saker i mörkret, som tex GIGANTISKT rullade snöbollar (eller snarare snöklot), träd som beter sig konstigt i vinden, nånting fladdrar, en mystisk pulka som ligger å skräpar osv. Det är väldigt bra och intressant att se hur Tindra reagerar inför sånt som verkar skrämmande (jag tänker ju såklart på ett framtida MH, något vi planerar att göra hösten 2011). Hon löser det alltid galant, hon är så himla väl avvägd i sina reaktioner (iaf så som jag ser det med mina amatörögon). Jag förhåller mig i stort sett alltid passiv, ibland kan jag gå fram till föremålet om jag märker att hon hellre undviker att undersöka vad det är utan försöker låtsas som om det inte finns, eller om jag märker att hon nog trots allt är övertygad om att det där ÄR nåt farligt och att det nog ändå är bäst att låta som "kom inte hit dô, för då ger jag dig på moppo". Då går jag bara fram till vad det nu är och kanske tar på det. Men som sagt, det är sällan för oftast så löser hon det själv för hennes nyfikenhet är stor, och eftersom jag förhåller mig passiv så kan det ju inte va SÅ farligt ;)

Det är en stabil tjej det här, liksom sina föräldrar (och det verkar hela kullen på sex valpar ha ärvt) och jag är helt säker på att hon kommer klara sitt MH lika galant som sin mor Metal Staff Ain't that a bitch "Lyra" och sin far Megabyte Dominator "Star" :D
Nån skotträdsla har hon inte heller visat, nyårsafton (då hon f.ö fyller ett år!) kommer väl bli det stora eldprovet. Är oxå såpass gynnad att bo hyfsat nära en skjutbana, så ofta när vi går i Änggårdsbergen kan man få riktigt bra skotträning (lite beroende på var i Änggården man går) då dom har övning och det kan smälla på riktigt rejält, Tindra reagerar inte ens.

Nåväl, ska inte bli långrandig om min städning, men adventspyntet i fönstren är uppe och det är riktigt mysigt :)
Nu ska jag äntligen ta itu med min disk som jag faktiskt inte gjort ännu, sen är det så gott som klart här sånär som på att stryka lite dukar och lägga på, att våtdamma mer ordentligt (nu har jag bara svept över allt) och ställa i ordning alla prylar. Och ikväll ska jag så äntligen få ut lite annonser på Blocket!
Ekonomin är väl det som i ärlighetens namn oroar mig en aning just nu, den är inte bra alls tyvärr :(
Lyxfällan nästa?! ;O

torsdag 2 december 2010

Läsa böcker är bra.......tror jag :)

Nu är jag verkligen inne i en bokläsarperiod igen och jag tycker det är SÅÅÅÅÅ skönt!!!

Det finns SÅ mkt jag älskar med informationstekniken! Den har revolutionerat mitt liv på SÅ många plan, fått mig att komma ut ur mina rädslor inför sociala kontakter i allmänhet, och nya sociala kontakter i synnerhet.
Jag har lärt mig att interagera med människor, att bli mindre enkelspårig och rigid och inse att det finns så många andra sätt att resonera på än på mitt sätt, att det finns så många fler erfarenheter och att mina sätt inte alltid är dom bästa.
Jag har lärt mig att saker inte behöver vara antingen eller, svart eller vitt, utan att livet och kunskaper kan faktiskt innehålla både nyanser och både och! Att man kan välja flera olika synsätt, att man kan ta lite här och lite där och ta till sig kunskaper ifrån många olika skolor och människor och inte slaviskt följa en enda lära, och där detta varit allra mest uppenbart i mitt liv är detta med hunderiet: inställningen till hundar och framförallt samvaron och träningen med hundar! Jag har lärt mig SÅ mkt nytt genom alla nya människor jag lärt känna i cyberrymden, saker jag troligtvis aldrig skulle lärt mig annars eftersom jag inte skulle ha sökt mig till den informationen självmant s.a.s.
Mitt liv har blivit SÅ mkt rikare på alla plan tack vare informationstekniken :)

Sen har vi ju detta med smidigheten!
Tänk så enkelt att hemma på sin egen kammare kunna leta efter böcker, musik, talböcker och filmer på bibblan; reservera, ställa sig på kö, låna om etc. Så smidigt och enkelt vårt liv har blivit på många sätt.
När det gäller bibblan så återupptäckte jag denna instituion för bara en sisådär två år sedan eller nåt. Av många olika orsaker så hade det här med bibliotek fallit i glömska hos mig efter jag slutade mina universitetsstudier år 2000, och redan då så var folkbiblioteket nåt jag bara besökte i undantagsfall då dom råkade ha nån kurslitteratur som kanske var utlånad på universitetsbiblioteket och hade långa kötider.
Biblioteket var alltså en glömd resurs för mig. Ibland kunde jag bli påmind av någon, som tex när jag sa till min mamma att: "Ojoj, nu måste jag köpa nån bok om kaniner", när jag och min dåvarande hund hade hittat en stackars liten bortsprungen vädurskanin i Slottsskogen som ingen ville veta av eller kunde ta hand om....."men det kan du ju låna böcker på bibblan", sa mamma (ja detta var alltså några år innan jag hade skaffat mig internet).

Som sagt, det som i mina unga år var mitt andra hem hade i IT-världens tidsålder fallit i glömska då jag helt plötsligt en dag råkade ramla in på bibblan i Linnéstaden för att låna deras toa. Då kom jag ihåg att jag kanske skulle ta och hämta ut ett nytt bibliotekskort då mitt förra försvann i.o.m att jag hade tappat min plånka flera år tidigare.
Sagt å gjort, nytt kort fick jag och sen strosade jag i timmar därinne. Men vet ni va det festligaste var? Det var min både mentala och rent kroppsliga reaktion på denna upplevelse! Jag var som ett barn i en jättelik godisbutik! Jag erfors av en sån ENORM lycka och förundelse över att man kunde låna böcker HELT GRATIS!!! Man skulle kunna ha trott att jag var en invandrare från nåt diktatoriskt land som aldrig hade fått uppleva friheten i att få kunna ha tillgång till vilken litteratur man vill.
Jag var helt hänförd och förundrad, och en sån enorm lycka genomfor mig att jag nästan inte kunde hålla inne med mitt bubblande lyckoskratt, det ville bara UT och jag ville skratta ut min oerhörda lycka över denna nyupptäckt!!

