Följande tio punkter beskriver ganska väl hur en terrier betraktar ägandeförhållanden mellan dig och sig själv.
Lagen gäller allt som råkar komma i din terriers väg.


- Om jag tycker om det så är det mitt
- Om jag har det i munnen så är det mitt
- Om jag kan ta det ifrån dig så är det mitt
- Om jag hade det förut så är det mitt
- Om det är mitt så kan det aldrig vara ditt på något vis
- Om jag tuggar sönder det så är alla bitar mina
- Om det ser ut som mitt så är det mitt
- Om jag såg det först så är det mitt
- Om du leker med något och lägger det ifrån dig så är det automatiskt mitt !
- Om det är trasigt eller tråkigt så är det DITT
- Om det går att äta, så är det absolut mitt !

En gammal lag men ack så sann...

torsdagen den 28:e oktober 2010

Kan NÅN förklara för mig.....

hur fasen man kan vara hemma HELA dagarna och ändå inte få NÅT gjort??!! Inte ens bloggen hinner jag ju med :(

Nåväl, igår var det sista gången på min och Tindras hundkurs :(
Klassiskt skolavslutningsväder var det oxå, dvs PISSREGN! Men det var kul ändå :)
Nu är som sagt kursen slut, men det innebär ju inte att jag och Tindra ska ligga på latsidan ang träning. Inte heller innebär det att vi inte kan träna ihop med andra då denna hundskola nämligen har öppet hus varannan måndagskväll för alla som går eller någonsin har gått på kurs hos dem, och det är helt gratis :)
Då kan man träna, umgås, fika och få tips och råd av instruktörer och andra. Den här terminen kommer det hålla på fram till lucia, så jag och Tindra ska allt försöka komma iväg på några sådana kvällar (det är från kl. 19.00-20.30 man kan vara där).
Det har ju varit minst sagt skralt ang bloggandet om mina och Tindras aktiviteter, men det SKA komma, jag lovar :D

F.ö så försöker jag att styra upp tillvaron ang att få ordning på hemmet och allt annat, det går.......INTE ALLS :(
Dagarna bara springer iväg, det enda vettiga jag får gjort på dagarna är det jag gör med Tindra; långa promenader, träning och lek. Hade tänkt få en del gjort idag men nä, hela dan har snart gått och nu ska jag hasta på här för att sedan gå på lite ärenden med en vän och Tindra och sen hem på middag hos samma vän.
Men jag tänkte iaf bjuda er på lite nytagna kort, inkls ett kort på lilla moi ;)
Tyvärr har jag ju inte världens bästa kamera, men ändå. Alla bilder är klickbara, dvs att de blir större om man klickar på dom :)
Först kommer lite kort från min och Tindras promis i Slottsskogen häromdan, det är ju där vi oftast häckar eftersom det är där vi bor :)
Hm, SKUMT sa Tindra, HUR hamna min kong uppe i trädet?!



Visst är hon VACKER min lilla tös?!


Ett ihåligt träd, va lattjo, här kan man ju göra sig ett krypin :)
Så kommer två bilder på Tindra och hennes älsklingskille, oxå en staffe såklart :)
Han kommer ifrån Kennel Joddricks 
Hm, det verkar tyvärr inte som om alla bilderna ÄR klickbara, vet inte varför det blir så :(

Det är Tindra till höger (dvs längst fram) med en pinne i munnen, hon ÄÄÄÄLSKAR att bli jagad haha.
Det är Tindra till vänster :)
Tindras bästa tjejkompis är en amstaff och vi hade en träff med henne och hennes dagmatte i Ruddalen förra veckan. Det är ju inte klokt, jag är född och uppvuxen i Göteborg och bor bara ett stenkast ifrån Ruddalen men har aldrig varit där förut, faktum är att jag t.o.m trodde att det låg på Hisingen förut :O
Ja jag SKÄMS, å det grövsta!!!
Både jag och Tindra tyckte det var jättefint där, och tänk vilken lyx att få leka på konstgräs å slippa bli lerig ;)
Här leks det dock inte på konstgräset. Ni skulle höra hur Tindra LÅTER när hon leker med Alice, snacka om att folk antagligen skulle få sina fördomar om HEMSKA och AGGRESSIVA kamphundar bekräftade om dom hörde henne haha! Men hon LÅTER bara, för hon VET att Alice är starkare så man måste ju försöka skrämmas lite ;) Tyvärr för Tindra så går ju inte Alice på den lätte *asg*
Alice syns knappt i alla höstlöven :D
Tindra har fått tag i Alice ben haha, ooooups :O




Pyss på dig min älsklingstjejkompis!!
Och till sist kommer några kort ifrån samma tillfälle men som inte jag har tagit utan Alice dagmatte:)
Jepp, här är kärringen Gullan i egen hög person ;P
Tänk att det ÄR så kul men kamptrossar!!
Tindra tar i för kung och fosterland haha!
PYSS på söta nosen!

onsdagen den 20:e oktober 2010

Läs och LÄR!!!!

Hm, tänk så mkt bättre världen hade sett ut om vi hade fungerat lite mer som djur.....Israel-Palestina-konflikten tex hade kanske varit ett minne blott om de hade tagit efter hunden Tindras och katten Hundens exempel.

Jomen då, det råder nu en stilla fred mellan hunden Tindra och katten Hunden :)
Tindra var ju verkligen LIVRÄDD för Hunden bara för ett par dagar sen, ja det var kanske bara en tidsfråga innan man skulle behöva anlita Grannfejden, MEN........det råder nu en stilla fred och konsensus mellan Tindra och Hunden.
Hunden skjuter inte rygg, fräser eller jabbar mot Tindra, i utbyte mot att Tindra visar sin vördnad och underlägsenhet gentemot Hunden då hon vet att det är han som är herre i trapphuset.......vördnad och respekt för varandra och varandras olikheter, och ge varandra det utrymme var och en behöver för att ta sig fram i det lilla trapphuset utan att spotta och fräsa eller att vara rädd för liv och lem; ja det är alltså så det ser ut här nu.......så grannar och ledare världen över: LÄS och LÄR ;P
OBS!!! Djuren på bilden har INGET med blogginlägget att göra och är alltså INTE Tindra och Hunden ;P

måndagen den 18:e oktober 2010

Faaaan det är MÅNDAG, i KVADRAT :((

Alltså idag är det bara mååååååndag som i uuuuurrrrkmåndag!!!
Kommer ju inte igång alls här :(
Vädret är grått och trist, det småregnar, och så blåser det förstås i riktig sann göteborgsanda........en dag som man helt enkelt bara borde spola förbi, men si deeeeeet går ju fan inte ;(

Klockan är tio i två och jag har inte ens tvättat mig och borstat tänderna ännu. Varit ute en morgonkisstur med Tindra, käkat lite och druckit kaffe, tränat inne lite med Tindra (och sen har hon fått ägna sig lite åt sin aktiveringsleksak), häckat framför datorn.

Jag har verkligen saker jag behöver ta itu med här idag (ja förutom att göra mig iordning och snart gå ut en snabb sväng med Tindra igen), men jag änna drar mig :/
Idag har min sjukersättning kommit så jag behöver räkna på min ekonomi och betala in en del räkningar. Att räkna på ekonomin vill jag INTE!! Det är inte en fråga om jag är i ekonomisk kris eller inte, utan en fråga om jag ska lägga in om personlig konkurs eller ej.....tja, så kan man väl sammanfatta läget utan att överdriva *suck*
Fan, ibland funderar jag på om jag inte borde ha en god man eller nåt.......och städhjälp ;P

Men, snart kommer jag inte undan längre för när det här inlägget är gjort så är det bara till att kavla upp ärmarna (fast först ut å kissa och bajsa lilltösa) och göra sig iordning, räkna på ekonomin och gråta en skvätt blod. Efter det så är det dags att bege sig av ut på dagens ärenden. Tar med mig lilltjejja och så promenerar vi till bankomaten och hämtar pengar (som jag egentligen inte ens har antagligen, men ändå), sen iväg till GG Göteborgs Hund & Katt och inhandla hundmat och lite annat som Tindra behöver. Så promenad hem och sen iväg och gå och handla lite som jag behöver. Hm, klippa Tindras klor MÅSTE oxå göras idag, skulle jag ha gjort i förra veckan *dask på röva för mattes slarv!*

Tja sen är väl dan slut och det är TV-dags. Ingen städning idag heller således, men kanske sätta upp en tvättid tills imorgon?
Appråpå att häcka framför datorn, känner att jag sen en tid tillbaka både på forum och på fejjan gör inlägg som jag sen inte orkar följa upp, dvs jag vill gärna lägga fram min åsikt men sen orkar jag inte med att diskutera vidare, orkar inte ens gå in och läsa vad folk skrivit efter mig. Alltså det går väl an om jag gör det på min egen profilsida på fb eller här i bloggen, men när man går in på en forumtråd och gör ett inlägg eller på någon annans fb-sida så bör man ju följa upp det tycker jag, men jag ooooooorkar bara inte! Jag känner mig så trött på tröstlösa diskussioner som ändå inte leder nånstans, så.......jag tycker att fram till dess jag orkar fullfölja det jag påbörjat så bör jag TIGA STILL å ge FAN i att kommentera, så varför har jag så svårt för att göra det då?! Ge fan i att göra inlägg alltså. Hm, nä får ta å skärpa till mig och ha lite paus i kommenterandet tror jag :P

Och när jag ändå har er på tråden: Ha en fortsatt fin måndag.......;D

söndagen den 17:e oktober 2010

Hahaha, mina drömmars man ;)

Av nån HELT outgrundlig anledning så drömde jag faktiskt om denne man inatt, och ja vi hade nån form av kärleksrelation......hm, man kan ju undra varför i hela fridens namn jag drömde DET, och om just honom??!!
Nån som kan drömtydning ;D

En idiot är en idiot är en idiot OAVSETT vad han kallar sig!!!

