Vovven löper, regnet pissar ner.....då är det filmtajm :)

Jepp, lilltösa började löpa igår.....sitt allra första löp, idag fyller hon 7 månader lillsnuttan :)
Om det är löpet eller vädret vet jag inte men lilltjejjen är ganska trött och verkar nöjd med att ligga å snusa på mattes mage när matte ligger i soffan å kollar på film. Så det är bara att passa på att titta så ögonen blör eftersom regnet ändå har HÄLLT ner över staden hela dan idag.

Jag är ingen jättefan av Quentin Tarantino men Inglourious Basterds från 2009 är verkligen ett mästerverk! Och slutet är bara SÅ jävla MAGNEFIKT, som en riktig screaming orgasm! Quentin har inte bara regisserat filmen utan oxå skrivit manuset.
I rollistan återfinns bl.a Brad Pitt, Christoph Waltz (som fick en Oscar för rollen som den nazistiske översten Hans Landa) , Diane Kruger och Mélanie Laurent.

Filmen utspelar sig under andra världskriget i det tyskockuperade Frankrike, men detta liknar INGEN annan krigsfilm ni någonsin har sett. För att vara en Tarantino-film så är den relativt oblodig, trots att filmen delvis handlar om ett gäng judisk-amerikanska gerillasoldater som under ledning av löjtnant Aldo "Apachen" Raine (Brad Pitt) dödar och skalperar tyska soldater och som därför får smeknamnet The Basterds av nazisterna.

Filmen består av flera kapitel med olika skeenden och personer som tillslut kommer att vävas samman fram till la grande finale. Så mkt mer om själva handlingen tänker jag faktiskt inte orda om då det är en film som ska ses utan för mkt förkunskap tycker jag, men det jag kan säga är att den som är ute efter en korrekt historiebeskrivning kanske ska hoppa över den här filmen, men för alla er andra filmälskare så är detta en film som MÅSTE ses!!

Tre filmer

Jag har kollat på tre filmer i dagarna: Farsan, Shutter Island och Snabba Cash. Alla filmerna är från i år och alla är bra och sevärda.

Farsan är regisserad av Josef Fares och den fick väl inte så jättebra kritik, men jag tycker det är en roligt film som bjuder på många garv. Det
är oxå en söt liten feelgood-film tycker jag.

Shutter Island är regisserad av Martin Scorsese och är en thriller som bygger på Dennis Lehanes roman Patient 67 (från 2003). I rollerna ser vi bl.a Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo (en personlig favorit), Michelle Williams, Ben Kingsley och svenska Max von Sydow.

Men den film jag vill skriva lite mer om är den svenska filmen Snabba Cash som jag tycker är riktigt riktigt bra!!
Filmen, som är regisserad av Daniel Espinosa, bygger som de flesta säkert vet på en roman med samma namn av Jens Lapidus (från 2006). Boken har jag inte läst men den blev kritikerrosad när den kom, och även filmen har fått mkt bra kritik.

I huvudrollen ser vi Joel Kinnaman som spelar handelsstudenten Johan, även kallad JW. Johan rör sig i dom finare kretsarna runt Stureplan, men allt är inte vad det synes vara och JW är inte den diplomatson han utger sig för att vara. I själva verket så extraknäcker han som taxichaffis och köper billiga kläder som han ser till att fixa så dom ser ut att vara av exklusivt märke. Men, kanske finns möjligheten för en ung begåvad student på Handels att göra lite snabba cash, och när möjligheten så dyker upp tvekar inte JW länge innan han tackar ja.

Om något låter för bra för att vara sant så är det oftast det. Det jag tycker gör filmen så bra är att den visar den fula baksidan av kriminaliteten, den som dom unga grabbarna i förorten inte ser när dom ser upp till olika gängkungar och vill bli som dom, eller tjejerna/kvinnorna som förälskar sig i dessa män. Det är inte mkt av "glitter och glamour" i den världen om man ska slå ut det på det hela; dvs det lilla som ev är glitter och glamour uppväger inte på långa vägar all SKIT som det är!! Det är inget LIV, och jag VET för jag har haft en viss inblick i denhär världen och det kommer fan inget gott ut ur den!

Tyvärr lär inte filmen avskräcka framtidens alla gangsters även om jag skulle önska det, för vad är det för liv dessa unga människor har att se fram emot?! Ett liv i rädsla, ett liv med våld, ett liv med några få kickar och pengar på fickan som är slut lika fort som dom kom dit. Men framförallt så är det ett liv som mest kommer att tillbringas på kåken utan vare sig frihet eller lyx. Det är ett liv som kan dra ner hela familjer i skiten, människor som kanske är helt oskyldiga men som får lida för vad en annan familjemedlem gör.

Alla dessa tjejer som kommer skaffa barn med dom här männen. Tjejer/kvinnor som kommer få tillbringa 90% av all sin tid utan sina män för antingen är dom ute på "jobb" eller så sitter dom inne. Kvinnor som ständigt kommer leva i oro; oro för vad han gör, var han är, om han kommer åka fast, om han har fiender som vill se honom död, oro för sin egen säkerhet och barnens om dom/hon har några. Många tjejer kanske inte ens fattar VEM dom är tillsammans med förrän det redan är för sent.
Nä, den världen är ingenting annat än en lose lose situation, och det visar den här filmen mkt bra tycker jag!

Skön brud :)

Hahaha, Kirsten Dunst verkar ju va en helskönt relaxad brud :D

NÄ, det är ingen skitsak......

Alltså jag HATAR verkligen hundägare som inte plockar upp skiten efter sin hund (såvida man nu inte bor på landet och går mitt ute i skogen och hunden skiter nånstans där ingen går), eller nästan ÄNNU värre; folk som plockar upp skiten men sen inte orkar bära påsen till en papperskorg utan slänger den där dom står och går (t.o.m inne i skogen, då hade det ju varit MKT bättre på alla sätt och vis att låta det få ligga au naturel så att det bryts ner och INTE liggandes i en plastpåse som tar evigheter innan den bryts ner)!

