Följande tio punkter beskriver ganska väl hur en terrier betraktar ägandeförhållanden mellan dig och sig själv.
Lagen gäller allt som råkar komma i din terriers väg.


- Om jag tycker om det så är det mitt
- Om jag har det i munnen så är det mitt
- Om jag kan ta det ifrån dig så är det mitt
- Om jag hade det förut så är det mitt
- Om det är mitt så kan det aldrig vara ditt på något vis
- Om jag tuggar sönder det så är alla bitar mina
- Om det ser ut som mitt så är det mitt
- Om jag såg det först så är det mitt
- Om du leker med något och lägger det ifrån dig så är det automatiskt mitt !
- Om det är trasigt eller tråkigt så är det DITT
- Om det går att äta, så är det absolut mitt !

En gammal lag men ack så sann...

tisdag 30 november 2010

Vinterfin kamphund ;)

En något seglivad myt (så som jag ser det iaf!) som finns om hundar av bulldogras eller bull&terrierras, dvs hundar med mkt kort päls utan underull, är att dom inte gillar att gå ut i dåligt väder och om det är kallt........nä tro fasen det, dom FRYSER ju!!
Tack o lov så är kunskapen bättre idag och funktionella hundkläder är inte längre något som bara är förbehållet äldre damer med småhundar, utan även de tuffaste grabbarna med sina amstaffar och pitbulls har idag täcken på sina hundar :)

Nu är det ju såhär att vissa hundindivider faktiskt inte vill ha någon form av kläder på sig och då får man ju acceptera det, men många av de hundarna vill faktiskt gå långa promenader ändå även om det är kallt ute, så det där kan ju skilja sig lite från individ till individ. Tindras mamma Lyra tex vill INTE ha täcke på sig, men Tindra verkar tycka det är skönt.

Är hunden varm och kanske dessutom fått en bra tassalva insmörjd på tassarna innan promenaden som skyddar mot väta, salt och kyla så vill även de allra flesta bull&terrierhundar gå på långpromenader precis som vanligt :)
Regn tycker dock de flesta hundar av de här raserna inte om även om dom har regntäcke på sig, dom blir ju blöööööta om nosen jueh.....men har man bara varit ute en liten stund så brukar dom komma på att sååååå farligt är det ju inte och det är allt skönt att få gå på en promenad iaf ;)
Ofta så är nog sanningen den att det är husse/matte som inte vill gå en långis, och om hunden visar minsta tecken på att inte vilja gå ut så låter man den få "sin" vilja igenom och bara kissa och gå in igen, men som sagt; ofta så upplever jag att det bara är ett motstånd initialt som strax går över om man bara ger hunden en liten stund att vänja sig vid vädret.....ni vet, det finns inget dåligt väder å allt det där ;P

Sen får man ju förstås inte glömma att även hundar kan ha sina dagar då dom inte har samma ork lust och energi, precis som vi.....det ska ju inte va nåt slags självändamål att släpa ut en hund som absolut inte vill gå ut en dag på en lång runda "bara för att". Vissa dagar när regnet VRÄKER ner och/eller snålblåsten biter igenom precis allt (vilket händer nu som då här på västkusten) så VILL faktiskt Tindra inte vara ute oavsett hur påklädd hon är, och då får hon göra sina behov och sen gå in.

Två saker som man ska tänka på tycker jag är att inte glömma att sätta på ett regntäcke om det regnar mkt ute och det är något kyligare i luften (tex vissa sommardagar som inte är så varma) ifall man skall gå en längre runda, för är det inte varmt i luften så blir hundar utan underull väldigt fort nerkylda av regn/väta. Då räcker det ju självklart med ett tunnt täcke som skyddar ordentligt mot väta, tex det jag har till Tindra.
Det andra man ska tänka på när kylan kommer på vintern är att inte ta på kläder FÖR tidigt! Sålänge det håller sig ovanför eller runt nollstrecket och det inte blåser svinkallt (vilket det ju som sagt ofta gör här på västkusten tex) så kan man gott låta hunden få vara utan täcke om man vet med sig att man skall vara i rörelse hela tiden. Detta för att även våra raser får vinterpäls och om man klär på dom för tidigt så kommer dom inte få sin ordentliga vinterpäls som dom behöver, och då kommer dom frysa ännu mer. Ska man däremot kanske gå på kurs eller dylikt där man vet att man kanske kommer vara en hel del stilla oxå så är det ju bättre att ha på hunden en kappa.

En tredje sak förresten, självklart är valpar och äldre hundar mer känsliga, så de kan man ta på lite tidigare om man märker att dom är väldigt frusna, på äldre hundar bör man ju tänka på deras leder tex. En del hundar är oxå mer frusna och vill kanske ha nån liten tröja på sig även inomhus på vintern, och ute innan det är såpass kallt att man börjar sätta på ett riktigt täcke. Många hundar av vår ras vill ligga under täcket och sova, Tindra däremot ligger förvisso tryckt mot mig (vilket JAG tackar för för JAG är en ruskigt frusen själ som ligger och sover fullt påpälsad under vinterhalvåret), men under täcket, nä det blir för varmt.