Det härliga i allt det här var att jag tycker det är så sällan man idag som medelålders vuxen drabbas av denna ofantliga lycka över de små tingen i vardagen, vana som vi är att få allt vi pekar på i princip, där allt man vill ha skall vara en självklarhet att få. Jag var som ett lyckligt barn på julafton eller som en nyförälskad, och jag bara njöööööt av känslan som höll i sig i många många besök, och som fortfarande inte helt har lämnat mig :)

Nåväl, på samma sätt som IT-åldern har förenklat mkt så har den oxå försvårat en del. Jag tror inte jag är ensam om att känna att tiden inte räcker till till allt man vill göra. Jag kan ju tex inte skylla på att jag jobbar mer, ändå räcker inte tiden, för att man har så svårt att slita sig ifrån sina apparater (mitt fall gäller det alltså även TV:n). Tiden räcker på nåt sätt inte till att göra allt man vill i cyberrymden och allt man vill i det verkliga livet, och iaf så har JAG en tendens att fastna i dator- och TVvärlden istället för att göra mer saker och LEVA mer i det verkliga livet där utanför skärmarna. Datorn står där hela tiden som ett "dåligt samvete" på nåt sätt.
Dessutom tycker jag datorn så lätt slukar så ofantligt mkt mer tid än saker man gör i det verkliga livet, allt tar sån tid på nåt sätt :/

MEN, när man väl tar sig en teknikpaus så upptäcker man hur skönt det är! Nåja, visst kan en viss "oro" och abstinens infinna sig, men ignorerar man den bara så brukar den snabbt ge med sig och man känner lugnet återkomma och man gör en massa andra saker - som att tex läsa böcker - tills man en dag sätter sig där igen för man ska "bara" kolla mejlen, å så blir man sittande igen.....

Jag gör inte alls lika mkt på datorn nu som förr, speciellt inte som då jag inte hade hund. Då hann jag läsa alla min mejl, tävla en massa och vann en massa (vilket va kul!), blogga massor, var superaktiv på forum, läste nyheter osv osv.....nu är det inte mkt av detta jag hinner, ändå tycker jag datorn slukar på tok för mkt tid.

När det gäller TV:n så finner jag det dock allt lättare att låta bli att titta på den, för helt ärligt; program som tex  Ung & Bortskämd det var kul i första avsnittet, och även det andra orka man med, men sen blir det ju bara ett stort GÄÄÄÄÄÄSP av sådana program, vi har sett det SÅÅÅÅÅ många gånger förut, det är uttjatat. Eller som Pensionärsjävlar, första programmet skratta jag så jag tjöt men redan i det andra avsnittet började det kännas tjatigt och jag har därefter föredragit att se på Grotesco på svt1 på samma tid istället, ett humorprogram som både är varierande och mkt mer intelligent. Likaså alla tusen olika varianter på olika amerikanska kriminalserier, man är mätt nu.....så TV:n är alltså inte så svår att avstå.

Så, när jag alltså då och då får mina ryck och sliter mig från apparaterna (vilket ändå är på tok för sällan tyvärr) och tar och läser istället så njuter jag verkligen av det!! Även här har jag mina perioder; ibland är det bara kriminalromaner, ibland mkt faktalitteratur om just det ämne jag råkar ha snöat in på för tillfället, ibland är det bara skönlitterära romaner och nu är jag alltså inne i hundboksfasen i mitt läsande. Jag läser både hundböcker av mer skönlitterär karaktär, böcker som är nåt slags mellanting mellan skönlitterärt och lärande, och så mer fakta/läroböcker.

Jag har ju som sagt börjat så smått med klicker som jag skrev om här. Jag har börjat på ett inlägg om klicker och bakgrunden till metoden, men jag har tagit en liten paus i skrivandet i det inlägget, men det kommer vart det lider :)
Har inte läst klart hela den boken jag skriver om i det inlägget ännu. 
Häromdan lånade jag två böcker på bibblan varav den ena jag har läst ut, Hunden som hobby av Lisbet Helleberg. Den handlar främst om henne och hennes goldenhundars liv, men tar oxå upp en del om träning och annat.  
Just nu läser jag (och planen är att jag ska läsa ut den idag så jag kan lämna tillbaka båda böckerna och hämta två nya böcker om klickerträning som jag reserverat/beställt till mitt bibliotek och som har kommit) en bok som väl egentligen är en skönlitterär bok men vars fokus ändå ligger på hundarna. Detta är den första boken jag läser av Yrsa Stenius (finns många böcker av henne jag vill läsa, har bara inte blivit av ännu men nu kommer jag nog snart ta mig an dem för jag gillar verkligen hennes sätt att skriva) och den heter Taxar, kärlek och sorg.

tisdag 30 november 2010

Det finns dagar man kanske aldrig borde ha vaknat upp till.....

idag kan vara en sån dag ;)

Born and breed göteborgare som jag är så HAR jag ju en sån jävla sjuk å kass humor!! Lägg därtill min brittska ådra som ofta bidrar med en ganska torr och för många en långsökt form av humor (så tolkar iaf jag det eftersom det ofta missuppfattas och tas för blodigt allvar).....då är det skönt att ha en självsfrände i WoB som ALLTID hajjar grejjen, det är skönt att veta att man ÄR inte är ensam därute!! ;P

Sen var det ju det där med ordvitsarna, JAG skäms inte över göteborgarnas - och därmed MIN - faiblesse för ordvitsar och blev faktiskt lite besviken på stadens son Håkan (som vi alla älskar, profet som han ju faktiskt är i sin egen hemstad) som inte ville stå upp riktigt för denna fina göteborgstradition i Robins.....kanske var det därför jag drömde inatt att han hade dött (minns inte av vad, men nåt hastigt som typ en hjärnblödning), men det får vi ju hoppas inte var en sanndröm förstås :O

Först tänker jag bjuda er på en helt underbar liten snutt ur SVT:s program Debatt....här har ni en tvättäkta göttebosska mé dom rätta taktera, tyvärr är dom ett utdöende släkte :(
Sen tänker jag bjuda er på en kass ordvits, för ALLA ordvitsar är självklart kassa, det är ju liksom det som är vitsen (höhö!) med ordvitsar.....något som inte alla verkar ha förstått!!


