Följande tio punkter beskriver ganska väl hur en terrier betraktar ägandeförhållanden mellan dig och sig själv.
Lagen gäller allt som råkar komma i din terriers väg.


- Om jag tycker om det så är det mitt
- Om jag har det i munnen så är det mitt
- Om jag kan ta det ifrån dig så är det mitt
- Om jag hade det förut så är det mitt
- Om det är mitt så kan det aldrig vara ditt på något vis
- Om jag tuggar sönder det så är alla bitar mina
- Om det ser ut som mitt så är det mitt
- Om jag såg det först så är det mitt
- Om du leker med något och lägger det ifrån dig så är det automatiskt mitt !
- Om det är trasigt eller tråkigt så är det DITT
- Om det går att äta, så är det absolut mitt !

En gammal lag men ack så sann...

fredag 3 december 2010

Den OUTHÄRDLIGA ångesten!!!

I feel stucked!!
Tycker innebörden av hur jag känner det blir mer korrekt på engelska än det svenska "sitta fast".

Att må dåligt det vet jag var det är, jag har haft min beskärda del av den varan i mitt liv. Att må dåligt är ingé kul, det kan vara nog så jobbigt, speciellt om man egentligen inte själv kan förstå VARFÖR man mår dåligt (vilket ju kan hända), men jag vet i fan om inte det jag är inne i just nu är värre trots allt!

Alltså, jag mår inte dåligt, inte alls!
Trots det bär jag sen en tid tillbaka på en slags inre stress som alltmer övergått till ångest, en ångest som bara tilltar i styrka för var dag som går och jag tycker alltmer att det börjar bli fullkomligt outhärdligt!!!!
En del kan drivas framåt i sin ångest, göra saker för att försöka springa ifrån ångesten. Själv blir jag som handlingsförlamad, något som jag tror i sin tur bara ökar på min ångest.

Jag gör det här blogginlägget för att jag vill försöka få mig själv ut ur den här negativa spiralen som jag inte själv förstår.
VAD är det jag har ångest för???!! Det är det jag undrar.
Som sagt, jag mår inte dåligt, jag tycker på det stora hela att mitt liv är mkt bra och jag trivs med det mesta, jag känner lust och inspiration att göra saker, MEN ORKEN, det är orken som fattas mig på nåt sätt.
Är det bristen på ork som ger mig ångest, eller är det ångesten som ger mig brist på ork?

Hur som helst så måste jag GÖRA nånting nu!!! Det måste till HANDLINGAR så att jag kommer ur det är, för jag står snart inte ut längre!!!
Inte är det nån försenad 40-årskris. Så vad ÄR det då??!!
Varje kväll när jag lägger mig tänker jag: Imorgon, imorgon är det NYA friska tag som gäller!! Upp tidigt och ta itu med dagen!!
Men så sker ju inte :(
Vissa drivs upp ur sängen av sin ångest, min ångest trycker ner mig i sängen.

Ångesten kommer av NÅT, det är jag säker på!! Den finns inte där bara för att finnas där, den finns där av en orsak, för att jag (och/eller mitt inre) är i obalans på nåt sätt.
Jag är helt säker på att en stor del av min ångest har samband med att jag inte gör allt det där jag säger till mig själv att jag ska göra, min känsla av att inget hinna med på dagarna, att jag aldrig får städat klart och få ut saker på Blocket som jag så desperat behöver då min ekonomi är totalt under isen......men VARFÖR sätter jag bara inte igång och GÖR saker då???!! Drar ut den där feta tummen ur röva å börjar AGERA!!!

Ingen kan hjälpa mig ut ur det här mer än jag själv, men man kan behöva nån "krycka" på vägen eller vad jag ska säga, och min tanke nu är att bloggen ska få bli denna krycka!
Jag behöver ta TAG i mig själv och mitt liv nu, få struktur och ordning!! Så jag tänker att om jag tar och har bloggen som en slags redovisningsdagbok över vad jag företagit mig på dagarna så kanske jag kan få den där sparken i baken av mig själv på nåt sätt att komma igång om jag efter varje dag får ner svart på vitt vad jag har gjort!
Att det kan bli en sporre för mig själv att jag verkligen ska ha nåt att skriva ner varje dag! Bloggen som hjälp till självhjälp har jag tidigare använt mig av (på gamla bloggar) under många år, och nu är det nog dags igen!