Jag framhärdar; dessa människor är INGET annat än ett fegt jävla pack!!! STÅ UPP för vad ni gör om ni nu anser er göra så rätt!!! Nä sånt här är inget annat än förbannad dubbelmoral, dessa människor utsätter de här djuren för ÄN mer lidande än om de varit kvar på minkfarmarna eftersom majoriteten av minkarna fångas in igen (dvs dubbel stress för djuren, och dö hos farmaren kommer de ju göra iaf!), många dör en plågsam död genom påkörning (och många skadas och dör inte direkt) och svält, endast en ytterst LITEN andel överlever och de som gör det ställer till med stor oreda i naturen! Det här handlar INTE om djuren, det handlar bara om människor som tycker att DOM har rätten att leka Gud istället för minkfarmarna, samma jävla skrot och korn är båda dessa grupper! Hjärndöda jävla nötter, gaaaaahhhhh!!

Visst kan man göra aktioner och bedriva civil olydnad, men gör det på RÄTT sätt! Det finns djurrättsaktivister som tex fritar ett visst antal djur och dessa djur tas om hand och ges bra hem (tex hönor från hönserier och försöksdjur), dessutom stannar en viss del av gruppen kvar och står med tex en banderoll med deras budskap och ringer kanske pressen samt ringer och inväntar polisen och tar de straff dom får. DET är människor med både mod och rättspatos OCH som verkligen är djurvänner och vill jobba för en förändring på RÄTT sätt. DET är människor som jag respekterar! Men fega kräk som bara släpper ut minkar utan att på NÅGOT sätt ta ansvar för vad det innebär för de djur de säger sig värna om, dom TÅL jag bara inte!!

FAN va arg och upprörd jag blir, IDIOTI på HÖG (eller snarare LÅG) nivå!!!!!! Eller nä va DUM jag är, för den ena av dom "kan inte låta bli att viskande önska minken 'lycka till' innan han fortsätter längs den oändliga raden av burar". Jamen  HALLELUJA, den sista idioten är uppenbarligen inte född ännu, tyvärr :(

F.ö så ser inte jag att det skulle vara mer problematiskt att föda upp djur för att använda deras päls än vad det är att föda upp djur till föda. MEN oavsett varför man föder upp djur och/eller har djur över huvud taget (och detta gäller även våra husdjur!) så ska de ha ett värdigt liv och ett värdigt avslut på detsamma, och där ser det tyvärr ofta lika illa ut inom matindustrin som inom pälsindustrin :(
Att ha tex minkar och silverrävar i pyttesmå burar är totalt oacceptabelt, ingen diskussion om DEN saken! Men arbeta för förändring med moral och etik med djurens bästa för ögonen och inte för era egna självhävdelsebehov som främsta drivkraft, vilket ju faktiskt verkar vara fallet nu!

Att det sedan inte verkar göras något åt bristerna inom pälsindustrin från politiskt håll det tycker jag är bedrövligt och är inte värdigt ett land som Sverige! Kan inte pälsfarmarna ge djuren värdiga levnadsförhållanden så vore det ju bättre att vi inte har någon pälsindustri i Sverige, så är det inte politikerna som skall "uppvaktas" och berabetas först och främst?

Beware of the cats.......Tindras enda smolk i gårdagens glädjebägare ;)

Ja igår var sannerligen en bra dag :)
Vi kom ju som sagt upp tidigt och det blev en del kortare promisar och en lång skön promis mitt på dan i det härliga vädret. Efter det så sov vi middag i soffan båda två nån timma, det är så varmt å gött å knô med en staff i soffan :D
Idag däremot så sov vi läääänge och låg sen å gosa en bra stund innan vi gick upp en kvart över tio, det var faktiskt längesen vi sov så länge nu och det känns skönt att jag är inne i en period där jag vaknar tidigare och inte som när jag hade en period när jag kunde vakna till runt elva, somna om och sedan sova till halv ett på dan (NEJ, min kära vovve väcker mig inte utan snusar på lika glatt hon ;O)!

Jo igår var det en bra dag som sagt (även om lägenheten tyvärr börjat bli bra skitig igen, och inget blev det gjort på den fronten igår heller tyvärr *suck*).
På kvällen mötte jag hundägargänget här (de flesta av dem iaf) då de skulle ta sig en gemensam kvällspromenad, så SJÄLVKLART återgav jag torsdagens lilla incident för dom (vet att surtanta pratar ibland med iaf två av de andra hundägarna, den ene visste t.o.m hennes namn). De höll ju alla med om att det var aningens bissart och framförallt helt oprovocerat! Så nu kan hon ju stå där med dumstruten på, lilla Fru Fisförnämd!
Tidigare på dagen hade jag mött en granne som bor i uppgången brevid mig och som är så förtjust i Tindra. Hon är en riktig djurvän och pratar med de flesta hundägarna häromkring, hon blev alldeles chockad när jag berätta det och tyckte att man får väl faktiskt lägga band på sig oavsett vad man tycker om vissa raser, speciellt när det är någon som inte ens gjort henne något!

Så var det dags för sista kvällsrundan och då träffa vi hon som har en fyraårig Pumihane, vilket var en hit både för Tindra och för honom. Det roliga är att hennes hund i princip inte gillar att leka med några hundar, men Tindra älskar han att leka med! Alltså tvärtom mot de flesta andra hundar som tycker Tindra är liiiiite to much å en brötig valp/tonåring, men E och Tindra dom busar loss rejält :)
Och Tindra älskar ju att springa, och hon och E springer och jagar varandra så bra ihop och han håller inte på och dominansrider henne som många andra hanar gör.
Så vi tog oss en kvällsrunda ihop och det var kanon för E hade haft en lugn dag och hade mkt spring i bena, så det passade ju perfekt :)

Berätta såklart även för henne och hon sa att; ja hon har för sig om att den här människan vid nåt tillfälle har sagt att hon inte gillar dom här raserna. Alla håller ju med om att det är totalt obefogat och väldigt märkligt med tanke på hur snäll Tindra är, men framförallt för att jag faktiskt HAR tagit hänsyn till henne och hållt mig på "min kant" för att jag ju förstått att hon inte gillar dom här raserna (även om det har irriterat mig nåt vansinnigt att hon i fyra år har glott på mig på ett sätt som om hon vill att jag skall försvinna ifrån jordens yta och som om jag skulle ha klampat in på hennes privata tomt eller nåt), och att hon vet att jag har ordning på min hund, som dessutom är kopplad!

Så jag är nöjd med gårdagen, och Tindra oxå tänker jag MEN, lite smolk i glädjebägaren finns det trots allt, iaf om man frågar Tindra ;)
Katter är ju ett kapitel för sig för oss med hundar. Tindra har fram tills häromdagen varit av den uppfattningen att katter kan man nog leka med och har väl gjort vad hon kunnat för att charma dessa, förvisso fyrbenta, men ändock annorlunda små varelser. En granne i uppgången brevid har en honkatt som både spottat och fräst åt Tindra men som tydligen ändå inte lyckats förmedla vad hon menar utan Tindra har tolkat det som "kom och lek", men nu har Tindras självförtroende ang katter fått sig en ordentlig törn haha.

I lägenheten under mig bor nämligen periodvis katten Hunden, jo han heter faktiskt så! Trots att Hunden egentligen inte vare sig spottat och fräst mer än andra katter (visst har han jabbat lite efter henne men hon har inte fått så mkt som en skråma av honom) så har han ingjutit en sådan respekt hos Tindra att hon igår inte vågade ta ETT enda steg närmare än två meter ifrån portuppgången där Hunden satt igårkväll haha, så det var bara till att knalla runt huset och ta bakvägen in genom källaruppgången. I morse blev jag varse att Hunden nu uppenbarligen lärt sådant kattvett till Tindra att även andra katter ses som MKT farliga monster av Tindra och är inget man kommer närmare än två meter ifrån :O
Så Tindra låter hälsa att beware of the cats, THEY RULE, and curiosity didn't kill the cat but the dog!

lördagen den 16:e oktober 2010

What a beautiful morning :)

Ahhhhh, VILKEN underbar morgon det ÄR, indeed it is!!

Ibland händer det att ullan Gullan vaknar riktigt tidigt och vare sig kan eller vill somna om, så tjugo i sju smög jag upp och koka lite kaffe. Efter en stund kom även Tindra uppsmygande så vi passa på att träna lite på vår "cirkuskonst" som är vår uppgift inför valpkursens avslutning om två veckor (har ju i princip inte skrivit nåt alls om kursen ännu men det ska bli, vi tycker iaf båda två att det är jättekul!).
Nåväl, en kopp kaffe och sen kröp både jag och Tindra ner under täcket i soffan i vardagsrummet å kolla lite på TV......eller rättare sagt JAG kolla på TV, Tindra sov :)

Sen tyckte jag det var dags för en liten tur ut innan frukosten, så på med täcket på Tindra för nu börjar det bli kallt, iaf enligt en sörlännings mått mätt ;)
Det var härligt frostigt ute och temperaturen låg precis på nollstrecket, MEN det bästa av allt var att Fru Bitterf***a uppenbarligen hade samma tanke som jag, moahahahaha ;P

Ett problem som jag har haft under stor del av mitt liv är att kunna släppa taget om saker och ting, jag bara mal och mal om och om igen i tankarna. Det här är tack och lov någonting jag på det stora hela har arbetat bort, men ibland dyker det där tärande lilla monstret upp i hövvet på mig :(
Iofs brukar han aldrig bli långvarig numer, men helst skulle jag vilja slippa det lilla tankemonstret all together!