Här är Tindra i sitt nya varma vintertäcke som hon fått av sin tvåbenta mormor :D
Men ÄR hon inte bara söööööötaste tjejjen??!!!
Som ni kan se så sitter inte "remmen" runt magen så bra, detta pga att hon börjar bli lite bred i fronten nu lilltjejja och bredden på skallen börjar komma så smått, men midjan är smal o smärt....så när man har en hund av denna kroppstypen får man "mixtra" lite ibland. Har köpt kardborreband som jag ska sy på så att det inte blir en sån "flärp" utan att jag kan sätta det ordentligt så det passar henne :) 
Längtar tills den dagen jag kan få till en SNYGG bild på lilltjejja ifrån sidan......posera är inte hennes starka sida, och fotografera inte mattes ;)

Alla bilderna är klickbara och blir större om ni klickar på dom :)

Det finns dagar man kanske aldrig borde ha vaknat upp till.....

idag kan vara en sån dag ;)

Born and breed göteborgare som jag är så HAR jag ju en sån jävla sjuk å kass humor!! Lägg därtill min brittska ådra som ofta bidrar med en ganska torr och för många en långsökt form av humor (så tolkar iaf jag det eftersom det ofta missuppfattas och tas för blodigt allvar).....då är det skönt att ha en självsfrände i WoB som ALLTID hajjar grejjen, det är skönt att veta att man ÄR inte är ensam därute!! ;P

Sen var det ju det där med ordvitsarna, JAG skäms inte över göteborgarnas - och därmed MIN - faiblesse för ordvitsar och blev faktiskt lite besviken på stadens son Håkan (som vi alla älskar, profet som han ju faktiskt är i sin egen hemstad) som inte ville stå upp riktigt för denna fina göteborgstradition i Robins.....kanske var det därför jag drömde inatt att han hade dött (minns inte av vad, men nåt hastigt som typ en hjärnblödning), men det får vi ju hoppas inte var en sanndröm förstås :O

Först tänker jag bjuda er på en helt underbar liten snutt ur SVT:s program Debatt....här har ni en tvättäkta göttebosska mé dom rätta taktera, tyvärr är dom ett utdöende släkte :(
Sen tänker jag bjuda er på en kass ordvits, för ALLA ordvitsar är självklart kassa, det är ju liksom det som är vitsen (höhö!) med ordvitsar.....något som inte alla verkar ha förstått!!


Vet ni varför Jimme Åkesson aldrig vill vara försenad?
Han vill ju inte vara sist!
Idag är det alltså en såndär dag då bara en massa mer eller mindre sjuka - och för omgivningen jobbiga - associationer dyker upp i hövvet på mig och bara vill uuuuuuut.........alltså skall jag nog hålla mig för mig själv idag, hunden lär ju inte lida av knäppheterna som kommer ut ur munnen på mig iaf.........får vi väl HOPPAS......men VETA, det kan man aldrig göra ;)

lördag 27 november 2010

Jag säger som knugen sa då det begav sig: Det sa klick!

Ja faktum är att jag även säger som knugen säger idag: Nu vänder vi blad och går vidare.
SÅÅÅÅ mkt framåt har det ju tyvärr inte gått sen förra inlägget, men nu tror jag mig nog våga påstå att jag är på G......ja, igen då får man väl säga ;P

Har fortfarande lite svårt att få livet och tillvaron att gå ihop (för att inte TALA om ekonomin....nä som sagt, den talar vi inte om!). Jag har för mkt tid och för lite struktur, vilket i sin tur föder ett slags kaos (om kaos är granne med Gud så kan jag säga att jag ÄR Gud :O) och ett ständigt dåligt samvete för Tindra (för jag tycker inte jag gör så mkt som jag borde med henne för tillfället), och en otillfredsställelse i att jag trots all denna tid inte får ordning på mitt hem mm. Nåväl, ska inte trötta ut er med detta tjat IGEN *suck*

Det mesta här i livet handlar ju faktiskt inte om kvantitet utan om kvalitet, och om man av ena eller andra orsaken inte känner att man kan uppfylla den kvalitativa biten så kompenserar man gärna det med kvantivitet. Det kan ju vara allt från tidspressade föräldrar som kompenserar barnen med saker istället för den tid och kärlek dom egentligen behöver, eller att man som jag kompenserar nån slags brist på vettig aktivitet med att handla för mkt, eller att jag kompenserar mitt dåliga samvete för Tindra med.....tja med vad?

Man kan väl säga att jag under en tid varit medveten om att det måste till vissa förändringar, både för min och för Tindras skull. Jag vet ju med mig mina svagheter ang att sätta gränser, vara konsekvent etc och att jag binder upp mina djur väldigt hårt till mig, på gott och på ont. Tindra är en OTROLIG mammagris, inte så att hon inte kan vara ensam hemma, det går hur bra som helst, men är hon hos sin högt älskade mormor tex så är det INGÈ kul ALLS att vara där utan matte säger Tindra å sitter vid dörren och gråter.

Jag har märkt av en viss "stress" hos Tindra den senaste tiden. Inte riktigt den typen av stress som min förra hund hade, hon var ju av vallhundsras och var till sin natur lite "nervig" som dessa hundar gärna är. Tindras stress är av ett litet annat slag men har oxå lite att göra med hennes ras, dvs en ras som har en väldig PÅ-knapp när nåt händer. Dessutom har jag märkt vissa tendenser till att vara "rädd/nervig" för saker som det inte finns nån som helst anledning till, detta var även nåt min förra hund hade perisodvis och jag vet ju att det är nånting hos mig som jag för över till hunden.
Ett exempel är att Tindra börjat bete sig som om hon är LIVRÄDD för att få stryk eller nåt när jag ska sätta på henne hennes sele när vi ska gå ut. Så fort den kommit på är allt bra, men blotta åsynen av den gör att hon springer å gömmer sig när jag tar fram den, trots att den ju innebär nåt positivt. Och i dessa lägen så gör jag ju helt fel, jag beter mig som om det vore nåt "farligt" eftersom jag tex försöker locka fram henne med godis och "pjoskar". Nä jag PRATAR helt enkelt för mkt med Tindra just nu i bemärkelsen "tutti-nuttar" i tid och otid när jag istället behöver vara tydlig och konsekvent i mitt kroppsspråk och i mina handlingar!