Vet ni varför Jimme Åkesson aldrig vill vara försenad?
Han vill ju inte vara sist!
Idag är det alltså en såndär dag då bara en massa mer eller mindre sjuka - och för omgivningen jobbiga - associationer dyker upp i hövvet på mig och bara vill uuuuuuut.........alltså skall jag nog hålla mig för mig själv idag, hunden lär ju inte lida av knäppheterna som kommer ut ur munnen på mig iaf.........får vi väl HOPPAS......men VETA, det kan man aldrig göra ;)

måndag 8 november 2010

HJÄLP!!!! Jag har blivit morsa till en tonåring :O

Och frågan är väl om jag ens själv har växt ur tonåren :O......ingenting i min livsföring tyder ju på det iaf :/

Nåväl, tonåringen ifråga är ju förstås Tindra :)
Holy Moses vilken ENERGI hon har nu lilltösa, och då var den inte dålig innan heller haha!! Det känns som om det helst ska hända nåt hela tiden och det är verkligen en utmaning att få till det så att hon får allt vad hon behöver av både fysisk aktivitet, mental aktivitet och vila......för mkt eller för litet av nåt och hon förvandlas till ett totalt bångstyrigt litet monster, om än ett väldigt sött sådant.
Vila är väl i alla fall det minsta problemet haha ;)

Nu är det är slut med att inte vilja ta promenader bara för att det regnar ute kan jag säga! I förra veckan så var det en såndär regndag när hon INTE ville vara ute, och då ska ni veta att hon faktiskt har ett jättebra regntäcke så det är ju inte så att hon blir helt genomblöt precis :O
Resultatet av en dags fysisk vila visa sig dan efter då hon var HELT omöjlig att ha att göra med på långpromenaden haha, så nu kommer hon inte undan: Rain or no rain, MINST en långpromenad om dan tills hennes värsta tonårsfasoner/energi är över iaf. Det är en prövning ibland att vara tonårsmorsa till ett 16 kilos kompakt energiknippe som far omkring som ett litet bowlingklot kan jag säga ;P
Till min glädje så har hon nu börjat gilla att gå på promenad på mornarna, vilket hon inte har gjort förut. Så nu kan man ju gå en lite längre tur direkt på morgonen vilket jag tycker är bra, det gör det lättare för mig att kunna få gjort fler grejjor under dan än vad jag får till nu.

Jag FÖRSTÅR som sagt inte hur man kan få SÅ LITE gjort alla dygnets 24 timmar sju dagar i veckan???!!! :O
Det kan bara vara tonåringar som lyckas med det.....ja å så övermogna sådana á la Gullan då!
Folk pratar om att dom inte får livspusslet att gå ihop, jag HAR inte ens nåt "livspussel" men jag får det ÄNDÅ inte att gå ihop :((
Jag tror jag måste göra upp något slags dagsschema, åtminstone under en överskådlig tid så att jag får bättre grepp över dagarna och får nåt gjort!!

Visst, jag vet att jag inte har ork att klara av lika mkt som "normala" människor, det finns ju en orsak till varför jag har sjukpension, men LITE mer än vad jag gör nu MÅSTE ju bara bli gjort för det här håller inte!!
Visst, det sista har jag tex fått lagat middag ett par dagar och tvättat, men mer är det inte. Jag har ett JÄTTEBERG med disk, dammråttorna börjar invadera hemmet, köksbordet är helt belamrat och mattorna skulle minst sagt må bra av en närkamp med tvättmaskinen. Det enda jag kontinuerligt sköter på städfronten är tvättning, ha renbäddad säng, rent i badrummet och tömmer soporna........JESUS, jag känner mig nästan som nickedickerna i Ung & Bortskämd som jag precis kollat på (are they for REAL???!!! Herregud, jag vet inte vilka som jag tycker är dom största idioterna; ungdomarna eller deras föräldrar :O)......dags för uppryckning som sagt!

När det gäller Tindra så behöver jag bli lite bättre på att träna med henne. Visserligen så tränar vi ju när vi är ute på sånt som faller sig naturligt s.a.s men utöver det så behöver vi träna mer "organiserat" framförallt ute, nu blir det mest sporadisk träning inomhus.
Jag har en tendens att göra allt i sjok, jag måste bli bättre på att fördela gracerna så att mer blir gjort på dagarna. Nu i.o.m att Tindra har mer energi och vill gå på morgonpromenader så har jag de sista dagarna kunnat dela upp våra promenader bättre, så det är iaf ett första steg.

Nä, imorgon är det dags att kavla upp ärmarna och börja ta tag i städningen! Jag behöver röja på flera plan för min ekonomi är i TOTAL katastrof så jag måste ta tag i att försöka sälja av lite grejjor på Blocket så att jag förhoppningsvis kan få in lite cash, och det SNARAST!! Alltså måste jag röja.
Jag har aldrig sålt nåt övht på annons, men kompisen sålde en hel del grejjor på Blocket för ett tag sen så det var inspirerande, sen har ju jag inte så bra grejjor att sälja som hon men jag måste iaf göra ett försök. Precis som min kompis så orkar jag inte med joxet att skicka grejjor, så det blir bara lokalt över Göteborg. Annars så finns ju Tradera, men det verkar för meckigt för mig.