Som jag sa i inlägget om surtanta så hade jag inte brytt mig om det hade varit en person "vem som helst" som vräkt ur sig nåt liknande, dvs nån som jag aldrig träffat förut (eller om det skulle varit så att jag och min hund verkligen hade stört personen ifråga, tex om Tindra sprungit fram lös eller nåt annat), men det SKA erkännas att jag har haft lite svårt för att släppa tankarna på det här!
Irritation och ilska - men även att jag faktiskt varit ledsen! - och tankar på vad jag skulle vilja säga kärringjäveln nästa gång vi möts, men som genom ett under så har allt detta runnit av mig, och den jag har att tacka för det är kärringjäveln själv haha!! Jag kanske borde skicka in en Dagens Ros till henne i GP eller nåt ;)

Lite synd att vi var så långt ifrån varandra i morse, och hon vände snabbt som fan på klacken å pinna på allt vad hon kunde ifrån oss, men det var ändå DÅ som jag insåg att blotta ÅSYNEN av oss retar gallfeber på henne och DET får mig att må sååååååå jävla bra rent ut sagt :D
Allt jag och Tindra behöver göra är att finnas till för att hon ska må dåligt och bli irriterad, och tänk att DET räcker för mig ;P

Tänk så skön en lördagsmorgon kan vara :D
Nähä, nu är det strax Spanarna på radion, och ett gott skratt förlänger ju livet som bekant, eller nä......för alla så ÄR det nog inte bekant ;)

fredagen den 15:e oktober 2010

Inte på humör, men....

Är inte på riktigt bra humör idag heller, har en såndär dag då jag bara känner mig stressad och irriterad utan nån egentlig orsak, jag HATAR såna dagar och inte blir man någon bra matte heller när man är sån :(

Nåväl, varit på hundpromis, ärenden och lite fika tillsammans med en god vän och DET är ju iaf alltid trevligt och fick dan att gå. Dessutom så var dagen som den brukar när jag är ute med Tindra på "stan"- dvs när vi inte bara är i skogen - att folk ser Tindra och tycker hon är så fin och gärna vill hälsa på henne......JA för tro´t eller ej men det är faktiskt så det oftast ser ut för oss när vi rör oss bland folk!

Idag mötte vi bl.a en som själv hade haft staff förut, en som har en staff hemma (den var dock inte med husse på stan) och en vars son har en staff :)
Näää, sanningen att säga så är jag VERKLIGEN inte van vid sånt som hände igår :O

När vi ändå är inne på positiv attityd till hundar oavsett ras så kan jag bara säga att på Åhléns inne i Nordstan här i Göteborg - ja förresten även på Åhléns på Kungsgatan, men där är jag inte så ofta - där känner man sig MER än välkommen när man kommer med vovven, ibland slåss nästan personalen om att få gosa med Tindra, och så var det även med min daghund :)
Övht så har Åhléns väldigt trevlig personal tycker jag, och som sagt ett extra plus till deras attityd till våra fyrbenta vänner!
Hm, när jag tänker på det så känner jag mig faktiskt lite gladare :D

torsdagen den 14:e oktober 2010

One day!!

Ja det blir onekligen en kontrasternas dag när dagen startat som idag! För på vår andra promis gick vi förbi det kooperativa dagiset jag skrivit om förut, och TÄNK va gött jag hade mått om den förbannade surkärringen kommit förbi där då när fem stycken barn förtjust ropar "Tindra Tindra" och kelar med henne! Speciellt den pojken som alltid sätter sig ner på knä och tar Tindras huvud mellan sina små händer och varsamt smeker henne samtidigt som hon slickar/pussar honom försiktigt i ansiktet *vackrare än så blir det inte* 
Men en vacker dag så.......!
Kärlek mellan en Pitbullvalp och barn :D

HATE is in the air!!!!

Jahapp, så har man haft sitt första "kamphundsbråk" då :(
Som om det inte var illa nog så har jag betett mig precis så som jag predikat att man som "kamphundsägare" inte skall bete sig MEN, jag har faktiskt en del att säga till mitt försvar.

Jag har ju skrivit om att jag har mött förvånadsvärt lite negativitet eller fördomar ifrån människor både när jag hade min daghund (amstaff/pitbullmix) och Tindra MEN, det är en liten "dam" som jag glömt berätta om. För några dagar sedan så hade jag faktiskt tänkt göra ett inlägg om denna madame efter att ha mött henne ute och kom på att henne har jag förträngt ur mitt medvetande eller nåt, men så räckte inte tiden till, men nu så......!

Jo, såhär är det.
I mitt område bor en kärring (ja hon är säkert inte mkt äldre än jag) som har en Irländsk setter, jämt när jag mötte henne med min daghund så blängde hon ättikssurt på oss, hon sa inget men blickar säger tusen gånger mer än ord. Till saken hör att hennes hund i princip ALLTID är lös, min daghund var i princip alltid kopplad, ändå blängde hon på oss som om hon tyckte vi borde försvinna ifrån jordens yta. Sååååå många gånger under årens lopp som jag velat fråga henne om hon dricker ättika till frukost, MEN jag har tigit still!

Nåväl, ibland har jag trots allt funderat på om det är i MITT huvud det sitter; att hon kanske inte alls blänger surt utan att det bara är jag som inbillar mig?! Så passade jag ju en schäfer ett tag och då märkte jag att hon inte alls blängde på mig på det sättet. Så kom då lilla Tindra, och när vi mötte tantan så blev hon nästan sur om hennes hund INTE fick hälsa, så alltså lät jag dom hälsa men i mitt stilla sinne tänkte jag: Du tror det här är en liten labbevalp, vi får väl se hur mkt du vill att dom ska hälsa när du börjar upptäcka att det INTE är en labbevalp.......och TÄNK så rätt man kan ha ibland!! Det jag funderar över är om hon överhuvudtaget känner igen MIG eller om det bara är hundarna hon stirrar på?! Dvs att hon inte inser att jag är samma person som gick med en Schäfer ett tag tex?

För kanske två månader sen så sprang hennes lösa hund fram till Tindra, hon ropa på sin hund helt hysteriskt trots att Tindra i vanlig ordning slängde sig på rygg. Hennes hund har sprungit fram lös till Tindra även när Tindra var mindre. Nåja, i takt med att Tindra växt så har jag ju märkt att det übersura blängandet har tilltagit. Så häromdagen möttes vi som sagt mitt på dan längre ner i Slottsskogen (alltså inte här uppe där jag bor och där hon oxå bor nånstans troligtvis), jag hade redan min plan klar för hur jag och Tindra skulle fortsätta vår promenad (dvs i vilken riktning) och jag tänkte då inte ändra på den bara för att den sketsura kärringen uppenbarligen tänkt gå samma väg och nu blängde på mig som om jag och min hund inkräktade på hennes privata territorium, men den dan så kände jag att nu kan det bara vara en tidsfråga innan NÅN utav oss säger nåt, och mkt riktigt; i morse hände det alltså!

I ärlighetens namn så trodde jag nog att det skulle vara jag som skulle bli först, tex fråga om hon aldrig sett en hund förut, MEN det bidde inte jag utan hon. Märk väl; vare sig Tindra eller min förra daghund har NÅGONSIN sprungit fram till vare sig henne eller hennes hund! Hennes hund kommer okopplad medan jag har haft Tindra i koppel likaså min daghund, alt. ropat in dom och kopplat i god tid. Jag har ALDRIG låtit hundarna gå fram, jag har gått förbi med ordning på min hund, kort sagt; vare sig JAG eller de hundar jag nu råkat ha i kopplet har någonsin vare sig stört henne eller hennes hund, ÄN mindre har jag blängt surt på henne eller hennes hund!! Så i morse (på behörigt avstånd) så kom hon blängande och helt plötsligt skriker hon: FÖRSVINN härifrån med din ÄCKLIGA hund!!!!
Men då brast det för mig, och det tycker jag faktiskt i ärlighetens namn att jag hade min fulla rätt till efter alla dessa år!!

Jag gick allt närmare henne och jag märkte ju att hon blev rädd (och hon kan vara glad att jag numer kan lägga band på mig, hade det varit för 15 år sedan hade hon åkt på en propp), jag sa till henne att hon är ju helt sjuk i huvudet! Vidare undrade jag vad jag och min hund NÅGONSIN gjort henne? Att hon ska ha sin hund kopplad för MIN hund har då aldrig sprungit fram till hennes hund men att hennes lösspringande hund har sprungit fram till Tindra och Tindra har inte gjort hennes hund ett skit!!
Hon vart väl både lite spak och rädd och sa att kan inte jag respektera att hon tycker det är obehagligt att gå förbi mig och min hund och att hon är rädd för dom här raserna? Jag svarade att jag kan ha både respekt och förståelse för det MEN att jag vare sig respekterar eller förstår att HON står och skriker till mig att jag ska försvinna härifrån med min äckliga hund när vi ALDRIG har gjort henne NÅGONTING, och om HON vill ha respekt så får hon fanimej ta och skärpa till sig och inte bete sig som en fullkomlig galning och skälla ut folk som inte gjort henne nåt!!
Då säger hon att: Jamen har man skaffat sig en såndär ras så får man faktiskt finna sig i att man får gå för sig själv!
Hahahaha, DET var ju nästan komiskt......inget å undra på att hon glott så surt de gånger hon gått förbi när jag och Tindra har stått och umgåtts med de andra hundägarna här, hon däremot går nästan alltid omkring själv!