Hur tänker dessa människor?
Ah, själv tycker jag det är såååå trevligt och uppiggande att trampa i hundskit så det BJUDER jag och min hund alla andra oxå på....
eller
Usch va otrevligt att trampa i hundskit, men om jag plockar upp det i en hundbajspåse och sen lägger påsen här mitt på vägen så SER ju alla att det är en hundbajspåse och så trampar dom inte i det, DET tycker jag är en god och fin idé......
?????????!!!!!

Såhär ruggigt kan det se ut när två "kamphundar" slåss......NOT!! Jo, kamphundar KAN leka :O

Idag har jag och Tindra haft en härlig eftermiddag i Härlanda tjärn tillsammans med amstaffen Alice och hennes husse och matte.

Till skillnad från många andra hundar så leker kamphundar väldig bra tillsammans med saker som tex kamptrossar eller bollar, dom börjar INTE slåss om leksakerna så som många andra raser skulle göra. Att dra och kampa om en grej är KUL, det kan LÅTA kan det göra men det är BARA lek :)
Ja, såhär hemskt kan det alltså se ut när två hundraser som så många vill förbjuda leker.......och det kan ju vem som helst se att dom inget hellre vill än att ha ihjäl varann ;P

Alla bilderna är klickbara (blir större om man klickar på dom)

Från KAMPblogg till KRAMPblogg?

Ser att Försäkringskassan har varit inne på min blogg, är det för att kolla om jag verkligen är så sjuk att jag har rätt till sjukbidrag.......ELLER är det bara T som slunkit in på arbetstid *fniss* ;)

Varför är jag då sjukpensionär kanske en del undrar?
Ja på själva beslutet står det två saker men i verkligheten är det betydligt fler saker än så, därav att jag inte ens vill försöka komma ut i arbetslivet igen trots att jag fortfarande är relativt ung. Man får ju lov att arbetspröva, men si jag litar inte ett endaste dugg på vare sig den sittande regeringen eller på myndigheter, jag tror att det bara är ett verktyg för dom att på ett litet "fint" sätt tvinga ut folk i arbetslivet igen trots att det kanske visar sig att dom inte klarar av det.

Jag började jobba inom frisörbranchen redan som 16-åring och fick ganska så snabbt problem med axlar och nacke. Idag vet jag inte vad jag skulle KUNNA jobba med då jag har ont både här och där av både dom gamla skadorna och av reumatiska känningar/värk i framförallt händer, fingrar och under fötterna.
Värk i axlar, nacke och spänningshuvudvärk är det som hänger kvar från frisörtiden. Så nä, det får vara som det är och jag har varit sjukpensionär i tio år nu så jag börjar bli van, men att bara gå hemma är på både gott och ont kan jag säga.

Vad jag däremot funderar på när Tindra har växt till sig lite är att titta efter något ideellt att syssla med. Jag tycker ju tex väldigt mkt om att umgås med gamla människor och jag har även yrkesmässiga erfarenheter att jobba med människor inom en rad olika jobb/yrken jag haft genom åren (frisör, personlig assistent, kyrkvaktmästare och barnskötare för att nämna några), så jag skulle hoppas att det finns nåt där jag skulle kunna bidra med då många gamla både sitter ensamma och kanske är i behov av både sällskap och mer praktisk hjälp av olika slag.
För EN sak är säker, alla behöver vi vara behövda och ha en funktion i samhället och nån form av ansvar gentemot nån annan än sig själv!
När jag var dagmatte så var det en sån sak; jag var behövd, uppskattad, hade ett ansvar gentemot inte bara ett djur utan oxå andra människor, och jag hade tider att passa.

Nä jag önskar att samhället hade kunnat vara lite mer flexibelt så alla hade kunnat göra något utifrån sin förmåga utan att bli tvingad att göra MER än vad man kan klara av!
Så istället för att tvinga ut stackars halvt döende människor i arbetslivet, eller låta dom som har jobb få jobba halvt ihjäl sig och tala om att öka pensionsåldern, så ge arbete till alla dom som är unga och friska och som inget annat vill än att få ett arbete men som vare sig kommer in på arbetsmarknaden eller på bostadsmarknaden! Det är verkligen inte lätt att vara ung idag. När jag var ung på 80-talet så steppa man bara in nånstans och fråga om man kunde få ett jobb; "när kan du börja" var det vanligaste svaret man fick, men det är nya tider nu.

Nähä, in i dusch och ta tag i dagen och se vad den har i sitt sköte för mig och min voffsing:)

Fast det var inte sant.....

Skrev i förra inlägget om hur jag gör när Tindra är lös och vi tex ska gå förbi störningar (dvs sånt som kan locka en hund att sticka iväg; människor, andra hundar, andra djur etc) och att jag "matar" förbi henne, men sen kom jag på att det är så jag har gjort den sista tiden men att jag ibland leker oss förbi störningen, eller att vi tränar saker som sitt, stå, ligg, high five.....det viktiga är att hon är koncentrerad på mig och det vi gör och inte sticker iväg. Så jag varierar hur jag gör, ibland är jag bara lat och ropar in henne och kopplar upp henne ;P

Jag vill aldrig bliva stur

Som jag skrivit tidigare så är det där med att stå på en appellplan och träna lydnad ingenting som jag tycker är kul, men betyder det då att jag inte tränar med Tindra? Självklart inte!
Oavsett vad man ska ha sin hund till (tävla lydnad/bruks, ställa ut, ha som sällskap, jaga med osv) så anser jag att för att man själv ska få ut så mkt som möjligt av sitt hundägarskap och för att hunden skall få ut så mkt som möjligt av sitt liv och må bra så behöver hunden både få nån form av träning/uppgift och ha en god lydnad så att den kan få gå lös oxå och inte bara gå i koppel jämt.
Vissa raser är ju dock så starkt avlade för en uppgift att dom i princip inte går att ha bara som sällskapshundar och sen tro att man tex kan ha dom lösa i skog och mark. Därför bör man kanske inte skaffa sig en Jämthund tex om man bor mitt inne i stan och inte har för avsikt att jaga med den, för det är inte rättvist vare sig mot hunden eller en själv.