En sak som iaf förbättrat mitt liv de senaste dagarna är upptäckten av webbläsaren Google Chrome, FAN va bra den är!!! Jag har ju jämt problem med min gamla sega dator, ALLT tar en evig tid, men med Google Chrome känns det som om jag fått en helt ny dator!! Så nu kanske det inte behöver ta en halv dag för mig att göra ett blogginlägg :)

Nya friska tag imorgon alltså :)
Har dock inte skrivit ner några dagsplaneringar ännu men det börjar jag med imorgon. Likaså ska jag börja skriva ner och planera lite mer ang träningen med Tindra.

Och om ni undrar hur Gullan kommer vara som ålderspensionär, kolla på Pensionärsjävlar så har ni har svaret  ;)

onsdag 20 oktober 2010

Läs och LÄR!!!!

Hm, tänk så mkt bättre världen hade sett ut om vi hade fungerat lite mer som djur.....Israel-Palestina-konflikten tex hade kanske varit ett minne blott om de hade tagit efter hunden Tindras och katten Hundens exempel.

Jomen då, det råder nu en stilla fred mellan hunden Tindra och katten Hunden :)
Tindra var ju verkligen LIVRÄDD för Hunden bara för ett par dagar sen, ja det var kanske bara en tidsfråga innan man skulle behöva anlita Grannfejden, MEN........det råder nu en stilla fred och konsensus mellan Tindra och Hunden.
Hunden skjuter inte rygg, fräser eller jabbar mot Tindra, i utbyte mot att Tindra visar sin vördnad och underlägsenhet gentemot Hunden då hon vet att det är han som är herre i trapphuset.......vördnad och respekt för varandra och varandras olikheter, och ge varandra det utrymme var och en behöver för att ta sig fram i det lilla trapphuset utan att spotta och fräsa eller att vara rädd för liv och lem; ja det är alltså så det ser ut här nu.......så grannar och ledare världen över: LÄS och LÄR ;P
OBS!!! Djuren på bilden har INGET med blogginlägget att göra och är alltså INTE Tindra och Hunden ;P

måndag 11 oktober 2010

Det är nya tider nu

Igår gick det ett program på svt2 som handlade om buteljerat vatten och vilka konsekvenser det får på miljön, dessutom så vet man inte alltid vad man får i sig. Forskning har visat att det kan finnas en uppsjö av gifter - bl.a arsenik - i flaskvatten, detta faktum fick mig att tänka på inledningen till filmen Forrest Gump när han säger: My momma always said; "Life is like a box of chocolates. You never know what you're gonna get."

Jag undrar om dagens amerikanska mammor istället kommer säga till sina små telingar att: "Life is like a bottle of water. You never know what you're gonna get."














Följ min blogg med bloglovin

lördag 9 oktober 2010

Akkurat!

Är månntro Runar ett steg närmare att komma ut ur garderoben?!
Runar och Tony Irving skall flytta ihop i ett dygn i ett hus i TV-programmet 24 timmar. Tony säger bl.a att han trodde Runar var homofobisk, själv tror jag bara att han är homo ;P

fredag 8 oktober 2010

Döm inte hunden efter hår.......öh, efter ägaren, eller tvärtom!

Nu har jag tittat klart på Kvällsöppet med Ekdal och en ytterst märklig känsla infinner sig. Jag känner mig liksom helt alienierad från det som det pratas om, samtidigt som jag ju tillhör den "fruktade" gruppen kamphundsägare. Jag känner helt enkelt inte igen mig i det som beskrivs i min egen vardag!

Folk som bor i vissa bostadsområden och/eller hos vissa bostadsbolag/värdar (själv är jag hyresgäst i en bostadsrättsförening nära Göteborgs innerstad) och som har en viss sorts hundras är antingen inte välkomna som hyresgäster av bostadsbolagen och/eller har grannar som är rädda för deras hundar, eller som den KD-politiker som medverkar i programmet uttryckte det; att barnfamiljer och gamla inte känner sig trygga.

Jag bor i ett område där det både bor många gamla och många barnfamiljer, och inte bara det; jag bor i samma trappuppgång som ett kommunalt dagis, dessutom bor jag bara ett stenkast ifrån ett kooperativt dagis (eller förskola som det ju heter numera).
Majoriteten av de hundägare som bor här har dessutom hundar av mindre raser (och TACK till alla er vovvar som hjälpt till i Tindras socialisering och uppfostran i hundvett och -etikett!). Mig veterligt så finns det ingen i mitt bostadsområde som känner rädsla för mig och min hund, så jag känner inte alls igen mig i den beskrivning som den här politikern ger; nämligen att speciellt barnfamiljer och gamla känner rädsla för dessa raser! Därmed inte sagt att det inte finns bostadsområden där det är så. Men här kommer ungarna springandes och ropar "Tindra Tindra" och vill kela med henne, och mina grannar som är gamla - och vissa av dom även hundägare - är så jätteförtjusta i Tindra för hon är ju så glad jämt :)
De flesta av dem kände ju dessutom min daghund av amstaff/pitbullmix (hon dog 2008, 12 år gammal) och var lika förtjusta i henne, dessutom så gillade deras hundar henne MKT bättre än Tindra som dom bara tycker är en jobbig DAMP-hund just nu haha!

Jag möter som sagt inte speciellt mkt negativa attityder, men sen är det kanske en definitionsfråga vad man menar med det och hur känslig man som kamphundsägare är?
Det jag funderade lite över när jag och Tindra var ute på en lång härlig promenad förut är att man inte bara dömer hunden efter håren, utan man dömer oxå hunden efter ägaren. Visst har jag noterat att andra hundägare ibland tittar lite småoroligt på Tindra, för att sedan titta på mig och slappna av. Jag är helt säker på att jag som är en kortväxt, svensk medelålders kvinna anses vara mer pålitlig/trygg än en ung tatuerad invandrarkille alt. tatuerad och skallig svensk man med samma ras som jag i kopplet! Jag torde näppeligen uppfattas som vare sig våldsam, farlig, kriminell eller rasistisk tex, men tro mig när jag säger att det finns massor av unga killar och män som stämmer in på utseendebeskrivningen ovan som har hund av kamphundstyp och som vare sig är våldsamma, farliga, kriminella eller skinnskallar! Killar och män med jobb, familj och barn som älskar sina hundar, behandlar dom väl, motionerar och aktiverar dom. Likväl som det finns svenska medelålders kvinnor som är idioter som inte borde ha hund (och det finns helt säkert en hoper människor som tycker att undertecknad är en utav dom *asg*), så döm inte hunden efter ägaren, eller för den delen ägaren efter hunden!

torsdag 7 oktober 2010

Man ska ha kamphund.....