Nåja, jag sa till henne att med DET resonemanget så tycker jag att hon ska inte gå omkring alls med sin hund eller ens HA hund, för varför ska HON inte ta hänsyn till alla som är hundrädda, DE måste väl ha rätt att gå i Slottsskogen utan att behöva känna rädsla för att några hundar ska vistas där, och HON borde framförallt ha sin hund kopplad, och om hennes hund springer fram till min hund EN ENDA gång till så kommer den få sig en spark i röva (det kommer den självklart INTE att få, hundstackarn kan ju inte hjälpa att hon har en idiot till ägare).

Gaaaaaaaahhhhhhhh, det får fanimej finnas gränser!!! Nåväl, hade detta varit en "tillfällig" människa/hundägare som jag stött på så hade jag bara gått därifrån med ett "oj då så arg man kan vara på ingenting" eller nåt, alltså inte brytt mig, men denna kärringen har blängt surt på mig i flera år helt utan anledning! Tvärtom så borde hon ju efter alla dessa år - OM hon nu ser att jag är samma person - känna sig lugn eftersom hon vet att jag håller ordning på min hund!

Nåväl, jag kan vara en ELAK jävel om jag sätter den sidan till och det är precis vad jag kommer vara! Hon går ut ungefär samma tid varje morgon och med dom morgonrutinerna jag och Tindra har just nu så kommer vi nog mötas ofta ifall inte hon ändrar sina tider, och JAG kommer inte vika en tum om hon kommer med sin hund, och om hon säger nåt så kommer jag bara säga att: Jaha men så synd för dig då, men då får väl du gå en annan väg då ifall du nu tycker det är så obehagligt, för JAG och MIN hund har precis samma rätt att promenera här som du!! 
Jag kommer inte på nåt sätt ha en aggressiv ton mot henne mer eller skälla ut henne igen, men NÅN måtta får det vara så allt jag kommer göra är att utnyttja min rätt att gå där jag vill! Jag förstår inte ens grejjen eftersom jag som sagt aldrig släppt fram nån av de hundar jag haft till hennes hund, nä hon stör sig bara på att våra raser finns!

Det finns bara en sak jag ångrar med morgonens lilla duell; hon sa nämligen många gånger att "när man har en såndär ras". Självklart borde jag ha frågat henne om hon ens VET vad Tindra är för en ras, OCH att det är en ras som FAKTISKT är godkänd av SKK.

Jeeeeeeesus sikka folk det finns! Men, summa summarum: Den som mår dåligt är ju inte jag utan hon, och om hon vill gå och irritera sig på alla med den här typen av raser så är det ju ytterst sett hennes problem och inte vårt!

tisdagen den 12:e oktober 2010

Nu är det officiellt.....julen är här!!

JEPP så ÄR det, säsongens första satsumas är inköpta; alltså är det jul!!

You talkin' to me??!!

Tindra ca 4 mån
Jag satt här och tänkte [sic!] förut medan jag väntade på att min sirapssega dator skulle vakna till liv, att jag undrar hur vissa saker ter sig ur ett hundperspektiv.
Medan jag satt här på datorstolen så passa jag på att "bekväm"leka med Tindra, dvs att matte satt på tjocka rumpan medans vi hade dragkamp och jag kasta boll till henne bl.a (jepp, vi leker mkt inomhus så här far bollarna omkring ;P). Samtidigt så prata jag en massa med henne, och det var i och med det som jag började fundera......förresten så var det nog hennes uppsyn som fick mig att börja fundera haha.

Jag lever ju ensam med min hund så jag pratar väldigt mkt med henne.....dvs jag pratar till henne och sen så svarar jag oxå för henne (ja jisses, stackars hund). Jag pratar om allt möjligt, alltid med snäll och glad röst....exempel på konversationer:
- Éeee du mammas lilla älsklingtös?? Ja det éeeee duuuu!!! Mammas lilla snusebusa!!
- Vaaaaar é bollen????       Tindra springer och hämtar bollen
- Ja däääär éeeee bollen, duuuuktig mammaaas töööös!!
eller
- Men va fan la jag nu tidningen?! (med normal röst)
- Meeeeehhh, det kan väl inte JAAAAG veta.....JAAAAG é en ju Staffordshire BULL Terrier!!! (med lite barnslig röst)
and so on, and so on........alltså det måste ju låta som den svenske kocken i Mupparna i en hunds öron: Børk Børk Børk, i ett eeeeeevigt malande :O

Tindra är en väldigt tyst hund, staffar kan annars vara väldigt ljudliga av sig, men Tindra är som sagt tyst av sig. Efter att i 15 år ha levt med en hund som hade extremt lätt till skall, och som dessutom hade ett gällt ihållande skall som kunde väcka döda ur sina gravar, så är jag oerhört tacksam över att Tindra ytterst sällan skäller.......men jag undrar hur det låter när hundarna pratar sinsemellan?
- Halloh halloj, läget?
- Jorå, jag jobbar på.....du vet med det här evinnerliga pratande, ibland så tycker jag hon blir bättre och jag tror t.o.m med att hon kan vara tyst en hel timma i sträck - eller nä nu ljög jag nog, en halvtimma snarare, men iaf.......så man börjar liksom känna att det går åt rätt håll MEN, så råkar man hämta en boll, eller trossen eller vad som helst OCH så är det igång igen *suck* HUR GÖR man???!!
- Jaaaadu, jag har ju inga direkta råd att ge dig eftersom min människa knappt säger flaska, men NÄR han gör det så blir det ett sjujäkla liv, så jag vet inte vad som är värst faktiskt......jag menar din människa verkar ju iaf inte vara så högljudd av sig, men geeeeeee, VÄLKOMMEN hem till mig när man tuggat lite på några skor :O
- Hm, ja vad ääääär det med människor och saker?! Fast min människa babblar ju heeeeela tiden, jag LOOOOVAR, jag behöver inte ens TITTA på en boll.....det räcker ju med att jag tittar på HENNE så är hon igång!!
- Aaaaa, fast jag har hört att man ska inte söka ögonkontakt med människorna, det triggar liksom igång dom på nåt sätt.....fast ibland får man ju nåt gott å käka när man gör det, så det är kluvet det där :/
- TELL ME about IT!!!
- Aja, bara att jobba vidare, NÅN gång ska det väl rätta till sig.....hur gammal är din människa förresten?
- 43......ÅR!!
- OUCH!!! Min är bara 22 år.....vill inte göra dig missmodig, men du vet ju vad som sägs om att lära gamla människor knipa käften :/
Nähä hörrö, nu har inte jag tid att stå här å kallskälla längre, nästa lyktstolpe kallar, but don´t give in!
- I won´t, tack för peppskällningen, jag behövde det!! Haré!

Tja, nåt sånt ;P
Å såhär kan det gå om man kaxar mot en FAAAAARLIG kamphund!!

måndagen den 11:e oktober 2010

Det är nya tider nu

Igår gick det ett program på svt2 som handlade om buteljerat vatten och vilka konsekvenser det får på miljön, dessutom så vet man inte alltid vad man får i sig. Forskning har visat att det kan finnas en uppsjö av gifter - bl.a arsenik - i flaskvatten, detta faktum fick mig att tänka på inledningen till filmen Forrest Gump när han säger: My momma always said; "Life is like a box of chocolates. You never know what you're gonna get."

Jag undrar om dagens amerikanska mammor istället kommer säga till sina små telingar att: "Life is like a bottle of water. You never know what you're gonna get."














Följ min blogg med bloglovin

Nähä NU har mommo passat Tindra för sista gången!!!

Jo men så är det! Tindras mommo, dvs min mamma, är inte längre betrodd......nänä, inte efter vad HON gjorde inatt!!
Här lämnar man sin lilla guldklimp i goda och kärleksfulla händer - TRODDE man ja! - när man tar sig en liten tripp till Spanien, och så går mommo och AVLIVAR Tindra för "hon var ändå ingé bra, och så blödde hon ju ur öronen oxå" och tror att jag ska låta mig nöja med en ANNAN staff!!! :((

Ja som ni förstår så var ju bara detta en ond - MKT OND!! - mardröm, PUH! Men jag har perioder då jag ofta drömmer om att på ena eller andra sättet förlora Tindra och att folk försöker ge mig en annan staff istället, men jag vill ju inte ha nån ANNAN staff, jag vill ha min älskade Tindra!!!
Jag älskar denna lilla tös nåt så oerhört mkt så det finns inte ord att beskriva det! Min förra hund (korthårig collie) hade jag hos mig i 15 år och jag har tänkt att jag omöjligt kan älska en hund så mkt igen, men det kan jag och mer därtill!! För nu har jag verkligen hittat min ras, och Tindra som individ är så speciell och passar just mig så bra, så hon är ingen man bara byter ut mot en annan staff inte ;P

Dessa mardrömmar är så ångestladdade så det kan ta mig flera timmar efter jag vaknat innan jag känner mig normal igen :(
Inatt (eller i morse rättare sagt) var det så obehagligt oxå för om jag ligger på sidan med ryggen mot Tindra så ligger hon ofta med sitt huvud mot/på min nacke och jag känner hela hennes kroppstyngd, så drömmen om att hon inte fanns längre med den kroppsliga närvaron av henne blev väldigt underlig när jag sov. En liknande känsla som jag hade när min förra hund dött och jag återkommande drömde att jag hade avlivat henne men ändå så levde hon på nån slags lånad tid. Det var oxå ångestladdade drömmar.