Agility är en hundsport som jag förut aldrig haft en tanke på att utöva, säkert har det berott mkt på att min förra hund stressade upp sig så lätt och agility skulle bara fått henne att skälla som en tok och antagligen bli alldeles för uppe i varv.
Nu när jag har en staff har jag däremot börjat kika på den sporten och jag tror nog att det är nåt för mig och Tindra, det är oxå en sport som många med just staff utövar.
Jag har inga ambitioner på att tävla, jag vill bara ha en sysselsättning som både jag och hunden tycker är kul. I agility så måste man självklart ha lydnad, så att träna lydnad är inget man "slipper undan", men till skillnad från klassisk lydnadsträning [med målet att tävla] så får man i agility tjoa å tjimma, dvs använda både röst och kropp för att lotsa hunden genom banan. Det gör heller ingenting om hunden låter och det handlar inte om några millimeterprecisioner när det gäller lydnaden, så att tex hålla på att finslipa perfekta ingångar är inget man behöver hålla på med om man inte vill.
Vi kommer dock inte börja med agility förrän hon iaf hunnit bli året och är höftleds- och armbågsröntgad.

Jag hoppas verkligen jag ska ha råd att gå en unghundskurs eller liknande i höst (hade inte råd i våras att gå på valpkurs tyvärr), det är både bra och nyttigt att gå en eller två lydnadskurser även om man inte har för avsikt att hålla på med ren lydnad.

Nu har jag och Tindra precis varit ute på ett träningspass :)
För ett ovant öga så kan det tyckas att vi inte har tränat alls utan bara lekt, men träna kan man göra på så många olika sätt och det gäller att hitta det sätt som passar en själv och ens egna hund och de syften/mål man har med sin träning.
Mitt syfte med träningen är: att jag och Tindra har kul och gör nåt tillsammans, att få upp kontakten mellan oss och öka hennes följsamhet och vilja att vara hos mig och inte sticka iväg efter annat som lockar när hon är lös.
Det jag gör är att jag lektränar mkt. Visst kör jag mer "traditionell" träning oxå med tex sitt kvar för att träna inkallning (detta gör jag under promenaderna bara än sålänge), ligg, stå etc, men mest så tränar jag med lek.

Tindra älskar sin kamptross och med den kan man träna mkt. Man kan kampa och träna loss, man kan sätta hunden ner och kasta iväg trossen i högt gräs tex (än sålänge så måste jag hålla Tindra i halsbandet när jag slänger iväg den) så hon får leta efter den (dvs en lättare form av sökträning) och sen komma tillbaka till mig med den, vi leker "jage" och det är en favoritlek hos oss båda och som jag ser som en slags förträning till agilityn.

När vi leker "jage" så har hon eller jag trossen (eller bollen eller vad föremål det nu är, eller för den delen inget föremål alls) och ibland jagar jag henne och ibland hon mig, men det är framförallt en träning i följsamhet och uppmärksamhet och Tindra ÄLSKAR det och har full koncentration på mig och åt vilket håll jag rör mig; framåt, bakåt, sidleds, runt ett träd osv och vi har ett samspel oss emellan där syftet är att hon ska följa mig.
Att leka "jage" är oxå en del av träningen att det är roligare att hålla sig till mig än att sticka iväg till den andra hunden där borta tex.
När det gäller lekträning och uppletande av godis tex så är det bara fantasin som sätter gränser :)

En annan uppgift som Tindra får med trossen är att om hon vill ha den när vi promenerar så ska hon oxå hålla ordning på den - dvs bära den - och om hon bara droppar den nånstans och går vidare så får hon hämta den.......man kan inte bara slänga sina leksaker hur som helst utan att plocka upp dom och ta med sig dom när man går ;)
När hon inte bär den mer än några steg innan hon droppar den så brukar jag stoppa undan den (jag har den för det mesta i bakfickan).

Inkallning är nåt jag ska börja träna mer "kontrollerat" nu, det är hon stor nog för och inkallningen är det som MÅSTE sitta på en vuxen hund om man ska kunna ha den lös. Jag tränar utan att ha någon hjälp i form av en lina. Jag har aldrig tränat med lina men skulle absolut kunna tänka mig att träna med lina ifall jag inte kan få en god inkallningslydnad utan.
Att träna utan lina kräver en hel del av en för om hunden sticker iväg så finns det ingen lina att stampa på och stoppa hunden med, det gäller alltså att få stopp på hunden innan den sätter av, något som ju inte alltid lyckas och som bl.a kan resultera i att man blir utskälld.

Hur gör jag då? Först och främst gäller det som sagt att ha framförhållning, dvs jag ska upptäcka saker innan Tindra så att jag kan "mota Olle i grind", det är när man inte är 100% på allerten som man ofta är för sen och hunden redan har fått fart och då är det för sent.
Jag kör framförallt med att "mata på" med godis; jag ger torrfoder, småbitar av köttbullar, korv eller små äpplebitar tex. Tindra älskar äpplen men man ska tänka på att ge en mild sort och inte för mkt eftersom äpplen kan vara lite starkt för magen. Morötter är en annan sak som många hundar gillar, Tindra har inte fått det ännu så jag vet inte vad hon tycker om det.

Alltså, om jag ser nån som kommer framför/emot oss så ropar jag in Tindra så hon kommer på min vänstra sida och sen så pratar jag med henne med lite ljusare tjo-och tjimröst (typ; duktig tjeeeej), gör mitt kroppsspråk lite allert som signalerar "nu händer det nåt kul här hos matte" och så ger jag henne gobitar hela tiden tills vi har gått förbi och sedan får hon frikommando.