Jaha ja, jag kanske ska ta å göra ett litet blogginlägg om det som ju egentligen var anledningen till att jag överhuvud taget startade den här bloggen men som jag sen inte skrivit nånting om haha, nämligen hur det är att vara ägare (eller som i mitt fall ägare/fodervärd) till en sk kamphund och de fördomar som finns.

TV4 har tydligen uppmärksammat kamphundar i nån nyhetsserie (om jag har förstått saken rätt) som jag missat, men jag tittar just nu på TV4Play på Kvällsöppet med Ekdal där problemen med kamphundar tas upp. Jag har bara sett tio minuter in på programmet ännu men kände att nu ska jag ta och göra ett litet inlägg om detta.

När jag startade bloggen var jag som sagt ganska frustrerad då jag kände att det alltid var jag och Tindra som fick gå undan när vi var ute i mitt bostadsområde. Ett exempel var att folk som känt Tindra sen hon var liten valp visste att hon är superdupersnäll, MEN dom visste oxå att hon är intensiv och nu dessutom började bli större och att deras hundar nu bara tyckte att hon var to much och ett pain in the ass (som ju är vanligt att vuxna hundar tycker om jobbiga valpar/unghundar), ÄNDÅ så var dom tvungna att släppa fram sina hundar för att sen ojja sig om att "ojoj, nu tror jag nog det blev för mkt för honom/henne" och så var det liksom jag och Tindra som skulle behöva be om ursäkt för vår existens på nåt sätt, och att det ALLTID var vi som var tvugna att gå undan trots att det inte var jag som släppt fram MIN hund till DERAS hund.

Hur läget var just då går inte riktigt att beskriva om man inte själv varit med om det, men känslan var OERHÖRT frustrerande. Men till skillnad mot förr då jag hanterade sånt här genom att bygga upp ilska och irritation så vill jag inte att ANDRAS sätt att uppföra sig skall fördärva MITT mående, därför så tar jag numera två steg tillbaka och reflekterar över sakernas ordning; VARFÖR är det som det är? Hur UPPLEVER jag det, och vad kan JAG göra för att undvika att hamna i dom här situationerna och vilket förhållningssätt skall jag inta för att det skall bli bra för mig och min hund?

Först kom jag fram till att det nog på sätt och vis var lika jobbigt för dom andra hundägarna, för jag tror att dom släppte fram sina hundar för att dom var oroliga att jag annars skulle uppfatta det som om dom inte släppte fram sina hundar av rädsla för Tindra pga att hon är den ras hon är, samtidigt som ju inte Tindra och deras hundar var kompatibla just då bl.a pga storlek och ålder. Jag insåg att dom säkert hade en rädsla för att framstå som fördomsfulla om dom inte lät sina hundar gå fram längre (för när Tindra var mindre så var det ju inga problem).
Bara att komma fram till detta gjorde att mkt av min irritation släppte, nästa steg var att fundera över hur jag själv skulle agera framledes.

Vad jag gjorde var väl en kombination av att försöka undvika att gå ut då de flesta andra var ute och att ganska "demonstrativt" hålla mig på min kant alternerat med att hälsa och vara trevlig som vanligt men göra mötena korta. Under en övergångsperiod var det kanske lite halvskum stämning eller vad jag ska säga, men efter ett tag så löste det sig av sig självt på nåt sätt och nu är det som "vanligt" eller hur jag nu skall uttrycka det, dvs precis som det är när man har en hund av vilken ras som helst.

Just när jag startade bloggen så hade en incident inträffat som gjorde mig FULLKOMLIGT GALEN av ilska, SÅ arg som jag var då var det åratal sen jag var sist!! Den storyn orkar jag inte dra nu och för den delen så löste ju sig det hela av att den hundägaren inte verkar ha hund längre, eller om hon flyttat eller om hon går nån annanstans numer.
Men en annan händelse var ta mej fan det mest otroliga jag varit med om under alla mina år med hund, och då har jag ändå hört MKT idioti ska ni veta!!
Tindra var 6 månader gammal och vi möter en hundägare som Tindra träffat ett antal gånger förut. Hon har en hane som är nån terrierblandning, hon tyckte vi kunde släppa hundarna så dom fick leka och sagt å gjort, hundarna leker å står i samtidigt som jag ser att hon står och liksom stirrar på dom på nåt konstig sätt, och helt plötsligt säger hon:
- Har du gått i skola med henne?
-(???) öhhh, nej......jag skulle ha gått en valpkurs med henne i våras men jag hade inte råd, men vi ska gå en kurs till hösten.
- Ja, det måste du nog göra för jag ser att hon är ute efter hans strupe nu....
EXCUSE ME????!!! Jag trodde ta mej fan att jag hörde fel :O
Nåväl, jag ska inte dra resten av diskussionen men möjligtvis insåg denna ägare senare sin fadäs för nu är hon nästan "hysterisk" på att Tindra och hennes hund ska leka för "jag vet ju att dom gillar varann och leker så bra ihop" *SUCK* ..........kan bara säga att det finns hundar som Tindra leker betydligt bättre med än hennes jycke som bara är intresserad av att dominansjucka min hund, men whatever säger jag bara!

Förutom detta så måste jag faktiskt ändå säga att jag möter förvånansvärt fördomar eller negativa attityder, och detta gäller både Tindra och då jag var dagmatte åt en amstaff/pitbullmix.