Nåväl, jag har väl tidigare skrivit om (tror jag iaf) att min lilla tuss är en riktig sömntuta, en del skulle kanske säga: "Sådan matte sådan hund", och därmed insinuera att det är MINA vanor som avspeglar sig på henne, men då ska jag säga er att jag har BILDBEVIS på att så ICKE är fallet!!

Här är min lilla sötlök en månad gammal och är på väg till hundsängen för att ta sig sin lilla skönhetslur, MEN somnar på vägen *asg*
Jag menar HUR sööööt får man lova att vara??!! Hon somnade där på bollen sa uppfödaren (som även tagit kortet) hihi.......när jag såg kortet så visste jag att uppfödaren hade valt den rätta tösa till mig :D
Och numer sover hon inte på en boll utan på mammas nacke som sagt.

lördagen den 9:e oktober 2010

Tanke för dagen

Hantera alla stressiga situationer som en hund.......

Om du inte kan äta det, dricka det eller leka med det
- bara pissa på det och gå din väg

Alla dessa mödrar!

En mors kärlek....


....I Afrika 

....I Indien

..........
.....I Havet

............

             ..........På
Lidls
                                 parkeringsplats



Visste du att......

Sanna data från Smittskyddsinstitutet: (tro´t eller ej ;P)
 Om du simmar en timma i en allmän simhall har du fått i dig 1/2 liter urin
Under en genomsnittlig dag har dina händer varit i kontakt med minst 15 penisar (genom att ta i dörrhandtag, dörrar etc)
Ett genomsnittligt intag av snabbmat innehåller minst 12 hårstrån
Under ett år har du svalt ned minst 14 insekter medan du sov!!!
Varje år har du tagit i hand med minst 6 män som nyss onanerat UTAN att tvätta händerna efteråt
Under en normal bröllopsbankett har du 1 chans på 100 att få munherpes av de andra inbjudna vid kindpussar
Du inandas dagligen 1 liter av andras anala gaser

Ha en fin dag...

Tvätta händerna och undlåt inte att vidarbefodra detta till alla hypokondriker du känner!

Akkurat!

Är månntro Runar ett steg närmare att komma ut ur garderoben?!
Runar och Tony Irving skall flytta ihop i ett dygn i ett hus i TV-programmet 24 timmar. Tony säger bl.a att han trodde Runar var homofobisk, själv tror jag bara att han är homo ;P

fredagen den 8:e oktober 2010

Döm inte hunden efter hår.......öh, efter ägaren, eller tvärtom!

Nu har jag tittat klart på Kvällsöppet med Ekdal och en ytterst märklig känsla infinner sig. Jag känner mig liksom helt alienierad från det som det pratas om, samtidigt som jag ju tillhör den "fruktade" gruppen kamphundsägare. Jag känner helt enkelt inte igen mig i det som beskrivs i min egen vardag!

Folk som bor i vissa bostadsområden och/eller hos vissa bostadsbolag/värdar (själv är jag hyresgäst i en bostadsrättsförening nära Göteborgs innerstad) och som har en viss sorts hundras är antingen inte välkomna som hyresgäster av bostadsbolagen och/eller har grannar som är rädda för deras hundar, eller som den KD-politiker som medverkar i programmet uttryckte det; att barnfamiljer och gamla inte känner sig trygga.

Jag bor i ett område där det både bor många gamla och många barnfamiljer, och inte bara det; jag bor i samma trappuppgång som ett kommunalt dagis, dessutom bor jag bara ett stenkast ifrån ett kooperativt dagis (eller förskola som det ju heter numera).
Majoriteten av de hundägare som bor här har dessutom hundar av mindre raser (och TACK till alla er vovvar som hjälpt till i Tindras socialisering och uppfostran i hundvett och -etikett!). Mig veterligt så finns det ingen i mitt bostadsområde som känner rädsla för mig och min hund, så jag känner inte alls igen mig i den beskrivning som den här politikern ger; nämligen att speciellt barnfamiljer och gamla känner rädsla för dessa raser! Därmed inte sagt att det inte finns bostadsområden där det är så. Men här kommer ungarna springandes och ropar "Tindra Tindra" och vill kela med henne, och mina grannar som är gamla - och vissa av dom även hundägare - är så jätteförtjusta i Tindra för hon är ju så glad jämt :)
De flesta av dem kände ju dessutom min daghund av amstaff/pitbullmix (hon dog 2008, 12 år gammal) och var lika förtjusta i henne, dessutom så gillade deras hundar henne MKT bättre än Tindra som dom bara tycker är en jobbig DAMP-hund just nu haha!

Jag möter som sagt inte speciellt mkt negativa attityder, men sen är det kanske en definitionsfråga vad man menar med det och hur känslig man som kamphundsägare är?
Det jag funderade lite över när jag och Tindra var ute på en lång härlig promenad förut är att man inte bara dömer hunden efter håren, utan man dömer oxå hunden efter ägaren. Visst har jag noterat att andra hundägare ibland tittar lite småoroligt på Tindra, för att sedan titta på mig och slappna av. Jag är helt säker på att jag som är en kortväxt, svensk medelålders kvinna anses vara mer pålitlig/trygg än en ung tatuerad invandrarkille alt. tatuerad och skallig svensk man med samma ras som jag i kopplet! Jag torde näppeligen uppfattas som vare sig våldsam, farlig, kriminell eller rasistisk tex, men tro mig när jag säger att det finns massor av unga killar och män som stämmer in på utseendebeskrivningen ovan som har hund av kamphundstyp och som vare sig är våldsamma, farliga, kriminella eller skinnskallar! Killar och män med jobb, familj och barn som älskar sina hundar, behandlar dom väl, motionerar och aktiverar dom. Likväl som det finns svenska medelålders kvinnor som är idioter som inte borde ha hund (och det finns helt säkert en hoper människor som tycker att undertecknad är en utav dom *asg*), så döm inte hunden efter ägaren, eller för den delen ägaren efter hunden!

Hej och välkomna till Upp till kamp, idag ska vi prata om ANSVAR......

men inte om vilket ansvar som helst utan om STRIKT hundägaransvar, ja för det är så det heter i lagen.

Vi är många som skulle önska att fokus även riktades lite åt det ANDRA hållet, nämligen mot de hundägare som pga av sin egen oansvarighet av sin egen hund - och då oftast av liten ras - utsätter sin hund för fara! Varför varför VARFÖR diskuteras aldrig DETTA i media??!!

VAD hjälper det om jag som ägare av en stor hund/kraftfull ras gör alla rätt och tar mitt ansvar när andra inte gör det?! Det diskuteras hundkörkort för de som äger vissa raser (LÄS: "kamphundar", rottweiler etc), men med all respekt; det är oftast inte ägare av kraftfulla raser som skulle behöva ta hundkörkort utan det är faktiskt ägare till småraser som skulle behöva det!!
Dom andra, dvs dom som äger kraftfulla raser för att ha att skrämmas med, alltså de som utgör ett problem; tror ni på allvar att dom skulle ta nåt hundkörkort även om det var lag på det?! Knappast va!

Om vi börjar i hemmet, redan på ett hyfsat tidigt stadium så inser man redan innan man skaffar sin hund eller under resans gång att om man har valt en storvuxen hund så blir det totalt ohållbart att inte ge sin hund en viss uppfostran! Du knuffar inte ner en 40 kilos ouppfostrad Rottweiler ifrån soffan ifall han inte fått lära sig att soffan tillhör först och främst (eller endast) människorna utan tycker att soffan är hans. Även om man aldrig har haft hund förut så tror jag att har man tex skaffat sig en rottis så vet man att man måste lära den vissa saker redan som valp för annars kommer man få problem!
Har du däremot köpt en liten ullig gullig hund som bara är tänkt att ha som sällskap så är det där med uppfostran kanske inte lika självklart, för precis som nickedicken Mathias Sundin sagt så utgör tex inte en Chihuahua en direkt fara då den knappast kan göra någon större skada på andra (MEN det där är en sanning med modifikation, även en chihuahua skulle kunna bita en bäbis tex så illa att den skulle kunna få allvarliga skador och kanske t.o.m dö, och i USA var det för några år sedan faktiskt en äldre dam som blev ihjälbiten då grannens flock av chihuahuor attackerade henne.....så SVÄLJ den du Mattias Sundin!), det är inte en slump att så många småhundar är fullkomligt odrägliga!

Så, alla hundar är hundar och rovdjur oavsett hur små dom är, och alla hundar behöver få lära sig vad som är rätt och fel, få en uppfostran helt enkelt. Ingen människa skulle väl komma på tanken att säga att: "nej men du vet min lilla gosse är ju så småväxt så vi behöver inte uppfostra honom", eller hur?

Här har vi ett problem, att alltför många småhundar är ouppfostrade, otränade och oxå ofta understimulerade då man inte heller aktiverar sin hund. En understimulerad hund hittar då istället på saker för att aktivera sig själva och själva skaffa sig en uppgift, eller som min hundinstruktör på vår valpkurs sa i onsdags: Ingen hund tycker om att vara arbetslös.
Alla hundar behöver aktiveras i både kropp och knopp, oavsett ras och storlek! En hund som inte får olika uppgifter av sin ägare hittar som sagt på sina egna uppgifter, tyvärr är dessa uppgifter sällan kompatibla med vad vi skulle anse är lämpliga, MEN en liten hund kommer undan med att bete sig illa därför att även om den skulle bete sig på exakt samma sätt som en stor hund så känns det inte [lika] hotfullt som om en stor hund skulle bete sig så.