Jag har som sagt vetat detta en tid, vetat att jag behöver göra en del förändringar i vår vardag både beträffande aktiviteter och mitt sätt att vara.
Hon är en något bångstyrig tonåring just nu som testar sina gränser gentemot hela världen kan man säga; vad kan jag göra, vad kommer jag undan med, vad kan jag inte göra osv?
Det är MITT ansvar som matte att leda henne igenom denna "turbolenta" tid med en fast och varsam hand och visa henne hur man bör bete sig, vad man får göra och inte får göra, vad som ger harmoni istället för att jag som nu till viss del ger disharmoni.

Jag märker ju själv skillnad när jag är bestämd och när jag inte är det! När jag menar allvar så förmedlar jag detta bara genom mitt sätt att vara, jag håller inte på å säger en massa saker som tex "nej", "gör inte så", "låt bli" etc, jag bara GÖR det som ska göras, punkt!
Klippa klorna tex, jag bara klipper dom nemas problemas, bada henne nemas problemas, föna henne efter bad nemas problemas, men att få henne att ge fan i att bråka i andra situationer som tex när jag ska borsta henne då har jag inte varit lika bestämd vilket hon känner och då krumbuktar hon och bråkar på alla möjliga vis, trots att ju borstning är en mkt mer simpel sak än tex kloklippning. Det är alltså inte graden av "obehag" som avgör hur hon beter sig utan vad jag förmedlar! Är jag bestämd ja då finner hon sig, är jag mer "vek" så trilskas hon, och det här kan ju överföras i hur många situationer som helst för tillfället (och har varit så till och från även tidigare).

Alltså, jag har vetat att det är saker jag behöver bli bättre på. Jag vet mina brister, MEN.......mitt hjärta är ju sååååååå mjukt för denna lilla damen och vi lever så tight så det är så oerhört svårt att inte bli den där hemska matten som överöser sin hund med sin ständiga kärlek och ser henne som sin lilla bäääääääbis! Hon ÄR min bäbis och det kan hon fortsätta vara, dvs sålänge jag inte glömmer bort att hon FÖRST och FRÄMST är en HUND med en HUNDS behov, med en hunds språk och referensramar och bör bli behandlad som den hund hon faktiskt är för att må bra!

Nå, jag ska försöka nå fram till pudelns kärna nu eller vad jag ska säga........det är tunnsått med blogginläggen men när jag väl gör dom är blir dom oändligt långa :/

Ibland behöver jag en spark i ändan och nån som talar om för mig att: SÅHÄR SKA du göra!! Oftast så är det ju saker jag redan vet om själv, men jag behöver liksom få höra det av nån annan för att ta mig i den berömda kragen. Lena på GG:s som jag talat om många gånger förut är väl lite som en slag mentor för mig, jag bara MÅSTE in på GG:s minst en dag i veckan för å tjöta lite med Lena, få nya lärdomar, ny inspiration och energi, och lite uppläxning ibland när det behövs :)
Jag behöver nån som tar mig i örat på ett bestämt men kärleksfullt sätt haha, precis som JAG behöver vara den matten för Tindra just nu......som tonårsmorsa kan man ju inte själv hålla på att vara en velig flamsa som bara håller på å curlar, oavsett om det gäller barn eller hundar!

Nåt som jag ju varit medveten om sen ett par år tillbaka är att vill man veta hur man mår så ska man titta på sin hund, för det finns ingen/inget som avspeglar ens mående så väl som en hund, en hund är fullkomligt ärlig!!
Alltså har jag vetat sen en tid tillbaka att jag känner mig stressad. Visst, det skulle jag väl kanske veta utan Tindra oxå, men med Tindras beteenden och hennes ökade stressnivå så kan jag inte förtränga mitt eget mående och därmed låta bli att göra nåt åt det, för för min hunds skull och för hennes välmåendes skull så MÅSTE jag ta tag i mitt eget mående, så ÄR det bara!!

En annan sak jag har märkt med Tindra den sista veckan eller två är att hon går upp väldigt i varv när hon leker med andra hundar och börjar bli lite väl hårdhänt ibland. Jag har märkt att det kanske inte alltid bara handlar om lek längre utan börjar handla om att mäta sina krafter och sin status, och jag har inte riktigt vetat hur jag ska tackla detta.
Vis av misstagen jag gjorde med min förra hund som efter två års ålder inte kunde umgås med andra hundar så vill jag inte göra om samma misstag med Tindra. Jag VET ju att den vuxna hunden inte behöver umgås med kreti å pleti, att det kan vara stressande och att Tindra just nu är i en känslig fas i livet ang umgänget med andra hundar. Så vad jag ska göra har jag väl egentligen vetat men jag har skjutit det framför mig för att JAG tycker det är jobbigt att säga nej; både till att inte låta Tindra få leka och hälsa på alla hundar som vill och att säga nej till andra hundägare, speciellt eftersom jag träffar så många av dom mer eller mindre varje dag.

Men nu har jag som sagt fått "bastning" av Lena och hemläxa, det känns skönt att nån annan talar om att nu MÅSTE du ta tag i detta och nu GÖR du så och så! Konstigt egentligen för det är ju inte som om det Lena sa igår är några nyheter för mig, men det ligger som sagt på ett psykologiskt plan det där att man behöver nån annan som talar om spelreglerna för att man ska få tummen ur, iaf är det så för mig.

Nu är det oxå såhär att Tindra sen en tid tillbaka har lite hudproblem uppe på skallen och på örontipparna (inte helt ovanligt hos staffar), detta har jag inte bloggat om eftersom jag varit så usel på att blogga det sista, men jag ska göra det. Så vår hemläxa handlar inte bara om "hundträning" i den bemärkelsen utan om att Tindra behöver gå ner i varv rent fysiskt för att kroppen skall få en chans att läka ut detta. Som det är just nu så går allt i 180 så fort det händer nåt, och min inre stress påverkar ju oxå hennes stressnivå.