Det ÄR ett problem med hundar som allvarligt skadar - ja ibland t.o.m dödar - andra hundar, andra djur och människor, låt oss vara ärliga ang det!!
Jag anser oxå att det är ett problem om man äger en ras som tillhör den skarpare sorten men man inte vill inse vad man har i kopplet och vilken potential som trots allt finns i dessa hundar om något skulle hända! Alla hundar kan hamna i olika incidenter oavsett ras, men att inte vilja "veta av" sin hundras bakgrund är att göra både sig själv, hunden och rasen en björntjänst. Jag anser att som ägare av en kraftfull ras som kan ställa till stor skada om det vill sig illa skall veta hur man ska agera ifall olyckan skulle vara framme!! Tyvärr så finns det en del ägare av renrasiga hundar som en gång i tiden har använts till kamp som stoppar huvudet i sanden ang sin ras historia och bakgrund, sen när deras hund kanske hamnar i slagsmål så är dom helt oförberedda och vet inte hur dom skall agera, och DET är oansvarigt anser jag!

Det om detta ang renrasiga sk kamphundar. Att jag skriver "sk" är för att det är oerhört svårt att säga vad som ÄR en kamphund egentligen. En del menar att det är en hund som används till kamp oavsett ras, och det är ju naturligtvis sant. För mig är en kamphund en hund som en gång i tiden avlats fram med en lust för att slåss med andra hundar eller djur, dvs att man har avlat på en specifik egenskap vars användningssyfte var att få fram en hund som vill slåss. Men även med den definitionen så blir det svårt att säga vad som är en kamphund då vissa raser avlats fram för att både användas till hundslagsmål (eller kamp med andra djur som tex tjurar), vakt, jakt och att vara snälla familjehundar och människovänliga, det finns således inga vattentäta skott på vilka raser som är en kamphund! Så för mig är en "kamphund" såväl Staffordshire Bullterrier, Akita Inu, Fransk Bulldog, Mastiffer, American Pitbull Terrier som många MÅNGA fler raser. Bara tanken på att förbjuda "kamphundar" är skrattretande för då kan vi förbjuda HUNDAR punkt slut; alla hundar är rovdjur och har vargen som urmoder!!

Den andra -  och den VIKTIGASTE! - sidan av myntet är att de hundar som ger sig på andra hundar och/eller människor och som figurerar i media är så gott som ALDRIG renrasiga hundar utan blandningar av en uppsjö av raser, och det här faktumet är viktigt (då bortser jag från alla dom gånger rubriken skriker ut KAMPHUND när det i själva verket rört sig om renrasiga hundar av annan ras än kamphundsras, tex Schäfer, Rottweiler och Collie som faktiskt har förekommit då man granskat artikeln/ärendet närmare [sic!])!!
Varför är detta så viktigt?
Dom raser som en gång föddes upp primärt för att användas i tex hundkamp avlades inte aggressivitet som många felaktigt tror, en hund med hög kamplust (eller eg. en hög lust att slåss) slåss inte nödvändigtvis för att den är arg utan för att den tycker om att slåss. Det är oxå här som den välvilligt "missriktade" kamphundsägaren gör fel genom att förneka sin hundras historia. För även om den lusten i stort sett är bortavlad på tex dagens staffar så FINNS den kvar nånstans där långt bak och den lusten kan titta fram även hos dagens staffar, och det SKALL vi inte förneka för då gör vi oss alla som sagt en björntjänst. Det här är inget som är unikt för kamphundar, alla hundraser har från början avlats fram för ett specifikt syfte och längst därinne så finns de rasspecifika egenskaperna kvar även om de kan ha avlats bort medvetet för att man inte längre använder rasen till det den ursprungligen var ämnad för; och ytterst sätt så är ju faktiskt alla våra hundar vargar (dvs rovdjur som KAN bli farliga)!

Har vi då en hundras med denna lust till att slåss i botten och sedan blandar den med en ras som tex Rottweiler som bl.a är stark avlad för vakt - vilket är en egenskap som till stor del bygger på aggressivitet till skillnad ifrån kamplusten - så får vi en hund som har lätt till både kamp och aggressivitet, och det är det första steget till att problem kan uppstå.
Jag vill här göra ett litet klargörande för att inte bli missförstådd. Vaktegenskapen hos hunden - tillsammans med jaktlusten - är ju en av de egenskaper som troligtvis gjorde att människor från första början hade hundar, så det är alltså inget negativt med den aggressivitet som är kopplad till vaktegenskaperna! Det är när när människor avlar på en rad skarpa raser med olika rasspecifika egenskaper som tillsammans inte blandar sig så bra som problem uppstår.

Problemet med denna blandrasavel är inte ETT utan flera. Dels att folk parar olika raser utan att veta vad det är dom avlar på, det behöver alltså inte alls vara "dåliga" människor men dom vet inte vad sysslar med. Sen kommer lika okunniga köpare och köper dessa stora och skarpa hundar, och dom behöver inte heller vara "dåliga" människor, men dom vet/inser inte vad det är dom köpt! Det är EN del av problematiken, den andra delen är dom som sitter och blandrasavlar och vet PRECIS vad dom gör i den bemärkelsen att det är deras mål och syfte att avla fram stora, tuffa och aggressiva hundar! Dessa hundar köps ju sedan oxå ofta av ett visst klientel vars mål är att uppmuntra och förstärka de rasegenskaper som finns hos dessa hundar, något som är mkt lätt om man tex har en kombination av Pitbullterrier, Amerikansk Staffordshire Terrier, Rottweiler, Dogo Argentino och/eller Rhodesian Ridgeback (som är några av de raser som oftast förekommer i dessa olika blandraskorsningar).