Självutnämnda uppgifter kan tex vara att skälla på varenda hund den ser, gärna oxå göra utfall; uppgiften i hundens ögon är då kanske att vakta sitt revir (som ju kan vara olika stort för hunden), vakta matte/husse osv. Den kan även se det som sin uppgift att vakta gentemot andra människor. Inte alltför sällan är oxå dessa hundar lösa (för dom ääääär ju så småååååå och söööööta), eller har ett flexikoppel vars funktion inte verkar ha nått fram till den i andra sidan av snöret......ett flexikoppel är inte till för att hunden i alla lägen skall kunna gå ut i dess fulla längd (här måste jag säga att även många ägare av större hundar, men av allmänheten betraktade som "snälla" raser, tex Golden Retriever, är otroligt dåliga på att ha ordning på sin hund i flexikoppel eller i löst tillstånd)!
Nå, tänk er nu att en liten bjäbbande hund springer nästan ända fram till er, skäller hysteriskt och ilsket hopper runt er......såvida man inte är väldigt hundrädd så bryr sig de flest människor inte så mkt om det.
Men tänk er nu att en rottweiler, schäfer, pitbull eller liknande skulle göra detsamma och det skulle bli ett SJUKÄKLA liv!!! TROR ni på fullaste allvar att majoriteten av ägarna till stora hundar skulle tycka att det var vare sig trevligt att ens hund betedde sig så eller att bli utskälld femtielvatusen gånger på varje promenad och kanske t.o.m hotad och polisanmäld???!! Nä knappast!
Tror ni vidare att man skulle tycka det var trevligt att gå en promenad med en hund på 20-40 kilo som drar som en idiot i kopplet och man själv far runt som en vante?! Nä knappast!
Jag lovar, som ägare till stora hundar så blir man tillräckligt utskälld som det är ändå av hundhatare, så inte fan vill man spä på det ytterligare genom att inte ha ordning på sin hund!

Tillbaka till lagen!
Som hundägare så har du ett strikt ansvar för vad din hund gör i alla lägen! Detta innebär i princip att även om du har din hund kopplad och den blir attackerad av en annan lösspringande hund (dvs att en lös hund springer fram till din kopplade hund och attackerar den) och din hund försvarar sig och kanske är den som är den starkare av dom och därmed skadar den andra hunden så är det du som haft ordning på din hund som får skulden även om det inte är ni som varit oaktsamma!
Nåväl, tack o lov så finns det ändå oftast sans och balans även inom rättsväsendet och går ett sådant här ärende till domstol och det tex finns vittnen till händelsen som kan styrka hur det gick till så kan man som ägare till en hund som skadat en annan faktiskt bli friad!

Här har vi ett gigantiskt problem i mina ögon. Ägare till många små hundar anser av nån outgrundlig anledning att deras små telingar inte omfattas av de koppellagar som gäller alla andra hundar. Många som har småhundar har dessutom hanar och det är nu vi verkligen börjar prata verkligt allvarliga problem!! Jag vågar nog påstå att de allra flesta hanar är hanhundsaggressiva, så min fråga till alla hanhundsägare till småhundar som låter era hundar springa vind för våg; HUR tänker ni????!!!
Här måste man ju för i helvete använda sitt sunda förnuft, och enligt min åsikt så är det dessa ägare som är både oansvariga och ignoranta, dessutom verkar dom ju inte vara speciellt måna om sina hundars väl och ve!! Om sedan olyckan är framme ja då är det ju ALDRIG deras och deras hunds fel utan det är ju alltid den där "hemska kamphundens" fel, SKÄRP ER för helvete och ta ert lagbundna ansvar för er egen hund och håll ordning på den!!!!

Som hanhundsägare så måste man enligt min mening utgå ifrån att alla andra hanhundar är hanhundsilskna även om ens egen inte är det! Dock så är faktiskt många små hanhundar oxå hanhundsilskna men det är bara det att deras ägare har så otroligt dålig hundkunskap så dom inte inser det. Inga hundar skall tillåtas att springa vind för våg oavsett storlek och ras, men än viktigare är det ju att ha koll på sin lilla hund om det är en hane!!
Låt säga att man kommer med sin hanhund av en lite större ras och helt plötsligt från ingenstans så kommer det en vilt bjäbbande lös liten hanhund framspringande, förvisso springer de ju sällan ända fram och moppsar, men ändå såpass nära att om man som ägare till den större hunden inte sett och varit beredd på den lilla hundens ankomst och ens hund gör ett ryck i kopplet så lär den lilla hunden vara såpass nära att ens egen hund får tag i den! Självklart har inte en sån liten hund en chans emot en stor hund! Men ni småhundsägare, vad jag undrar är dels; tror ni att vi med större hundar tycker det är KUL om våran hund illa skadar eller i värsta fall dödar en annan hund???!!! Dels så undrar jag varför ni inte är mer rädda om era hundar och håller ordning på dem???!!!

Jag säger inte att det aldrig händer att det inte är en stor lös hund som kommer farande och attackerar en liten hund, för det händer tyvärr, men det är ju då ägare som är lika hundokunniga som många småhundsägare!
Har man en hanhundsilsk hane av en stor ras tex så ska man ju inte släppa den hur som helst, för det kan finnas en hund bakom en buske tex som husse/matte inte ser men hunden känner ju doften och kan sticka så snabbt att ägaren inte hinner reagera förrän det är för sent. Och här anser jag att om man har en ras som man vet kan ställa till med stor skada och man vet att den tex är hanhundsilsk men ändå vill kunna släppa lös den ibland så bör man för allas säkerhet sätta munkorg på hunden när den är lös, då kan man iaf känna sig säker på att om det helt plötsligt dyker upp en annan hund så kan ens hund inte bita. Däremot tycker jag inte att man ska behöva ha munkorg på sin hund när den är kopplad i tex tätbebyggt område, parker etc bara för att andra hundägare inte kan hålla ordning på sina lösa hundar!

Så min uppmaning till alla hundägare i allmänhet - och till alla småhundsägare i synnerhet - är: Var rädda om era hundar och ta det ansvar som det faktiskt åligger er/oss som hundägare, för att din hund varken skall skadas själv eller skada andra!!
Och till er som har stora hundar som kanske är ilskna på andra hundar och om ni känner att ni kanske inte kan hantera hunden i ett skarpt läge, ha munkorg på hunden! Jag vet att många drar sig för att sätta på en munkorg av flera olika orsaker, men ibland så är en munkorg faktiskt det bästa för alla parter, och skit i om folk tittar "snett" på er för det är ju verkligen bara okunskap! När jag ser en hund med munkorg (oavsett ras) så tänker inte jag: "Hjälp, där kommer en galet aggressiv hund!!" Nä jag tänker att: "Va bra, där är en hundägare som tar sitt ansvar!".

Over and out!

torsdagen den 7:e oktober 2010

Man ska ha kamphund.....

Jaha ja, jag kanske ska ta å göra ett litet blogginlägg om det som ju egentligen var anledningen till att jag överhuvud taget startade den här bloggen men som jag sen inte skrivit nånting om haha, nämligen hur det är att vara ägare (eller som i mitt fall ägare/fodervärd) till en sk kamphund och de fördomar som finns.

TV4 har tydligen uppmärksammat kamphundar i nån nyhetsserie (om jag har förstått saken rätt) som jag missat, men jag tittar just nu på TV4Play på Kvällsöppet med Ekdal där problemen med kamphundar tas upp. Jag har bara sett tio minuter in på programmet ännu men kände att nu ska jag ta och göra ett litet inlägg om detta.

När jag startade bloggen var jag som sagt ganska frustrerad då jag kände att det alltid var jag och Tindra som fick gå undan när vi var ute i mitt bostadsområde. Ett exempel var att folk som känt Tindra sen hon var liten valp visste att hon är superdupersnäll, MEN dom visste oxå att hon är intensiv och nu dessutom började bli större och att deras hundar nu bara tyckte att hon var to much och ett pain in the ass (som ju är vanligt att vuxna hundar tycker om jobbiga valpar/unghundar), ÄNDÅ så var dom tvungna att släppa fram sina hundar för att sen ojja sig om att "ojoj, nu tror jag nog det blev för mkt för honom/henne" och så var det liksom jag och Tindra som skulle behöva be om ursäkt för vår existens på nåt sätt, och att det ALLTID var vi som var tvugna att gå undan trots att det inte var jag som släppt fram MIN hund till DERAS hund.

Hur läget var just då går inte riktigt att beskriva om man inte själv varit med om det, men känslan var OERHÖRT frustrerande. Men till skillnad mot förr då jag hanterade sånt här genom att bygga upp ilska och irritation så vill jag inte att ANDRAS sätt att uppföra sig skall fördärva MITT mående, därför så tar jag numera två steg tillbaka och reflekterar över sakernas ordning; VARFÖR är det som det är? Hur UPPLEVER jag det, och vad kan JAG göra för att undvika att hamna i dom här situationerna och vilket förhållningssätt skall jag inta för att det skall bli bra för mig och min hund?

Först kom jag fram till att det nog på sätt och vis var lika jobbigt för dom andra hundägarna, för jag tror att dom släppte fram sina hundar för att dom var oroliga att jag annars skulle uppfatta det som om dom inte släppte fram sina hundar av rädsla för Tindra pga att hon är den ras hon är, samtidigt som ju inte Tindra och deras hundar var kompatibla just då bl.a pga storlek och ålder. Jag insåg att dom säkert hade en rädsla för att framstå som fördomsfulla om dom inte lät sina hundar gå fram längre (för när Tindra var mindre så var det ju inga problem).
Bara att komma fram till detta gjorde att mkt av min irritation släppte, nästa steg var att fundera över hur jag själv skulle agera framledes.