Så vad skall då ändras?
Först och främst så skall Tindra lära sig att ha tråkigt och att jag inte skall ägna all min tid och uppmärksamhet åt henne! Detta hade jag först svårt att ta till mig när Lena sa det eftersom jag ju tycker att stackars Tindra HAR tråkigt 90% av tiden, och att jag inte alls ägnar så mkt tid åt henne som jag borde (därav mitt dåliga samvete, men som sagt; det handlar inte om kvantitet utan om kvalitet).
Men sen när jag kom hem igår så insåg jag att jag faktiskt ägnar alltför stor uppmärksamhet åt Tindra, men på fel sätt. När hon var valp så var det ju viktigt att uppmärksamma henne precis som man skall göra med små barn, men nu är hon inte valp längre och att hon jämt får bekräftelse ifrån mig när hon söker min uppmärksamhet är inte av godo av en massa olika orsaker.
Dels så kommer hon aldrig lära sig sluta hoppa upp på mig och på andra människor om hon hela tiden får nån form av uppmärksamhet och bekräftelse när hon gör det (tex inomhus så klappar jag henne ofta när hon gör det, eller leker med henne om hon kommit med en leksak och hoppar upp på mig), dels så blir det en slags stress för henne att inte kunna koppla av.

Jag märker att detta är lite situationsbundet. För det mesta så ligger hon lugnt och stilla i soffan, men om jag tex sitter vid datorn så ställer hon sig på soffan vid armstödet och gör "high five", då VET hon att hon får min uppmärksamhet, att jag high fivar å gullar å lallar med henne, så kommer hon kanske med en leksak och jag börjar leka med henne. Igårkväll ignorera jag henne, i ögonvrån kunde jag se hennes förvånade min, men strax så gav hon ju faktiskt upp och la sig ner (ujuUJ vad det sved i mammas hjärta!), och det är denna hjälp hon behöver få; dvs att förstå att hon inte ALLTID måste stå i världens centrum och få allas uppmärksamhet hela tiden!!
Likaså om jag är hos nån kompis, då är hon hela tiden på och vill hoppa på den personen för att få uppmärksamhet, "gå och lägg dig" är ett begrepp hon inte har en susning om vad det betyder.

Sen kommer vi till detta med stressen utomhus.
Jag är ju själv en person som gärna går fort, men jag ska anstränga mig för att dra ner vårt tempo på promenaderna. När hon är lös är det inga problem, det är i koppel som hon dels gärna drar och dels upplever jag att vårt tempo gör att det blir lite av en stressfaktor.....vi behöver liksom coola ner oss båda två och lukta på lite mer på blommorna (fast nu är det SATANS kallt att stanna å lukta på blommorna ;O). Att hon är mer forcerad i kopplet nu (och är i en ålder där allt annat än matte är mer intressant) gör att vi har en väldigt dålig kontakt när hon går i koppel, sen är jag ofta lat och bekväm och har varit URUSEL på att jobba med kontakten i koppel det sista, så där skall det bli bot och bättring!

Sen så är det då detta med andra hundar.
Hon har nu ett hälsnings- och lekförbud tills vidare, och det tror jag är välbehövligt för det är ett enormt stressdragande i kopplet så fort vi ser en hund i allmänhet, och en hund hon känner i synnerhet....att försöka få kontakt med henne då är som att prata med en vägg, det spelar ingen roll om jag så håller en korvbit rakt framför nosen på henne, det är bara FULL fokus på den andra hunden och dragande i kopplet.
SÅ, nu blir det till att förklara läget för de hundägare jag känner så att de är införstådda med detta så att de inte tror att jag är otrevlig när jag inte hälsar utan bara ägnar mig åt att få Tindras fokus och följsamhet på mig, och hundägare jag inte känner behöver jag ju övht inte bry mig om och frågar dom om hundarna får hälsa/leka så får jag säga att: "nej inte just nu för hon behöver tränas på att inte hälsa på/leka med alla".

En sån "stressfaktor" är tex hundängen i Slottsskogen där Tindra är van att för det mesta bli släppt och att där busas det - antingen bara hon och jag eller så med andra hundar - hon börjar alltså gå upp i varv redan när vi börjar närma oss ängen. Ska inte gå förbi där på ett tag utan gå mer inne i skogen och på Azaleaängen i Slottsskogen för Azaleaängen förknippar hon inte lika mkt med hetsig lek.

Det är ju inte så att jag inte ska leka med Tindra, eller att hon aldrig mer ska få hälsa på andra hundar eller leka med andra hundar, men just nu så går hon lätt upp i varv och det blir en negativ stress. Tex så börjar hon gärna hoppa och bita på mig ute för att hon vill ha igång mig, eller om vi står still för länge och jag pratar med nån (hon har slitit sönder ett par av mina favorithandskar). Hon behöver få varva ner, och jag oxå!
Jag behöver göra mer saker för att min inre stress av att jag inget får gjort ska släppa (den stress som oxå påverkar Tindra negativt).
Tindra behöver få mindre av fartfyllda aktiviteter och mindre stressande yttre stimuli i form hetsig lek tex (vare sig med mig eller andra hundar), hälsa på varenda hund etc. Gå ner i tempo helt enkelt och göra mer saker som aktiverar nos och hjärna och bygga upp kontakten mellan oss igen.

Så detta är det vi skall fokusera på, och så hoppas jag att de här åtgärdena oxå skall hjälpa till att få bukt med hennes hudproblem!
När det är dags för hundmöten igen så kommer jag vara MKT mer restrektiv! Hon behöver inte hälsa på främmande hundar, och absolut inte leka med dom! På hundarna här i området så kan man hälsa ibland och ibland inte, och när det kommer till lekkompisar så kommer det inte vara mer än kanske 3-7 st som hon får lov att leka med, och det är de lekkompisar hon redan har och som hon känner väl och funkar med.