Ibland händer det ju att Tindra är en lite längre bit framför mig och nån kommer, och det är DÅ som det är den stora prövningen för då gäller det att få henne till mig innan hon börjar på att sticka iväg. Sålänge det bara är en eller flera vuxna så brukar det inte vara några större problem, men är det barn (hon äääälskar barn och vi bor precis vid två dagis så Tindra tror att alla barn känner henne) eller andra hundar så är det värre (dock springer hon inte ända fram till hundar som skäller eller har ett stelt kroppsspråk som markerar att "kom inte hit!").
För att få hennes uppmärksamhet på mig istället för det som är där framme och att komma till mig så tjoar jag å tjimmar å lockar med både röst (jag brukar ropa med ljus röst jajajajajajaja, skyyyynda på tjejjen) och kropp och springer åt andra hållet, det brukar resultera i att hon kommer som skjuten ur en kanon.

Det jag känner är ändå att jag behöver börja nöta in ett inkallningskommando mer på allvar nu så att det verkligen sitter och att hon förstår att hon SKA komma när jag ropar det (hit är det ord jag tänker använda när hon MÅSTE komma oavsett vad som sker runt omkring).
För att få det att verkligen sitta så måste jag träna det under lite mer strikta/ordnade träningsformer än bara på promenaden, det underlättar både för mig och för henne så att hon verkligen förstår kommandot och vad det är jag vill att hon ska göra. Här kommer en kurs att vara välbehövlig utöver det jag kan träna själv, för där blir det ju naturligt så att man tränar under störning eftersom det ju är flera andra hundar i en kurs :)

Jaha, det var det om detta, lite grann om hur jag gillar att träna hund. Har ni frågor, tankar eller synpunkter så känn er fria att kommentera, man har alltid nytta av att få nya ideér och tankar :D

MER Edward Blom åt folket!!

Min radio i köket står alltid inställd på P1 för det är mkt sällan som jag lyssnar på nån annan kanal. Så fort jag gör nåt i köket så åker radion på (ja för allan del har jag den på om jag är i badrummet och sminkar mig tex) och jag brukar ha den på oavsett vad det är för program som går, fast allt tycker jag egentligen inte är så jättekul att lyssna på men alltid lär man sig nåt.

Ett program jag har en liten kluven inställning till är Meny, jag gillar mat och det är väl ett trevligt program men nog är det lite halvsegt tycker jag. Men nu är det liv i luckan för under sommaren så är det ingen mindre (höhöhö, jag veeeet men jag är ju från Götet ;P) Edward Blom som håller i spakarna tilsammans med Ellen Wästfel, och man måste ju bara älska den mannen :)
En dag som inleds med att lyssna på Edward Blom kan ju bara inte bli dålig, eller hur?!

Hahahaha så fel det kan bli ;O

Allas vår favoritslaksblaska Aftonbladet har idag en artikel om kändisar som uppträtt påverkade i TV.
TV 4 vinexpert Bengt Frithiofsson säger om sin incident att:
- Jag hade fått en fel dos medicin som gjorde mig okoncentrerad. Men jag skulle aldrig vara full, herregud, jag har ju jobbat professionellt med alkohol i 40 år.
Hahahaha jag tror jag skrattar ihjäl mig.......skulle det faktum att man jobbat med alkohol i 40 år tala för att man inte är full *asg*
Själv tycker jag att den gode Bengt alltid framstår som mer eller mindre småpackad ;P

Det finns en hundras för alla

Många frågar sig säkert varför man väljer den här typen av hund om man nu blir så ansatt som "kamphundsägare", varför inte bara välja en annan typ av hund och slippa alla påhopp och alla dom negativa bemötanden man riskerar att få när man har denna typen av hund?
Tja, svaren är säkert lika många som ägarna och jag kan bara svara på varför jag har valt den ras jag har valt.

Jag är uppväxt med brukshundar: Tervueren och Groenendael (som tillsammans med Malinois - den ras som idag används alltmer av den svenska polisen - och Laekenois tillhör gruppen Belgiska Vallhundar) och Schäfer.
När det så var dags för mig att skaffa hund så hade jag fastnat för Korthårscollien då jag hade passat en sån lite grann och tyckte det var en trevlig och vacker hund som dessutom inte hade så mkt päls, något som jag föredrar.

Korthårscollien är liksom de belgiska vallhundarna och schäfern en vall- och brukshund. Min mamma är utbildad hundinstruktör i Svenska Brukshundklubbens (SBK) regi och var då mkt aktiv inom SBK i Göteborg både som hundinstruktör och med sina egna hundar i lydnadsträning och tävling, och jag trodde att jag liksom hon skulle tycka att detta var roligt så mitt val av ras kändes naturligt.

Jag var 23 år när jag skaffade Ayla, och jag var 38 år när hon fick somna in. Hon är den enda egna hund jag haft innan Tindra, och att få ha sin hund i hela 15 år är en nåd att stilla bedja om. Jag älskade den hunden över allt annat men, jag insåg relativt snabbt att jag faktiskt hade valt fel ras då hon var en hund med mkt hög arbetslust och jag upptäckte att det där med att hålla på att åka iväg till en klubb en gång i veckan och traggla lydnad på en appelplan det var bara inte min grej. Inte hade jag några tävlingsnerver heller, och med en lättstressad ras med extremt lätt till skall + en lättstressad/nervös matte så var det ju bäddat för "katastrof". Jag var aktiv med henne och tränade iaf hyfsat mkt med henne dom tre första åren, men sen blev det allt mindre och jag märkte att hon behövde egentligen få mkt mer mental träning och arbete än vad jag gav henne, och på det viset så var hon fel ras för mig då jag inte riktigt kunde tillgodose hennes behov.