Vad jag gjorde var väl en kombination av att försöka undvika att gå ut då de flesta andra var ute och att ganska "demonstrativt" hålla mig på min kant alternerat med att hälsa och vara trevlig som vanligt men göra mötena korta. Under en övergångsperiod var det kanske lite halvskum stämning eller vad jag ska säga, men efter ett tag så löste det sig av sig självt på nåt sätt och nu är det som "vanligt" eller hur jag nu skall uttrycka det, dvs precis som det är när man har en hund av vilken ras som helst.

Just när jag startade bloggen så hade en incident inträffat som gjorde mig FULLKOMLIGT GALEN av ilska, SÅ arg som jag var då var det åratal sen jag var sist!! Den storyn orkar jag inte dra nu och för den delen så löste ju sig det hela av att den hundägaren inte verkar ha hund längre, eller om hon flyttat eller om hon går nån annanstans numer.
Men en annan händelse var ta mej fan det mest otroliga jag varit med om under alla mina år med hund, och då har jag ändå hört MKT idioti ska ni veta!!
Tindra var 6 månader gammal och vi möter en hundägare som Tindra träffat ett antal gånger förut. Hon har en hane som är nån terrierblandning, hon tyckte vi kunde släppa hundarna så dom fick leka och sagt å gjort, hundarna leker å står i samtidigt som jag ser att hon står och liksom stirrar på dom på nåt konstig sätt, och helt plötsligt säger hon:
- Har du gått i skola med henne?
-(???) öhhh, nej......jag skulle ha gått en valpkurs med henne i våras men jag hade inte råd, men vi ska gå en kurs till hösten.
- Ja, det måste du nog göra för jag ser att hon är ute efter hans strupe nu....
EXCUSE ME????!!! Jag trodde ta mej fan att jag hörde fel :O
Nåväl, jag ska inte dra resten av diskussionen men möjligtvis insåg denna ägare senare sin fadäs för nu är hon nästan "hysterisk" på att Tindra och hennes hund ska leka för "jag vet ju att dom gillar varann och leker så bra ihop" *SUCK* ..........kan bara säga att det finns hundar som Tindra leker betydligt bättre med än hennes jycke som bara är intresserad av att dominansjucka min hund, men whatever säger jag bara!

Förutom detta så måste jag faktiskt ändå säga att jag möter förvånansvärt fördomar eller negativa attityder, och detta gäller både Tindra och då jag var dagmatte åt en amstaff/pitbullmix.

Det ÄR ett problem med hundar som allvarligt skadar - ja ibland t.o.m dödar - andra hundar, andra djur och människor, låt oss vara ärliga ang det!!
Jag anser oxå att det är ett problem om man äger en ras som tillhör den skarpare sorten men man inte vill inse vad man har i kopplet och vilken potential som trots allt finns i dessa hundar om något skulle hända! Alla hundar kan hamna i olika incidenter oavsett ras, men att inte vilja "veta av" sin hundras bakgrund är att göra både sig själv, hunden och rasen en björntjänst. Jag anser att som ägare av en kraftfull ras som kan ställa till stor skada om det vill sig illa skall veta hur man ska agera ifall olyckan skulle vara framme!! Tyvärr så finns det en del ägare av renrasiga hundar som en gång i tiden har använts till kamp som stoppar huvudet i sanden ang sin ras historia och bakgrund, sen när deras hund kanske hamnar i slagsmål så är dom helt oförberedda och vet inte hur dom skall agera, och DET är oansvarigt anser jag!

Det om detta ang renrasiga sk kamphundar. Att jag skriver "sk" är för att det är oerhört svårt att säga vad som ÄR en kamphund egentligen. En del menar att det är en hund som används till kamp oavsett ras, och det är ju naturligtvis sant. För mig är en kamphund en hund som en gång i tiden avlats fram med en lust för att slåss med andra hundar eller djur, dvs att man har avlat på en specifik egenskap vars användningssyfte var att få fram en hund som vill slåss. Men även med den definitionen så blir det svårt att säga vad som är en kamphund då vissa raser avlats fram för att både användas till hundslagsmål (eller kamp med andra djur som tex tjurar), vakt, jakt och att vara snälla familjehundar och människovänliga, det finns således inga vattentäta skott på vilka raser som är en kamphund! Så för mig är en "kamphund" såväl Staffordshire Bullterrier, Akita Inu, Fransk Bulldog, Mastiffer, American Pitbull Terrier som många MÅNGA fler raser. Bara tanken på att förbjuda "kamphundar" är skrattretande för då kan vi förbjuda HUNDAR punkt slut; alla hundar är rovdjur och har vargen som urmoder!!

Den andra -  och den VIKTIGASTE! - sidan av myntet är att de hundar som ger sig på andra hundar och/eller människor och som figurerar i media är så gott som ALDRIG renrasiga hundar utan blandningar av en uppsjö av raser, och det här faktumet är viktigt (då bortser jag från alla dom gånger rubriken skriker ut KAMPHUND när det i själva verket rört sig om renrasiga hundar av annan ras än kamphundsras, tex Schäfer, Rottweiler och Collie som faktiskt har förekommit då man granskat artikeln/ärendet närmare [sic!])!!
Varför är detta så viktigt?
Dom raser som en gång föddes upp primärt för att användas i tex hundkamp avlades inte aggressivitet som många felaktigt tror, en hund med hög kamplust (eller eg. en hög lust att slåss) slåss inte nödvändigtvis för att den är arg utan för att den tycker om att slåss. Det är oxå här som den välvilligt "missriktade" kamphundsägaren gör fel genom att förneka sin hundras historia. För även om den lusten i stort sett är bortavlad på tex dagens staffar så FINNS den kvar nånstans där långt bak och den lusten kan titta fram även hos dagens staffar, och det SKALL vi inte förneka för då gör vi oss alla som sagt en björntjänst. Det här är inget som är unikt för kamphundar, alla hundraser har från början avlats fram för ett specifikt syfte och längst därinne så finns de rasspecifika egenskaperna kvar även om de kan ha avlats bort medvetet för att man inte längre använder rasen till det den ursprungligen var ämnad för; och ytterst sätt så är ju faktiskt alla våra hundar vargar (dvs rovdjur som KAN bli farliga)!

Har vi då en hundras med denna lust till att slåss i botten och sedan blandar den med en ras som tex Rottweiler som bl.a är stark avlad för vakt - vilket är en egenskap som till stor del bygger på aggressivitet till skillnad ifrån kamplusten - så får vi en hund som har lätt till både kamp och aggressivitet, och det är det första steget till att problem kan uppstå.
Jag vill här göra ett litet klargörande för att inte bli missförstådd. Vaktegenskapen hos hunden - tillsammans med jaktlusten - är ju en av de egenskaper som troligtvis gjorde att människor från första början hade hundar, så det är alltså inget negativt med den aggressivitet som är kopplad till vaktegenskaperna! Det är när när människor avlar på en rad skarpa raser med olika rasspecifika egenskaper som tillsammans inte blandar sig så bra som problem uppstår.

Problemet med denna blandrasavel är inte ETT utan flera. Dels att folk parar olika raser utan att veta vad det är dom avlar på, det behöver alltså inte alls vara "dåliga" människor men dom vet inte vad sysslar med. Sen kommer lika okunniga köpare och köper dessa stora och skarpa hundar, och dom behöver inte heller vara "dåliga" människor, men dom vet/inser inte vad det är dom köpt! Det är EN del av problematiken, den andra delen är dom som sitter och blandrasavlar och vet PRECIS vad dom gör i den bemärkelsen att det är deras mål och syfte att avla fram stora, tuffa och aggressiva hundar! Dessa hundar köps ju sedan oxå ofta av ett visst klientel vars mål är att uppmuntra och förstärka de rasegenskaper som finns hos dessa hundar, något som är mkt lätt om man tex har en kombination av Pitbullterrier, Amerikansk Staffordshire Terrier, Rottweiler, Dogo Argentino och/eller Rhodesian Ridgeback (som är några av de raser som oftast förekommer i dessa olika blandraskorsningar).

Jag vågar nog påstå att det inte är så lätt att få en renrasig kamphund att bli aggressiv vare sig mot människor eller mot andra hundar! När det gäller människor så är det inte lätt pga att dom är avlade för att ha stor vänlighet gentemot människor, dessutom är dom inte avlade på några direkta vaktegenskaper. Staffordshire Bullterrier, som jag själv har, tillsammans med Bullterrier är nog de kamphundsraserna där vakten är mest bortavlad. Jag vet mer än en som haft inbrott med en eller flera staffar hemma! Gentemot andra hundar så tycker man ju att det borde vara lätt att få dom aggressiva med tanke på deras ursprungliga uppgift att slåss, men faktum är att jag tror inte det är det, om man nu inte tillhör det klientel som vill ha sin hund till att slåss med.
För att klargöra vad jag menar; om ens kamphund är en familjehund som behandlas väl, motioneras och aktiveras och fostras med en fast men kärleksfull hand så börjar den inte helt plötsligt ge sig på andra hundar (visserligen kan det förekomma könsbunden aggressivitet som tex hanhundsilska bland hanar, men detta gäller ju alla raser!), tvärtom så undviker oftast en renrasig kamphund konflikter just pga att dom inte är aggressivt lagda (i kombination med att kamplusten inom dagens avel medvetet har dämpats), dom går faktiskt hellre undan!
För att få en renrasig kamphund att ge sig på andra hundar så krävs det nog att man medvetet (och helst från ung ålder) har hetsat och uppmuntrat hunden till att kampa med allt möjligt, och att hetsa sin hund till detta sker oftast genom mer eller mindre agressiv behandling av ägaren/föraren. Detta är hundar som blir aggressiva pga att dom är osäkra/rädda. Osäkra och rädda har dom blivit pga hur dom har behandlats, och rädda hundar blir ofta aggressiva (kom ihåg: hos dagens renrasiga kamphundar har dåtidens kamplust medvetet avlats bort!). Detta är hundar som far mkt illa och inte mår bra ska ni veta!!!