Jaha, å vad har KLICKET med det här att göra då (det där med att vända blad är ju liksom allt jag tagit upp här nu för att både jag och Tindra skall bli lugna och harmoniska igen)??!!
Jo, igår fick jag så ÄNTLIGEN tummen ur och fick köpt mig en bok om klickerträning av Anders Hallgren (klicker hade jag redan och tanken och lusten att börja har funnits sen Tindra var valp, jag har bara inte fått tummen ur!).

Så nu har jag och Tindra börjat lite smått och som alla andra som provat på det här med klickerträning - eller shaping som det oxå kallas - så är jag HELSÅLD!!! Sent ska syndaren vakna och det är ju bättre att börja sent än aldrig, men faktum är att jag är inte jätteledsen för att jag inte börjat tidigare för jag tror att den här nyheten i vårt liv kommer vara till stor hjälp för både mig och Tindra i det skeende vi är inne i nu, en hjälp för oss BÅDA för att ta oss ur den lite negativa spiralen vi för tillfälligt hamnat i :)

Det finns ju en uppsjö av böcker i klickerträning och jag vet inte på vilket sätt de är utformade, men det jag gillar med Anders bok är att han berättar om bakgrunden till denna träningsmetod och om mekanismerna, psykologin och beteendena som ligger bakom den här träningsformen, mkt intressant och lärorikt! Den här boken är tunn och väldigt basic och för mig känns det iaf som en jättebra bok att börja med innan jag går vidare med nån bok som kanske har mer direkta övningsmoment än vad denna boken har.
Och appråpå böcker, ni har väl sett att jag har en lista här brevid på hundböcker som jag tycker är bra?

Nähä mina vänner, nu ska jag borsta gaddarna och sen skall jag och Tindra bege oss av ut på en LUGN skön promenad.
Köpte förresten en spårlina igår för att ha på henne så att jag kan ha henne mer lös på öppna områden i Slottsskogen på kvällarna (och ibland även på dagarna) då hon vid några tillfället återigen har rusat iväg då hon sett en hund.
I skogen är det inga problem att ha henne lös, oftast möter vi inga där eller så brukar jag upptäcka dom innan hon har gjort det och jag hinner kalla in henne och koppla upp henne innan hon upptäcker mötande (med eller utan hund).

Spårlinan har jag alltså på för att jag skall kunna trampa på den om hon inte kommer på inkallning utan tänker sticka iväg till andra hundar eller människor. Köpte 15 meter lina men det tyckte jag var på tok för långt, det funkar inte om man vill kunna ha den i Slottsskogen där ju folk både går och cyklar och risken att nån trampar på den är för stor. Klippte av den till 12 meter och ska prova det tills vidare.
Å ena sidan kan den inte vara för lång om jag vill kunna använda mig av den på det sätt jag vill, å andra sidan kan den inte vara för kort för om Tindra sätter av så hinner hon långt på bråkdelen av en sekund och då gäller det ju att ha några meter att spela på så att jag hinner trampa på linan innan den tar slut ;P

Adios amigos :)

onsdag 17 november 2010

Jodå, det går framåt :)

Ibland slår jag t.o.m mig själv med häpnad och gör ett rejält ryck, nu är jag rejält på G här med städningen och det känns helt underbart!! Kanske man kan börja få lite ordning på livet å tillvaron.
Nu ska jag snart ramla i säng här, men ville bara meddela att snart kan Gullan släppa in besökare igen *asg*

Som lite insomningsmusik får ni två låtar ifrån den svenska gruppen Johnossi. Jag hade aldrig hört talas om dom innan jag var och kolla på Green DayUllevi i somras där dom var ett av förbanden, en mkt positiv musiköverraskning :D




Här kommer lite kort från konserten i somras, men min kamera suger ju tyvärr.....eller så är det fotografen som är kass, eller både och ;)
Första förbandet Johnossi
Andra förbandet Joan Jett and the Blackhearts, still going strong :)
ÄNTLIGEN fick jag se Green Day live :D
SÅ jävla grym konsert!!!
Superbra kort.....NOT!! Billie Joe står framför baskaggen så det ser ut som om han har världens mikrofonfrilla haha, och nån brud har sin arm rakt framför Mike Dirnt ;P
Klicka på bilderna så blir dom större

onsdag 10 november 2010

När Gullan får oväntat besök så bjuder hon......

inte in :O
Jomen så är det, iaf när det är som det är nu och jag FORTFARANDE inte har kavlat upp några ärmar :/
FY FAN va TRÖTT jag BLIR på mig själv alltså!!!!

Jo men, så var det........det ringde på dörren här vid halv ett tiden när posten brukar komma, så jag tänkte att: VA, har mina grejjor från Yves Rocher redan kommit! Titta i kikögat och förvisso stod det en mörkhårig kvinna utanför men inte var det brevbäraren inte, hade inte en aning om vem det kunde vara som stod där ute. När jag öppnade dörren så blev jag MINST sagt förvånad då det visade sig vara en gammal vän från förr!

Det är nog sex år sedan vi sågs sist och då skildes vi verkligen inte åt som vänner, hon hade nåt halvår år tidigare flyttat ifrån stan till en annan del av landet, och tja så har åren gått. Nånstans inom mig så har jag alltid vetat att vi kommer återuppta kontakten, vi har varit osams förr om än kanske inte såhär länge, men vi har haft uppehåll i vår kontakt periodvis under kortare eller längre stunder.