Nä jag upptäckte att vad jag vill med mitt hundägarskap det är att förvisso träna vardagslydnad för jag vill ha en hund jag kan ha lös så mkt som möjligt, men sen vill jag framförallt ha en hund som jag kan gå långa härliga skogspromenader med (och det kunde jag med Ayla, men det var inte nog för hennes välmående, även om hon med åren blev lugnare och inte hade så ont av att inte få lov att hålla på att arbeta), men oxå en hund som inte mår mentalt dåligt av att ha lite softperioder emellanåt.
Jag vill oxå ha en hund jag kan ha med mig överallt, något som inte heller gick så bra med Ayla pga att hon hade lätt till stress, och då blev jag stressad av att hon betedde sig så "nervigt" och det blev bara en ond cirkel, och hon var dessutom åksjuk (även det kan vara lite rasbundet faktiskt).
Jag insåg att jag behöver en ras som är mkt mer cool mentalt.

När Ayla var fem år kom jag i kontakt med en Bullterrier för första gången, en ras som min mamma i åratal hade talat sig varm för och som jag inte alls kunde förstå för dom var ju bara så fuuuuula (tyckte jag då), ja tills jag träffade en och blev totalt knockad av dess charm! Jag läste på om rasen, pratade med varenda bullterrierägare jag träffa på och jag var övertygad; min nästa hund skulle bli en bullterrier :)
Något som kanske gjorde mig liiiiite tveksam var dock att dess vilja att gå långa promenader ibland kan vara lite si och så med, men man hörde så olika från olika ägare så jag tänkte att det blir väl kanske lite vad man gör dom till.

Så lärde jag känna en kille som hade Staffordshire Bull Terrier och blev även förtjust i den rasen och hade lite tankar på att det kanske skulle vara en ras för mig. Men jag trodde ändå att den kanske är en lite för aktiv ras som även den kräver att få arbeta ganska mkt för att må bra, och dessutom verkade det vara en något skarpare ras än bullterriern och jag som redan hade en väldigt skarp hund ville gärna ha en lite "mjukare" hund nästa gång.

Nåja åren gick och min älskade livskamrat fick så somna in sommaren 2005. Jag hade precis skaffat mig internet och började då kolla på bullterrier, men till min besvikelse så upptäckte jag att det är en ganska sjuk ras och att medelåldern ligger på 8 år......8 år, då hade ju Aylas liv knappt börjat :O
Så där föll tyvärr "bullen" bort som ras för mig med en gång.
Eftersom jag som sagt redan hade sneglat på staffen så började jag kolla på den och upptäckte då till min glädje att den inte var en så krävande och skarp hund som jag hade trott (sen är ju allting relativt, vill man ha en soffpotatis ska man inte skaffa en staff för det är ändå en ras som kräver sin husse/matte på flera olika plan, och man bör nog iaf ha lite hundvana för att skaffa en staff då det är en terrier med allt vad det innebär).

Jag började kolla på uppfödare och kom i kontakt med Johan och Maria på Sandstaff Kennel här i Göteborg. Supertrevliga människor som jag klickade direkt med och efter ett långt besök hos dom så undrade dom om jag kunde tänka mig att bli fodervärd åt en tik istället för att köpa en hund, och det kunde jag absolut tänka mig och det såg ut som om det skulle bli valp för mig i början av 2006.
Nu vart det så att dom råkade få en ny lägenhet och skulle vara i flyttagen i samma veva som deras tik isåfall skulle ha valpar och därför så valde dom att inte para henne det löpet, men dom undrade om jag istället kunde tänka mig att vara fodervärd åt en hund (även det en valp) som dom skulle importera från England. DÅ kunde jag inte det för jag kände att jag gärna ville veta mer hur valpen haft det i sin hemmiljö och var orolig för att flygtransporten skulle kunna ha negativa effekter på hunden etc, IDAG skulle jag mkt väl kunna tänka mig en importvalp men då kände jag mig som sagt för osäker. Så det bidde ingen hund den gången.

Vid besöket hos Sandstaff så hade Johan tipsat mig om ett staff-forum och det gick jag med i, och genom forumet så har jag lärt känna massor av människor både i Göteborg och runt om i landet, och på så sätt så har jag varit en "staffhangaround" i fem år innan jag fick Tindra hihi. Jag har hängt med på staffträffar och umgåtts med staffar och deras ägare, och det är oxå tack vare det som jag idag är fodervärd åt världens underbaraste lilla staffetös då jag lärde känna hennes uppfödare via forumet och att hon sen har bott hos mig vid två tillfällen när hon varit i Göteborg!

Nåväl, tillbaks till 2006. Jag kände att livet helt utan hund inte va nåt vidare så jag tänkte att jag kan ju vara dagmatte 2-3 dar i veckan åt nån hund i nåt halvår eller år och satte ute en annons i Vovve, och så kom min daghund in i mitt liv :)
Elsa som var en 9½ år gammal amstaff/pitbull-blandning var nåt HELT annant än dom bruksraser jag var van vid och det finns inte ord att beskriva hur mkt den hunden lärde både mig och min mamma och hur mkt hon betytt i bådas våra liv!!
När jag hade passat henne i ett halvår sa Elsas matte att: Men jag vill att du ska passa Elsa tills hon dör........och så blev det oxå.
Första året eller så så hade jag henne 2-3 dar i veckan, men sen blev det 5 dar/vecka plus ibland över natten om husse och matte skulle ut eller göra nåt annat på helgen tex, och även när dom åkte på semester.