Jag vågar nog påstå att det inte är så lätt att få en renrasig kamphund att bli aggressiv vare sig mot människor eller mot andra hundar! När det gäller människor så är det inte lätt pga att dom är avlade för att ha stor vänlighet gentemot människor, dessutom är dom inte avlade på några direkta vaktegenskaper. Staffordshire Bullterrier, som jag själv har, tillsammans med Bullterrier är nog de kamphundsraserna där vakten är mest bortavlad. Jag vet mer än en som haft inbrott med en eller flera staffar hemma! Gentemot andra hundar så tycker man ju att det borde vara lätt att få dom aggressiva med tanke på deras ursprungliga uppgift att slåss, men faktum är att jag tror inte det är det, om man nu inte tillhör det klientel som vill ha sin hund till att slåss med.
För att klargöra vad jag menar; om ens kamphund är en familjehund som behandlas väl, motioneras och aktiveras och fostras med en fast men kärleksfull hand så börjar den inte helt plötsligt ge sig på andra hundar (visserligen kan det förekomma könsbunden aggressivitet som tex hanhundsilska bland hanar, men detta gäller ju alla raser!), tvärtom så undviker oftast en renrasig kamphund konflikter just pga att dom inte är aggressivt lagda (i kombination med att kamplusten inom dagens avel medvetet har dämpats), dom går faktiskt hellre undan!
För att få en renrasig kamphund att ge sig på andra hundar så krävs det nog att man medvetet (och helst från ung ålder) har hetsat och uppmuntrat hunden till att kampa med allt möjligt, och att hetsa sin hund till detta sker oftast genom mer eller mindre agressiv behandling av ägaren/föraren. Detta är hundar som blir aggressiva pga att dom är osäkra/rädda. Osäkra och rädda har dom blivit pga hur dom har behandlats, och rädda hundar blir ofta aggressiva (kom ihåg: hos dagens renrasiga kamphundar har dåtidens kamplust medvetet avlats bort!). Detta är hundar som far mkt illa och inte mår bra ska ni veta!!!

Dock vill jag slänga in en brasklapp; den här lusten och glädjen för att slåss kan dyka upp hos våra hundar av dessa raser då dom leker med varandra, och det ska man vara medveten om och vara vaksam på! Jag brukar jämföra det med hur barn är, ni vet dom leker och helt plötsligt blir det tyst; då vet man att det är "fara å färde" och att dom har kommit på nåt djävulskap.
Liknande kan det vara när kamphundar leker ihop, det är som om den ena helt plötsligt säger till den andra: "DU, jag vet, ska vi slåss?", "Jaaaa, DET gör vi, tjoho!!".......dvs i leken väcks lusten att slåss utan att det är pga agressivitet. Men det underbara med dom här raserna är att lika fort som dom går från 0 till 100 så går dom från 100 till 0, till skillnad från tex de flesta brukshundsraser som har svårt att varva ner och avreagera! När hundarna börjar bli lite för intensiva i sin lek så bör man alltså gå in och bryta av, det räcker med att hojta på dom så är dom nere på noll igen och att slagsmål verkligen uppstår är ändå ovanligt, och när det uppstår så är det pga av förarnas ouppmärksamhet.
Men jag vill bestämt hävda att kamphundar inte slåss oftare än andra raser, kanske snarare tvärtom faktiskt i.o.m att de flesta kamphundsägare trots allt ÄR medvetna om vad dom har i kopplet!
Sen är det nog så att precis som med barn så kan det finnas individer som var för sig inte är benägna att slåss men som tillsammans lätt börjar slåss. När jag jobbade på dagis tex så var det två killar som var som ler å långhalm, MEN det var alltid ett sjujäkla liv när det bara var dom två tillsammans och dom hamna jämt i slagsmål trots att dom var bästa vänner, så var det på dagiset och så var det på fritiden. Dom två tillsammans triggade helt enkelt igång varandra, och precis så kan det vara mellan två hundindivider oxå; dom gillar varandra och gillar att leka ihop MEN dom triggar oxå varandra till att börja slåss.

Så vad har vi nu lärt oss?
* Det är svårt att definiera vad som egentligen är en kamphund
* En hund av kamphundstyp är en kraftfull hund med stor potential att ställa till stor skada, så det krävs att den som äger en sådan hund vet vad man har i kopplet och kan fostra hunden ordentligt och kan hantera hunden på rätt sätt om den skulle hamna i en incident, MEN detta gäller alla raser som har skärpa och styrka
* Lusten att slåss som vissa raser en gång i tiden avlades för är inte kopplat till aggressivitet
* Kamphundar slåss inte oftare än andra raser, tvärtom så slåss dom kanske mer sällan eftersom ägarna av dessa raser är mer uppmärksamma på sina hundars signaler än vad ägare av andra raser är

Till sist så ska vi avliva myten om dom låsta käkarna!
NEJ, det finns inga hundar som har käkar som låser sig, punkt slut! Däremot så har olika raser olika typer av bett, olika kraftiga bett och biter även på olika sätt beroende på vilken uppgift dom har avlats för. Vallhundar tex är mer benägna att smånafsa (och är den grupp av hundar som jag upplever oftast nafsar efter människor, nästefter ouppfostrade småhundar) eftersom det är så dom gör när dom skall valla in kreatur, dom nafsar djuren i hasorna.
Terriers däremot (som ju är den rasgrupp som många sk kamphundar tillhör) är avlade för att jaga, hålla fast och skaka ihjäl sitt bytesdjur. Alla terrierraser har därför en stor benägenhet till att inte vilja släppa taget, även den minsta lilla Yorkshireterrier, men självklart; ju större hund dessdå större och kraftigare käkar och därmed självklart större kraft och styrka!

En staff kan således -  om den skulle vilja - kunna ta ett stort tag (dvs bett) i exempelvis en annan hund, bita hårt och hålla fast samtidigt som den "sliter"/skakar med huvudet sidleds och därmed kunna orsaka stor skada på den som den biter. Detta är faktum, och det är ett faktum man som ägare av dessa raser ska veta!!
Det som är viktigt anser jag är att man skall ha i ryggmärgen hur man ska agera om ens hund skulle hamna i detta läget för att ha möjligheten att se till att minimera skadorna så långt det är möjligt, det är det yttersta ansvaret man har som ägare av alla kraftfulla raser, ja att ha hund överhuvud taget egentligen (alla hundar skakar för övrigt ihjäl sitt byte - om dom nu skulle fånga ett byte vill säga, annars kan man bara studera hur ens hund behandlar leksakerna när dom leker - så detta gäller inte bara terriers)!!
I ett sånt här läge så är det oerhört svårt att få hunden att släppa sitt grepp, men det beror inte på att käkarna skulle låsa sig utan på att dessa hundar har en sån enorm styrka i sina käkar, och det ska ni veta att detta gäller även små terrierraser! Det finns olika tekniker för att få hunden att släppa taget men det är inget jag ska gå in på just nu.
Likaså skall man se till att hunden inte har möjlighet att "slita" i sitt byte, och för att minimera skadorna så är det faktiskt viktigare att se till att hunden inte kan röra huvudet än att få den att släppa taget!