Nåväl, det var ju verkligen JÄTTEKUL att få se henne igen men OJ så otajmat hon kom.....eller snarare; det är JAG som är otajmad, JÄMT :((
Så ja så är det, jag bjöd faktiskt inte in henne! Visst hade jag kunnat bjuda in henne utan att skämmas, herregud vi har väl känt varandra i nästan 25 år eller nåt, men jag VILLE faktiskt inte pga att det på nåt sätt skulle kännas så fel nu när vi inte setts eller hörts av på alla dessa år att bjuda in henne till den här skiten. Hon har flyttat tillbaka till stan och var i mina krokar på ett ärende och hade tänkt höra om vi kunde gå nånstans och äta lunch, men även det var ju synnerligen otajmat :/
Förutom att jag är helt luspank så stod jag precis i beredskap att masa mig in i duschen, och idag är jag verkligen sunkig.....eller precis i beredskap kan man väl inte säga eftersom jag ÄNNU vare sig har kommit in i en dusch eller ens ut ur pyjamasen :O
Men det var tanken iaf att jag snart skulle in i duschen, hur som så var jag ju verkligen inte redo att gå ut och käka! Vi stod i trapphuset å tjöta en bra stund, fan hon måste ju tänka att jag är HELT jävla BÄNG, och det ÄR jag ju förvisso oxå *suck*
Men nu har vi tagit varandras nummer (och addat på fejjan såklart) så nu hoppas jag att vi kan träffas snart å snacka massa skit och uppdatera oss sen sist :)

Jaha undrar ni nu, inte kommit ur pyjamasen......men Tindra då, har hon inte fått komma ut???!!!
Jo då, DET är väl det enda jag gillar med den här årstiden; man drar bara en mössa över hövvet, lindar in sig i en stor halsduk, på med en varm jacka och så drar man på sig sina Marmotbyxor över pyjamasbrallorna, på med stövlar, vantar and off we go.......the Gullan way ;)

tisdag 9 november 2010

Ledsen!!

Jag blev så fruktansvärt ledsen nu för jag har precis fått reda på ett par som fått avliva sin treåriga staff pga allergi som till slut tog ut sin rätt på denna vackra hund och han orkade inte mer :(

Jag har bara träffat den här hunden en gång då dom bor i en annan del av Sverige, men även om jag numer inte hänger så ofta på det forum som jag hängde på mkt förr så är det ju ändå där man fått följa med denna hund ifrån början. Ägarens lycka när hon äntligen fick hem sin lillkille, och bara tre år senare så tvingas hon till detta tunga beslut att låta honom somna in.

Detta ÄR ju rasens stora dilemma, problemen med hud och allergier :(
Det är många hundar som fått somna in på tok för tidigt pga av demodex, allergier eller svår furunkulos. Varför just denna hunds bortgång påverkar mig så mkt är väl kanske för att man "varit med" ifrån början, och att man på nära håll fått följa det tragiska förloppet som man som staffägare aldrig vet lurar runt hörnet känns det som om. Ett tag var jag tveksam till om jag skulle våga skaffa en staff pga att jag upplevde att det var så många staffar som hade fått somna in för tidigt under de senaste åren pga olika hud- och allergiproblem :(

ALLA raser har iaf NÅN rassjukdom att dras med tyvärr, det kommer man inte ifrån. Staffen är ju på många sätt en frisk ras, problemet är väl - så som jag ser det - att det som ÄR rasens problem får såna ödesdigra konsekvenser ifall ens hund har sån otur att drabbas. Många andra sjukdomar kan hunden kanske leva med om man anpassar livsstilen utifrån hundens situation och hunden kan ändå få ett gott och bra liv, man kan medicinera som kanske håller en sjukdom i schack eller som lindrar symptomen, men när det gäller hud- och allergiproblem så är det oftast inte hållbart i längden.

Innan jag fick upp ögonen för dessa problem var det inte ens nåt jag reflekterat över ang hundar, och man kan ju tycka att det LÅTER simpelt, men det är nåt så djävulskt plågsamt för hundarna har jag förstått :(
Det som känns extra jobbigt på nåt sätt är att en fullt frisk hund bara helt plötsligt kan få dessa problem, och om hunden är kanske två år eller äldre (denna hunden var runt två år har jag för mig när han börja få problem) så känns det kanske som att man passerat den känsligaste fasen egentligen för att hunden skall få dessa problem. Dessa problem brukar oftast uppkomma runt tiden för könsmognad när det är en massa hormoner i omlopp och hundarna ofta är mer mottagliga för olika sånahär saker pga att immunförsvaret inte är fullt uppbyggt och att hormonerna påverkar så mkt i kroppen, det händer mkt kroppsligt och immunförsvaret kan vara nedsatt pga en slags kroppslig stress.
Det är ju kanske när hunden börjar bli två tre år som man känner att man kan "pusta ut", men tyvärr kan hundarna dra på sig sånt här tex om immunförsvaret är nedsatt av nån annan orsak, tex en annan infektion i kroppen. Denna väldiga känslighet som ligger latent hos tex staffar gör att min filosofi är att man så långt det är möjligt ska undvika onödiga antibiotikakurer utan först och främst se till att bygga upp immunförsvaret med hjälp av kosten, MÅNGA problem kan rättas till genom justeringar av kosten och man behöver aldrig sätta in antibiotika (eller rent av att de problem hunden har inte ens är nåt som antibiotika hjälper emot)! Tyvärr är denna kunskap generellt mkt dålig hos veterinärerna som istället gärna sätter in bredspekrumantibiotika innan dom ens vet vad det egentliga problemet består i, och så sätts immunförsvaret ner ännu mer och innan man vet ordet av så är man inne i en riktigt ond cirkel :(