Sensommaren 2008 hade Elsa precis fyllt 12 år och jag skulle ha henne igen efter att husse och matte hade fått rå om henne under deras semester. Hennes husse ringde dan innan och vi bestämde tid när han skulle komma på morgonen nästa dag, i förbifarten sa han att hon var lite hängig den dan men att det nog bara var värmen och att hon kanske var lite krasslig i magen. På måndag morgon ringde telefon och jag trodde det var han som skulle säga att dom var på ingång, men tyvärr så var det han som ringde och sa att dom var på väg till Blå Stjärnan för Elsa var sjuk :(

Det visa sig att hon hade en kraftig livmodersinflamation och att hon även hade fått en allmän blodförgiftning (livmodersinflamation är en jäkligt lurig - och mkt farlig! - åkomma som man tyvärr oftast inte märker nåt av förrän det är långt gånget och då är det AKUT, Ayla fick det när hon var 10 år och fick operera bort livmodern).
Elsa var stark och hade ett stark hjärta men hade ett väldigt lågt blodtryck, veterinären gav henne 50/50 chans att överleva en operation, men med tanke på hennes ålder så var det ändå en hög chans till överlevnad så hennes ägare beslöt sig för att dom ville ge henne den chansen.
Först var dom tvugna att låta henne ligga med dropp och försöka få upp blodtrycket något, sen fick dom byta ut allt hennes blod, och först därefter kunde dom operera henne. Tyvärr orkade inte hennes hjärta och hon dog fyra timmar efter operationen, det var mkt tungt och chockartat då det hände så plötsligt och oväntat.

Så var jag åter utan hund i mitt liv. Men vintern 2008/2009 skulle en kamrat till mamma åka till Sydamerika i tre veckor och behövde någon som kunde ta hand om hans sjuåriga schäfertik, jag sa såklart JA (har glömt säga att jag hade en katt då oxå, när Ayla var fem år så blev jag fodervärd åt en Chinchillaperser hane, han blev 14 år och dog i november förra året). Det var så skönt med en hund i hushållet att jag tiggde till mig att passa henne ett tag till och hade henne nästan tre månader.

Ett tag tänkte jag att; nä, men kanske det är schäfer jag ska ha? Jag kände mig så hemma med en schäfer i kopplet igen och folk sa till mig att "schäfer, det är DU Gullan". Och visst, så länge man rör sig i skog och mark så är det en perfekt hund men på stan tex så kommer detta lite "stressade" fram som är naturligt för alla vallhundar då det är mkt folk och trångt och vallhundar har svårt för att låta bli att gå sick sack fram och tillbaka, och är det nåt jag tycker är asjobbigt så är det det för man håller på att stå på hövvet stup i kvarten.
Nä jag insåg att jag ska inte ha en vallhund, så det var jättebra att jag fick känna på att ha det igen för att inse att vallhund + Gullan är ingen bra kombo eftersom jag vill ha en hund som jag kan ha med mig överallt, för dit jag går dit går oxå min hund (det är bara till mataffärer, Apoteket etc där man inte får ha med sig hunden som jag inte har med henne).

I samma veva som jag passade den här schäfern så ringde Jessica på Kennel Hooligan Staff mig och frågade om jag ville vara fodervärd åt en tik när det var dags för henne att få sin kennels första kull, och jag sa att javisst kan jag det! Och drygt ett år senare kom mitt älskade hjärtegull Tindra in i mitt liv :D

Så varför en Staffordshire Bull Terrier, det finns ju så många andra raser att välja på som inte har ett så dåligt rykte?!
Ja, som rubriken lyder; Det finns en ras för alla och det är ju en rad olika faktorer som gör att man väljer den ras man gör. Till att börja med så kan man väl konstatera att det ALLTID är, har varit och kommer att vara NÅN eller flera raser som står i skottgluggen och som anses vara livsfarliga, så det kommer alltid finnas dom som har "fel" hundar i någons ögon; är det inte Schäfer så är det Rottweiler, eller Dobermann eller som nu då en hel grupp med högst olika raser men som alla klumpas ihop som kamphundar, och detta trots att de hundar som figurerar i media till säkert 9o% inte är renrasiga hundar utan en salig blandning av olika skarpa raser, och det är det som i kombination med fel ägare kan skapa mentalt ostabila och/eller aggressiva hundar.

Först och främst så tycker jag att staffar är otroligt vackra hundar, men det tycker jag att Amerikansk Pitbull Terrier och Amerikansk Staffordshire Terrier är oxå, så bara utseendet är ju inte det som är avgörande. Dom två föregående raserna är ju dels ganska mkt större än staffen och jag gillar staffens något mindre storlek, dessutom så är dom två föregående raserna något lite skarpare (eller om man så vill; har högre arbetslust) och har mer vakt i sig än staffen. Både pitbull terriern och amstaffen används ju av både tull och polis i USA.

Jag vill ha en hund som är: Glad och livlig men som oxå utan problem kan relaxa och ta det lugnt, en hund där det inte alltid måste "hända" nåt för annars så blir den rastlös och mår dåligt. En hund som är cool och som man kan ha med sig överallt. En hund som inte är skällig (nu låter väldig många staffar faktiskt mkt men just jag har råkat få ett väldigt tyst exemplar hihi), min förra ras är en extremt skällig ras.
En hund som är människokär i allmänhet och barnkär i synnerhet och som inte är reserverad mot främande människor och som inte är vaktig. Det finns naturligtvis alltid undantag och det finns staffar som är reserverade mot främlingar men dom är inte så vanliga.

Jag har tre små syskonbarn och det MÅSTE funka med min hund, så jag kan inte ha en hund som "svartsjukt" skall hålla på att vakta och bevaka sina intressen gentemot mig, min förra hund kunde jag inte ha med mig när jag träffade mina syskonbarn för dom kunde inte komma nära mig :(
Jag vill ha en hund som hellre går undan än som ger sig in i konflikter, vare sig det gäller med andra hundar eller "jobbiga" barn.
OCH jag vill inte ha en hund med en massa päls ;)

Jag har hittat MIN ras, jag älskade Ayla men Tindra är nåt helt annat, vi är själsfränder och jag kunde inte ha fått en bättre hund.
Man har väl alltid en tanke om hur man vill att ens hund skall vara och hur livet tillsammans med den skall se ut, och det är ju inte alltid att det blir som man tänkt sig, men med Tindra så har alla mina förhoppningar infriats med råge!
Dessutom är det en lättlärd ras, så hör ni fortfarande folk som säger att "det går inte att lära dom nåt, vill dom inte göra nåt så gör dom det inte" så kom ihåg att en hund blir mkt vad man gör den till, men visst, tror man att en hund inte kan lära sig saker så kommer den ju inte göra det heller!
Visst kan dom vara "tjurskalliga", det ÄR inga brukshundar som jämt lyder din minsta vink bara för att DU säger det, men det betyder inte att man inte kan få den att göra det man vill fastän den först har vägrat, det gäller bara att vara uppfinningsrik och komma på ett sätt att locka fram viljan och lusten att göra det :)