Nåväl, nu hamnar ju ändå de flesta av oss aldrig i det läget för HÖR OCH HÄPNA; det är inte så att vissa raser direkt hugger och biter sig fast och vägrar släppa taget när den tex ska säga åt en annan hund att lägga av!! Precis som vilka andra raser som helst så säger en "kamphund" till en annan hund på samma sätt som alla hundar gör, dvs att den kan göra ett "utfall" om den fått nog av en annan hunds ohyfs; dom morrar/skäller och nafsar till (det är ju oftast i luften). Dom flyger alltså inte på den andra hunden som en galen Cujo, HUGGER och biter sig fast!!

Personligen så upplever jag egentligen inte att det är några problem ifrån omgivningen att ha en hund av kamphundstyp, men självklart så stöter jag på människor som har en viss rädsla och reservation gentemot dessa raser. Som ägare av en sk kamphund så är det viktigt hur man bemöter sin omgivning tycker jag, och att man respekterar och även har förståelse för att människor kan hysa obehag i närheten av ens hund! Min erfarenhet är att samtal och dialog brukar få människor att slappna av, ja kanske rent av våga klappa min lilla best ;D

Att bemöta människors skepsism och rädsla med tex irritation och ilska är helt förkastligt och gynnar ingen!! Jag har personligen aldrig fått några negativa kommentarer vare sig med Tindra eller med min ovan nämnda daghund. Dom gånger jag fått negativa kommentarer så är det för att jag har HUND, punkt. Det är folk som inte gillar hundar oavsett ras. Däremot har jag mött undvikande eller lite skeptiska människor eller vad jag ska säga, men de är ofta ändå kontaktsökande och närmar sig en kanske med en viss "negativ" inställning, men min erfarenhet är att om man är trevlig och ger sig tid så brukar dom mjukna upp. Kanske blir man inte helt överens, men båda skiljs förhoppningsvis åt med lite bättre förståelse för varandras ståndpunkt.

Och jo, jag har mött människor som tittat på mig med skräck i blicken när jag kommit med hunden......dock inte med vare sig Tindra eller min daghund, utan med en schäfer som jag passade förr förra vintern. Förutom hundrädda människor - för dem råkar man ju som hundägare oundvikligen på - så är det faktiskt enda gången jag upplevt att folk reagerar negativt på vad jag har i kopplet.......eller det var inte riktigt sant, för visst hände det när jag hade min daghund att folk med andra hundar tittade på mig med viss oro i blicken, och jag kunde riktigt se tankebubblan ovanför deras hôvven: "KLARAR hon av att hålla den där  hunden???!!!!"........jag är bara 157 cm över havet och en del tycktes vara så oroliga för mitt och min daghunds förehavande att dom glömde bort att hålla reda på sina egna jyckar, som 9 ggr av 10 gjorde utfall mot min daghund (troligtvis för att de kände av sin förares rädsla/osäkerhet).....och VAD gjorde hon då, undrar ni förstås?!
Jo, vad varje sann kamphund med självrespekt skulle göra, hon vände bort huvudet från den gafflande hunden och markerade därmed: Jag ser dig inte, alltså finns du inte!!
Så, kanske vill jag avsluta detta låååånga inlägg med nån slags sensmoral till alla er hundägare därute med rädsla för kamphundar; om ni ser till att hålla reda på era hundar så skall ni se att kamphundsägarna helt säkert håller reda på sina hundar och inga tråkigheter kommer heller att inträffa!

Allra sist vill jag säga att det SKÄR i hjärtat på mig varje gång jag läser om hundar som blivit illa skadade eller dödade av andra hundar, MEN det är inte seriösa ägare till renrasiga hundar som är problemet! Jag hoppas och önskar att polisen utnyttjar de lagar som redan idag finns mer och på rätt sätt, dvs tar hundarna ifrån de personer som överhuvud taget inte ska ha hund! Tyvärr verkar inte polisen kunna sköta sitt uppdrag speciellt bra då dom tar hundar som bara reagerat helt normalt i en onormal situation och vars ägare tar ansvar och är seriösa, medans de som dom verkligen skulle lägga sitt krut på får fortsätta att terrorisera sin omgivning med aggressiva hundar; DET är ett problem och därom kan vi nog alla vara överens!!

lördag 7 augusti 2010

Dagens TV-tips


Läsare av min gamla blogg känner ju redan väl till min kärlek till Viggo Mortensen ;)

Nåväl, på svt2 ikväll kommer det en film jag varmt kan rekomendera, The Indian Runner som börjar kl 21.50.

Filmen från 1991 är Sean Penns regidebut och i rollerna ser vi bl.a ovan nämda Viggo, David Morse, Patricia Arquette, den nyss avlidne Dennis Hopper (en av mina absoluta favoritskådespelare, R.I.P) och Charles Bronson.

onsdag 21 juli 2010

Hahahaha så fel det kan bli ;O

Allas vår favoritslaksblaska Aftonbladet har idag en artikel om kändisar som uppträtt påverkade i TV.
TV 4 vinexpert Bengt Frithiofsson säger om sin incident att:
- Jag hade fått en fel dos medicin som gjorde mig okoncentrerad. Men jag skulle aldrig vara full, herregud, jag har ju jobbat professionellt med alkohol i 40 år.
Hahahaha jag tror jag skrattar ihjäl mig.......skulle det faktum att man jobbat med alkohol i 40 år tala för att man inte är full *asg*
Själv tycker jag att den gode Bengt alltid framstår som mer eller mindre småpackad ;P