Jag är absolut inte emot antibiotika när det verkligen behövs, men det används på tok för ofta! Jag hade önskat en mer holistisk syn och samverkan och samarbete över lika kunskapsoråden både vad gäller humanvård som djurvård. I många andra länder har man detta i stor utsträckning, åtminstone vad gäller humanvården, på veterinärsidan är jag inte lika ajour på hur det ser ut men tror att tex Tyskland som är ett frontland inom detta arbetar mer så även inom djurvård.
Det är inte rimligt att begära att en veterinär i allmänhet skall kunna ha både en sån enorm bred och djup kunskap inom både medicin och näringslära, så därför vore det ju önskvärt om det tex på djursjukhusen fanns specialister inom detta område som kan jobba tillsammans med veterinärerna ang detta, precis som det finns sjukgymnaster på våra djursjukhus idag. Självklart finns det ju veterinärer med specialkompetens inom olika områden precis som inom humanvården, men kanske är det inom veterinärvården såsom i humanvården i Sverige att det råder ett visst motstånd emot ickekonventionella (läs: skolmedicinska) metoder och kunskaper, jag vet inte?

Det som känns så ledsamt med den här hunden är att han drabbades pga att immunförsvaret var nedsatt av nåt annat vid nåt tillfälle och som han medicinerade emot (om jag inte minns helt fel, låter det vara lite osagt men det var iaf inte så att det helt plötsligt bara blossa upp en allergi utan en utlösande faktor s.a.s). Sen började en lång kamp med utredningar, olika former av medicineringar och terapier, och till slut började det faktiskt att se ljust ut! Då kände jag ett hopp, ett hopp om att det KAN gå att komma till rätta med såna här problem såpass mkt att en drabbad hund iaf kan ha ett värdigt liv även om det kanske krävs livslång medicinering.......man såg en SEGER i kampen, ett hopp! Tyvärr visade det sig alltså inte bli fallet och det känns SÅ missmodigt!!
Dessa ägare har verkligen gjort ALLT man rimligtvis kan göra ang att söka hjälp hos specialist, vårda och sköta om honom på alla de sätt som behövdes både vad gäller medicin och andra terapier såsom kosttillskott, bad etc, ändå hjälpte det inte och det är det som smärtar mig så!! MÅSTE hoppet vara förlorat om ens hund får dessa problem??!! Det känns så tungt, för som sagt INGEN av oss med dessa känsliga raser går säker ifrån att ens hund kan drabbas av dessa problem :((

Det känns så tragiskt att en hund som knappt börjat sitt liv måste avsluta det :(
En hund som hade ett aktivt och bra liv med fantastiska ägare som verkligen gav honom allt en hund kan begära i livet för att vara lycklig. Dom tränade och tävlade med framgång i tex bruks och lydnad, alla framtidsplaner med aktiviteter som fanns för honom......nä det känns bara så satans jävla orättvist!!!

Jag och den här ägaren har inte alltid varit överens om saker, tex ang synen på vad man ger sin hund att äta.....vi har varit i "luven" på varandra i diskussioner och haft olika åsikter MEN, att ha olika åsikter och/eller förhållningssätt till våra hundar innebär inte att den ena eller andre är en dålig hundägare!! Och oavsett hur olika vi kan tycka ibland så är den här tjejen en fantastisk hundägare, duktig och engagerad och hon förtjänade verkligen att få ha sin vackra staff hos sig tills han blev en gammal herre med grå nos, och det smärtar mig oerhört att så inte blev fallet :((

Vad kan vi - staffuppfödare såväl som vi vanliga staffägare - göra för att vinna kampen mot dessa satans åkommor??!! JAG vet inte, tyvärr :(
Forskning pågår ju till viss del ang olika hud- och tassproblem och allergier, men mer forskning och samarbete mellan veterinärer, näringsfysiologer (och kanske ytterligare discipliner), uppfödare och hundägare behövs!!

Vila mjukt du vackra hund!!!
Nu ska jag packa på både mig och Tindra rejält med kläder (eller tja, hon ska iaf få sitt täcke på sig och tassarna ordentligt insmorda med tassalva) och så ska vi bege oss av ut i snöblaskblåsten för en stilla promenad. Jag känner att jag bara behöver få gå ut och bara VARA och rensa skallen för jag känner mig så sorgsen över detta beskedet om den här hunden, det känns så tragiskt alltihop och jag LIDER med hans ägare som var tvugna att fatta detta tunga och osjälviska beslut och låta honom få slippa sitt lidande!! Så orättvist :(

BiB?!

Alltså varför heter det Bag in Box och inte Wine in Box?!
Visst, jag fattar ju att man åsyftar att det är en påse i kartongen, men är det att det är en PÅSE i kartongen som är det intressanta, är det inte att det är VIN i kartongen som är det intressanta??!! :O

Aja, bara en liten fundering ifrån Gullan en sånhär alldeles vanlig blåsig tisdagseftermiddag ;P

måndag 8 november 2010

Så SJUUUUKT gott!!!

Alltså jag är bara helt TOKIG i Yves Rochers julserie i doften apelsin & choklad!!
Jag brukar ibland köpa (*host harkel* periodvis alltför ofta) från Yves Rocher när jag får erbjudanden hemskickade till mig, och nu häromsistens så var det bl.a en serie med hudkräm mm i doften apelsin & choklad som dom bara har nu över julen som lockade.