Att ha en bull&terrierhund är roligt, det är en utmaning för du måste hela tiden vidga ditt sätt att tänka och agera. Vill man ha en hund som lyder minsta vink och som inte tar egna initiativ utan som alltid måste få ett kommando för att göra nåt eller kunna lösa problem ja då är nog staffen inte rasen för dig.
Vill du däremot ha en hund med glimten i ögat och som är full av små upptåg, som kanske ibland går sina egna vägar men som ändå är otroligt lättlärd och följsam bara du hanterar den på rätt sätt, ja då kanske staffen är en ras även för dig :)

Staffen är som sagt i MINA ögon en väldigt lätt ras att ha, men den har en hög energinivå och det är en kraftfull hund om än i liten förpackning, så som jag sa tidigare så kräver den sin ägare och det är såklart inte en ras som passar för alla. Men med tålamod, ett glatt humör, envishet, en fast hand, god vägledning, tidig socialisering med andra hundar och MKT kärlek så kan man inte få en mer behändlig och lätt hund, och det är DÄRFÖR har jag valt staffen!!
I mina ögon så finns det ingen annan ras som uppfyller alla dom kritierier som jag vill ha hos en hund mer än staffen, för som sagt; det finns en ras för alla!

Visst finns det ett visst klientel som skaffar hund - och då speciellt en viss typ av hund - för att stila, imponera och/eller ha att hota med, men de är ändå en minoritet av alla hundägare, för dom allra flesta skaffar sig den ras som passar in på deras liv och livsstil och som dessutom har ett utseende som dom tycker om, och DET gäller ÄVEN oss "kamphundsägare"!!

Here we go again.....

Trött trött JÄTTETRÖTT blir jag på sånthär!!
Jag fick titta jävligt länge och NÄRA för att se hakkorsen på dessa kalsonger, herre jesus HAR inte folk annat för sig än att leta efter hakkors på dom mest osannolika ställen???!!!
Bara viljan finns och ett visst antal linjer korsar varandra så kan man nog se hakkors lite överallt. Nä låt istället hakkorset återfå sin ursprungliga betydelse och ta hakkorset ifrån nazisterna och SLUTA se hakkors i varenda gatukorsning, MIN åsikt!

RESPEKT!!!!

Idag såg jag två killar på varsin ROSA vespa, DET är RESPEKT i Gullans värld :D

What's up?

Igår slockna jag PANG BOM strax efter tolv, vakna runt halv fem av att nåt dunsa ner på golvet (nej det var INTE Tindra även om det oxå har hänt en gång haha), det var min mobil för jag hade skrivit ett sms och måste ha somnat precis efter jag skickat iväg det. Åter till ordningen ang sovandet alltså.

Jag ringde aldrig min kompis på söndagen för det blev lite sent så vi tog oss en lång härlig runda i Slottsskogen ensamma istället. Tindra fick både springa ganska mkt lös (det ÄR förvisso koppeltvång i Slottsskogen, men man kan gå inne i själva skogen och på mindre stigar där hon förhoppningsvis inte stör någon) vilket oxå innebar en del träning på inkallning, att gå lös vid mig under störning (tex om det var folk en bit ifrån, att hon inte springer fram) mm, på det sättet blir det promenad och träning på samma gång, det är så jag gillar att träna lydnad, att stå och traggla lydnad på en appellplan är inte my cup of tea.

Ibland när Tindra går i koppel så tycker hon att vi ska gå en annan väg än vad jag tycker och då sätter hon tassarna i backen och vägrar att ta ett steg till (är hon lös följer hon alltid mig), då brukar jag slänga iväg en godis (jag använder hundtorrfoder som godis) - gärna där det är lite gräs, men på asfalten funkar oxå - och på det viset så rör hon framåt utan att vi behöver "bråka" om saken och dessutom så får hon använda nosen till att söka rätt på godiset, något som är bra hjärngympa för hunden och som dessutom låter hunden få använda sig av sitt främsta arbetsredskap, nämligen nosen.
Det kan ju tyckas att "jamen vaddå, hunden SER ju godiset så det är väl inte nån 'träning' för hjärnan", men faktum är att hundar ser väldigt dåligt och det är väldigt sällan dom SER en liten godis/torrfodersbit även om den ligger helt fritt på asfalten, utan hunden måste använda nosen för att hitta den.

Som sagt, det var en trevlig promenad där vi mötte många trevliga människor och satt bl.a ner och pratade länge med en mkt trevlig man, så det blev en fin söndagseftermiddag. Fast i slutet av promenaden så blev Tindra getingstucken för första gången, för som så många andra hundar så gillar hon att jaga getingar och andra flygfän. En stund efteråt blev hon JÄTTETRÖTT så vi fick sätta oss och vila i skuggan, hon transformerades oxå i ansiktet från en staff till att se ut som en Shar Pei :O
Efter ett tag så fick hon dock syn på en råtta och då piggna hon till såpass att hon reste sig, och då fick jag henne äntligen att dricka vatten oxå och hon drack upp hela skålen vi hade med oss. Sen satt vi och vänta på mamma som kom och mötte oss ifall vi var tvugna att bära hem henne, hon är tung nu lilltjejja (14,2 kg), och som hade mer vatten med sig oxå. När mommo kom så piggna lilltösa till ytterligare och strax var hon sitt gamla vanliga jag, och efter nån timma hemma hos mamma lämnde Shar Pei-ansiktet henne och hon såg åter ut som den staff hon är......mammas lilla hjärtegull!