Dock vill jag slänga in en brasklapp; den här lusten och glädjen för att slåss kan dyka upp hos våra hundar av dessa raser då dom leker med varandra, och det ska man vara medveten om och vara vaksam på! Jag brukar jämföra det med hur barn är, ni vet dom leker och helt plötsligt blir det tyst; då vet man att det är "fara å färde" och att dom har kommit på nåt djävulskap.
Liknande kan det vara när kamphundar leker ihop, det är som om den ena helt plötsligt säger till den andra: "DU, jag vet, ska vi slåss?", "Jaaaa, DET gör vi, tjoho!!".......dvs i leken väcks lusten att slåss utan att det är pga agressivitet. Men det underbara med dom här raserna är att lika fort som dom går från 0 till 100 så går dom från 100 till 0, till skillnad från tex de flesta brukshundsraser som har svårt att varva ner och avreagera! När hundarna börjar bli lite för intensiva i sin lek så bör man alltså gå in och bryta av, det räcker med att hojta på dom så är dom nere på noll igen och att slagsmål verkligen uppstår är ändå ovanligt, och när det uppstår så är det pga av förarnas ouppmärksamhet.
Men jag vill bestämt hävda att kamphundar inte slåss oftare än andra raser, kanske snarare tvärtom faktiskt i.o.m att de flesta kamphundsägare trots allt ÄR medvetna om vad dom har i kopplet!
Sen är det nog så att precis som med barn så kan det finnas individer som var för sig inte är benägna att slåss men som tillsammans lätt börjar slåss. När jag jobbade på dagis tex så var det två killar som var som ler å långhalm, MEN det var alltid ett sjujäkla liv när det bara var dom två tillsammans och dom hamna jämt i slagsmål trots att dom var bästa vänner, så var det på dagiset och så var det på fritiden. Dom två tillsammans triggade helt enkelt igång varandra, och precis så kan det vara mellan två hundindivider oxå; dom gillar varandra och gillar att leka ihop MEN dom triggar oxå varandra till att börja slåss.

Så vad har vi nu lärt oss?
* Det är svårt att definiera vad som egentligen är en kamphund
* En hund av kamphundstyp är en kraftfull hund med stor potential att ställa till stor skada, så det krävs att den som äger en sådan hund vet vad man har i kopplet och kan fostra hunden ordentligt och kan hantera hunden på rätt sätt om den skulle hamna i en incident, MEN detta gäller alla raser som har skärpa och styrka
* Lusten att slåss som vissa raser en gång i tiden avlades för är inte kopplat till aggressivitet
* Kamphundar slåss inte oftare än andra raser, tvärtom så slåss dom kanske mer sällan eftersom ägarna av dessa raser är mer uppmärksamma på sina hundars signaler än vad ägare av andra raser är

Till sist så ska vi avliva myten om dom låsta käkarna!
NEJ, det finns inga hundar som har käkar som låser sig, punkt slut! Däremot så har olika raser olika typer av bett, olika kraftiga bett och biter även på olika sätt beroende på vilken uppgift dom har avlats för. Vallhundar tex är mer benägna att smånafsa (och är den grupp av hundar som jag upplever oftast nafsar efter människor, nästefter ouppfostrade småhundar) eftersom det är så dom gör när dom skall valla in kreatur, dom nafsar djuren i hasorna.
Terriers däremot (som ju är den rasgrupp som många sk kamphundar tillhör) är avlade för att jaga, hålla fast och skaka ihjäl sitt bytesdjur. Alla terrierraser har därför en stor benägenhet till att inte vilja släppa taget, även den minsta lilla Yorkshireterrier, men självklart; ju större hund dessdå större och kraftigare käkar och därmed självklart större kraft och styrka!

En staff kan således -  om den skulle vilja - kunna ta ett stort tag (dvs bett) i exempelvis en annan hund, bita hårt och hålla fast samtidigt som den "sliter"/skakar med huvudet sidleds och därmed kunna orsaka stor skada på den som den biter. Detta är faktum, och det är ett faktum man som ägare av dessa raser ska veta!!
Det som är viktigt anser jag är att man skall ha i ryggmärgen hur man ska agera om ens hund skulle hamna i detta läget för att ha möjligheten att se till att minimera skadorna så långt det är möjligt, det är det yttersta ansvaret man har som ägare av alla kraftfulla raser, ja att ha hund överhuvud taget egentligen (alla hundar skakar för övrigt ihjäl sitt byte - om dom nu skulle fånga ett byte vill säga, annars kan man bara studera hur ens hund behandlar leksakerna när dom leker - så detta gäller inte bara terriers)!!
I ett sånt här läge så är det oerhört svårt att få hunden att släppa sitt grepp, men det beror inte på att käkarna skulle låsa sig utan på att dessa hundar har en sån enorm styrka i sina käkar, och det ska ni veta att detta gäller även små terrierraser! Det finns olika tekniker för att få hunden att släppa taget men det är inget jag ska gå in på just nu.
Likaså skall man se till att hunden inte har möjlighet att "slita" i sitt byte, och för att minimera skadorna så är det faktiskt viktigare att se till att hunden inte kan röra huvudet än att få den att släppa taget!

Nåväl, nu hamnar ju ändå de flesta av oss aldrig i det läget för HÖR OCH HÄPNA; det är inte så att vissa raser direkt hugger och biter sig fast och vägrar släppa taget när den tex ska säga åt en annan hund att lägga av!! Precis som vilka andra raser som helst så säger en "kamphund" till en annan hund på samma sätt som alla hundar gör, dvs att den kan göra ett "utfall" om den fått nog av en annan hunds ohyfs; dom morrar/skäller och nafsar till (det är ju oftast i luften). Dom flyger alltså inte på den andra hunden som en galen Cujo, HUGGER och biter sig fast!!

Personligen så upplever jag egentligen inte att det är några problem ifrån omgivningen att ha en hund av kamphundstyp, men självklart så stöter jag på människor som har en viss rädsla och reservation gentemot dessa raser. Som ägare av en sk kamphund så är det viktigt hur man bemöter sin omgivning tycker jag, och att man respekterar och även har förståelse för att människor kan hysa obehag i närheten av ens hund! Min erfarenhet är att samtal och dialog brukar få människor att slappna av, ja kanske rent av våga klappa min lilla best ;D

Att bemöta människors skepsism och rädsla med tex irritation och ilska är helt förkastligt och gynnar ingen!! Jag har personligen aldrig fått några negativa kommentarer vare sig med Tindra eller med min ovan nämnda daghund. Dom gånger jag fått negativa kommentarer så är det för att jag har HUND, punkt. Det är folk som inte gillar hundar oavsett ras. Däremot har jag mött undvikande eller lite skeptiska människor eller vad jag ska säga, men de är ofta ändå kontaktsökande och närmar sig en kanske med en viss "negativ" inställning, men min erfarenhet är att om man är trevlig och ger sig tid så brukar dom mjukna upp. Kanske blir man inte helt överens, men båda skiljs förhoppningsvis åt med lite bättre förståelse för varandras ståndpunkt.

Och jo, jag har mött människor som tittat på mig med skräck i blicken när jag kommit med hunden......dock inte med vare sig Tindra eller min daghund, utan med en schäfer som jag passade förr förra vintern. Förutom hundrädda människor - för dem råkar man ju som hundägare oundvikligen på - så är det faktiskt enda gången jag upplevt att folk reagerar negativt på vad jag har i kopplet.......eller det var inte riktigt sant, för visst hände det när jag hade min daghund att folk med andra hundar tittade på mig med viss oro i blicken, och jag kunde riktigt se tankebubblan ovanför deras hôvven: "KLARAR hon av att hålla den där  hunden???!!!!"........jag är bara 157 cm över havet och en del tycktes vara så oroliga för mitt och min daghunds förehavande att dom glömde bort att hålla reda på sina egna jyckar, som 9 ggr av 10 gjorde utfall mot min daghund (troligtvis för att de kände av sin förares rädsla/osäkerhet).....och VAD gjorde hon då, undrar ni förstås?!
Jo, vad varje sann kamphund med självrespekt skulle göra, hon vände bort huvudet från den gafflande hunden och markerade därmed: Jag ser dig inte, alltså finns du inte!!
Så, kanske vill jag avsluta detta låååånga inlägg med nån slags sensmoral till alla er hundägare därute med rädsla för kamphundar; om ni ser till att hålla reda på era hundar så skall ni se att kamphundsägarna helt säkert håller reda på sina hundar och inga tråkigheter kommer heller att inträffa!

Allra sist vill jag säga att det SKÄR i hjärtat på mig varje gång jag läser om hundar som blivit illa skadade eller dödade av andra hundar, MEN det är inte seriösa ägare till renrasiga hundar som är problemet! Jag hoppas och önskar att polisen utnyttjar de lagar som redan idag finns mer och på rätt sätt, dvs tar hundarna ifrån de personer som överhuvud taget inte ska ha hund! Tyvärr verkar inte polisen kunna sköta sitt uppdrag speciellt bra då dom tar hundar som bara reagerat helt normalt i en onormal situation och vars ägare tar ansvar och är seriösa, medans de som dom verkligen skulle lägga sitt krut på får fortsätta att terrorisera sin omgivning med aggressiva hundar; DET är ett problem och därom kan vi nog alla vara överens!!