Jag tyckte att det lät som en doft som kan vara god så jag beställde bodylotion, duschkräm, pumptvål och handkräm som jag fick hem häromdan, jag bara DOG när jag fick känna doften!! Så nu var jag helt enkelt tvungen att kolla på nätet om det inte fanns en Eau de toilette i serien. Jag hade för mig om att det fanns det men att jag inte beställde den för att jag inte var säker på om det var en doft jag skulle vilja ha som Eau de toilette. Så nu har jag beställt från YR för första gången på nätet, och så upptäckte jag att man slipper expeditionsavgiften så det blir ju billigare att handla på nätet än när jag får hem erbjudanden. Beställde en handkräm till för det går åt som smör på vintrarna för mig, hade velat ha lypsylet oxå men det var slut på lager (I-landsproblem!).
Så känner ni en doft av apelsinchoklad över Göteborg så är det bara Gullan som är ute å går ;D

HJÄLP!!!! Jag har blivit morsa till en tonåring :O

Och frågan är väl om jag ens själv har växt ur tonåren :O......ingenting i min livsföring tyder ju på det iaf :/

Nåväl, tonåringen ifråga är ju förstås Tindra :)
Holy Moses vilken ENERGI hon har nu lilltösa, och då var den inte dålig innan heller haha!! Det känns som om det helst ska hända nåt hela tiden och det är verkligen en utmaning att få till det så att hon får allt vad hon behöver av både fysisk aktivitet, mental aktivitet och vila......för mkt eller för litet av nåt och hon förvandlas till ett totalt bångstyrigt litet monster, om än ett väldigt sött sådant.
Vila är väl i alla fall det minsta problemet haha ;)

Nu är det är slut med att inte vilja ta promenader bara för att det regnar ute kan jag säga! I förra veckan så var det en såndär regndag när hon INTE ville vara ute, och då ska ni veta att hon faktiskt har ett jättebra regntäcke så det är ju inte så att hon blir helt genomblöt precis :O
Resultatet av en dags fysisk vila visa sig dan efter då hon var HELT omöjlig att ha att göra med på långpromenaden haha, så nu kommer hon inte undan: Rain or no rain, MINST en långpromenad om dan tills hennes värsta tonårsfasoner/energi är över iaf. Det är en prövning ibland att vara tonårsmorsa till ett 16 kilos kompakt energiknippe som far omkring som ett litet bowlingklot kan jag säga ;P
Till min glädje så har hon nu börjat gilla att gå på promenad på mornarna, vilket hon inte har gjort förut. Så nu kan man ju gå en lite längre tur direkt på morgonen vilket jag tycker är bra, det gör det lättare för mig att kunna få gjort fler grejjor under dan än vad jag får till nu.

Jag FÖRSTÅR som sagt inte hur man kan få SÅ LITE gjort alla dygnets 24 timmar sju dagar i veckan???!!! :O
Det kan bara vara tonåringar som lyckas med det.....ja å så övermogna sådana á la Gullan då!
Folk pratar om att dom inte får livspusslet att gå ihop, jag HAR inte ens nåt "livspussel" men jag får det ÄNDÅ inte att gå ihop :((
Jag tror jag måste göra upp något slags dagsschema, åtminstone under en överskådlig tid så att jag får bättre grepp över dagarna och får nåt gjort!!

Visst, jag vet att jag inte har ork att klara av lika mkt som "normala" människor, det finns ju en orsak till varför jag har sjukpension, men LITE mer än vad jag gör nu MÅSTE ju bara bli gjort för det här håller inte!!
Visst, det sista har jag tex fått lagat middag ett par dagar och tvättat, men mer är det inte. Jag har ett JÄTTEBERG med disk, dammråttorna börjar invadera hemmet, köksbordet är helt belamrat och mattorna skulle minst sagt må bra av en närkamp med tvättmaskinen. Det enda jag kontinuerligt sköter på städfronten är tvättning, ha renbäddad säng, rent i badrummet och tömmer soporna........JESUS, jag känner mig nästan som nickedickerna i Ung & Bortskämd som jag precis kollat på (are they for REAL???!!! Herregud, jag vet inte vilka som jag tycker är dom största idioterna; ungdomarna eller deras föräldrar :O)......dags för uppryckning som sagt!

När det gäller Tindra så behöver jag bli lite bättre på att träna med henne. Visserligen så tränar vi ju när vi är ute på sånt som faller sig naturligt s.a.s men utöver det så behöver vi träna mer "organiserat" framförallt ute, nu blir det mest sporadisk träning inomhus.
Jag har en tendens att göra allt i sjok, jag måste bli bättre på att fördela gracerna så att mer blir gjort på dagarna. Nu i.o.m att Tindra har mer energi och vill gå på morgonpromenader så har jag de sista dagarna kunnat dela upp våra promenader bättre, så det är iaf ett första steg.

Nä, imorgon är det dags att kavla upp ärmarna och börja ta tag i städningen! Jag behöver röja på flera plan för min ekonomi är i TOTAL katastrof så jag måste ta tag i att försöka sälja av lite grejjor på Blocket så att jag förhoppningsvis kan få in lite cash, och det SNARAST!! Alltså måste jag röja.
Jag har aldrig sålt nåt övht på annons, men kompisen sålde en hel del grejjor på Blocket för ett tag sen så det var inspirerande, sen har ju jag inte så bra grejjor att sälja som hon men jag måste iaf göra ett försök. Precis som min kompis så orkar jag inte med joxet att skicka grejjor, så det blir bara lokalt över Göteborg. Annars så finns ju Tradera, men det verkar för meckigt för mig.

En sak som iaf förbättrat mitt liv de senaste dagarna är upptäckten av webbläsaren Google Chrome, FAN va bra den är!!! Jag har ju jämt problem med min gamla sega dator, ALLT tar en evig tid, men med Google Chrome känns det som om jag fått en helt ny dator!! Så nu kanske det inte behöver ta en halv dag för mig att göra ett blogginlägg :)

Nya friska tag imorgon alltså :)
Har dock inte skrivit ner några dagsplaneringar ännu men det börjar jag med imorgon. Likaså ska jag börja skriva ner och planera lite mer ang träningen med Tindra.

Och om ni undrar hur Gullan kommer vara som ålderspensionär, kolla på Pensionärsjävlar så har ni har svaret  ;)