Ska kanske tillägga att det INTE är Tindra på bilden utan en Shar Pei ;)

I'm such an idiot :P

Ja ja, så har jag suttit här å pulat med bloggen halva natten eftersom jag inte kan slita mig och datorn är långsam och allt bara strular......same old story.

Nåväl, nu ska jag lägga mig men innan dess vill jag bjuda på en helt underbar bild på Tindra, och om ni inte har hört av mig på några dagar så är det bäst ni kontaktar polisen för risken finns att mor min har tagit mig av daga....;)
Det här kortet hade jag ett tag som profilbild på facebook och min mamma var helt GAAAALEN över att jag la in ett sånt kort på Tindra hahaha......men alltså det är ju bara ett för skönt kort för att undanhålla världen :D

Det här kortet är taget nån gång i våras när vi hade en bull&terrier-träff i Slottsskogen, det var massor av hundar (ca 35 hundar, de allra flesta av sk "kamphundstyp" eller som jag kallar dom; bull&terrierhundar, en del kallar dom för muscledogs) och Tindra var väl ca 4 månader gammal. Det var jättevarmt den här dan och det var mkt intryck för Tindra, så efter promenaden och sen bus med en annan staffe så var hon lite trött om man säger så......och såhär kan en trött Tindra se ut *asg*
Å jag är inte så knusslig som Tindras tvåbenta mormor utan jag bjuder på det här; så enjoy :D
(Bilden oxå klickbar och kan avnjutas i ÄNNU större storlek hahaha)

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.....

Säg det med en sång.......Tycker Lars Winnerbäck säger det så bra, jag känner sååååå igen mig i den här texten och det är precis så det känns mest hela tiden att jag får ingen ordning på mitt liv :(
Trots det, i min förra blogg skrev jag att 2010 skulle bli the best year ever och på det stora hela har det varit det, jag har fått min vovve och jag kom ÄNTLIGEN iväg och fick se Green Day!!

Ändå........dessa "evighetsprojekt" som jag aldrig får riktig ordning på, och för vilken normal människa som helst så är det inte ens några projekt utan sånt man tar sig för mer eller mindre dagligen men jag bara slarvar mer och mer, att leva ensam har sina nackdelar! Jag kommer nu oxå ihåg en av anledningarna till att jag sluta blogga, det tar för mkt tid eftersom jag har en dator som är såååååååå långsam :(

Nä men jag får ta och göra ett ryck här, den här dagen har blivit så konstig för jag kunde inte somna inatt och somna inte förrän halv åtta i morse, sen kom jag upp igen tio över tolv. Ska ta min sista slurk kaffe nu (men huvudvärken sitter i, haft skallebank sen igår) och sen ta och göra mig iordning här och hitta på nåt med lilla vovven. Ska ta och höra med en kompis om kanske han och hans hund vill hitta på nåt idag. Egentligen skulle vi haft en promenad- och lekdate med min förra daghunds husse och matte och deras nya hund (en Amerikansk Staffordshire Terrier, som i dagligt tal kallas för amstaff) men dom var iväg nu och sen ska dom bara lata sig framför TV:n (vilket jag stark misstänker att min andra kompis oxå tänker göra, men man kan ju alltid fråga, men annars tar jag mig och Tindra nånstans själva).

Det var riktigt mörkt på himlen för en stund sen men det förväntade ovädret uteblev och det bidde bara ett kort och stilla regn och nu börjar det klarna upp igen :)
SEN är iaf min tanke att jag ska försöka börja ta tag i projektet diska och städa :P

Så var man tillbaka i bloggträsket igen ;)

Varför bloggar folk? Ytterst få bloggar väl enbart för att man tror världen är så intresserad av vad man äter till frukost. Nä de flesta har nog börjat blogga av ena eller andra orsaken, bloggen har en funktion att fylla för en själv och kanske andra.

Jag bloggade i många år under ett helt annat namn, men för en tid sedan så kände jag att bloggen inte längre fyllde sin funktion. Orsaken till varför jag börjat blogga fanns där inte längre och namnet på både mig och bloggen kändes bara inaktuell och missvisande. Jag var trött på allt som hade med bloggar att göra, men nu sitter jag alltså här igen efter ett inte alltför långt uppehåll och varför det nu då?!

Jo häromdagen så blev jag sådär skogstokigt galet arg som man bara kan bli på andra hundägare, tyvärr! Trots att jag i ca 2½ år var dagmatte åt en amstaff/pitbull-blandning så är det först nu som jag verkligen inser hur det är att leva med en sk "kamphund" och hur djupt folks rädsla och fördomar sitter :(
Min daghund var ju till åren kommen och lugn, men nu har jag en pigg krabat (en Staffordshire Bull Terrier) på snart 7 månader vars ystra glädje uppenbarligen oroar närområdets hundägare då dom bara tycks gå och vänta på att lilla Tindra skall förvandlas från en "happy camper" till ett GAAAAAALET moster som bara väntar på att få tugga i sig deras små älsklingar till frukost :(

Jag kände efter onsdagens utbrott mot en annan hundägare att jag behöver en ventil. Att just denna hundägaren är en liten fröken märkvärdig det kan jag väl leva med, det som dagligen tär är att de hundägare jag träffar varenda jäkla dag - och har så gjort sen Tindra var 8 veckor gammal - att dom inte kan bestämma sig för om Tindra är "sååååå söt" eller om det är "oj, nu blev det så jobbigt för min hund"-attityden som ska gälla, det är jag less på! Det som hände i onsdags kväll var liksom bara droppen som fick bägaren att rinna över.

Nåväl, nu sitter jag alltså här å bloggar igen och om gamla läsare hittar mig så kanske stilen känns igen ;)
Nu kommer jag vara mindre anonym. Jag kommer precis som förut att blogga om allt möjligt men med fokus på vad som händer i min vardag, och kanske då med tyngdpunkten på mitt liv med en hund i hushållet igen och hur det är att leva med en ras som många tycker borde förbjudas.

Så välkomna hit!