Har ju tidigare tagit upp det här om att försöka göra nån form av schema för mina dagar, iaf under en tid tills jag fått ordning på mina vardagsrutiner igen, det har jag som ni förstår inte gjort ännu!
Jag skulle kunna dela upp mina problem i lite olika bitar.
Jag har en tendens att fastna i saker, om jag tex ska röja ut bokhyllan och river ut allt jag har så råkar jag fasta i nån bok, en bok som får mig intresserad av nåt annat som jag fastnar i som osv osv, ja ni fattar grejjen........det hela slutar alltså med att det som var tänkt att bli nån form av städning och där målet var att bringa ordning bara resulterar i ännu mer oordning eftersom det nu ligger böcker överallt. Och så är det med ALLT, jag snöar in på nåt HELT annat än det jag skulle göra ifrån början!

Jag har svårt att påbörja saker, och när jag väl påbörjat nåt så har jag svårt att slutföra det för att jag hamnar på alla möjliga "villospår" och tillslut är det bara ännu mer kaos än vad det var när jag börja :/
Sen så är jag sån att jag har svårt för att portionera upp saker, tex städning. Får jag inte gjort ALLT på en gång så bli inget gjort. Mina ambitioner står inte i realitet med verkligheten och jag har svårt att inse mina egna begränsningar, jag sätter upp för höga mål/krav och när jag inte uppnår dem så blir jag besviken på mig själv och handlingsförlamningen knackar på dörren.
Jag har å ena sidan svårt att göra en sak i taget, fast å andra sidan har jag svårt för att göra flera saker samtidigt (eller att hålla många bollar i luften som det ju så fint heter).
Jag påbörjar en sak men slutför den inte för att det som sagt så ofta "händer" nåt annat på vägen, istället för att slutföra det jag skulle göra och SEN göra det där andra som nu råkade dyka upp.

Så man kanske skulle kunna sammanfatta läget med att jag behöver få bättre struktur, göra en sak i taget och inte sätta upp orimliga mål! Vad sägs om det?
Likaså att ha vissa rutiner/saker som bara SKA göras varje dag därför att man som människa behöver det för att må bra och ha ordning på livet och tillvaron.

Varvar ner, ANDAS och försöka se det jag trots allt HAR gjort och inte bara våndas för allt jag borde gjort men inte har fått gjort ännu.
Jag är skyldig både mig själv och Tindra att jag tar tag i det här nu!!! Hon kan ju fan inte ha en matte vars ångest bara blir värre för var dag som går, för säkert kan hon känna av min ångest och ingen levande varelse mår bra av det :/

Nåväl. Nu ska jag göra mig i ordning här (för DET är ju ytterst sällan att jag lyckas göra på mornarna *suck* jag har verkligen en tendens att göra saker å ting i bakvänd ordning på dagarna), sen ska jag läsa klart dom sista sidorna i boken Taxar, kärlek och sorg och sen så är det dags för långpromenad med Tindra, ett besök på GG:s, sen hem och lämna Tindra och så ska jag bege mig av till bibblan och lite ärenden, och tja sen är det väl redan kväll misstänker jag :(
Jag HATAR verkligen vintertiden (som ju eg är den normala tiden) för det är ju svart som natten redan vid halvfem på eftermiddagarna och då går luften ur mig alldeles och jag blir DÖDSTRÖTT och orkar inte företa mig någonting. Men det här året har varit värre än nånsin tycker jag, eller så är det bara så att jag glömmer mellan åren?

Sammanfattningsvis skulle man kanske kunna säga att det känns som om jag bara står på samma ställe och trampar vatten; det går åt en jävla massa energi men jag kommer ingenstans :/

Nähä, full fart här då!!

2 kommentarer:

Monica/handbruten sa...

Hej! Ångest har jag levt med hela mitt liv (61 år) så jag vet hur det är. Och det går åt en jävla massa energi åt den, som man skulle kunna använda till annat. Jag är lakadan som du, tänker att jag ska göra så och så, men resultatet blir dåligt. Mycket dåligt. Orkar heller inte ta itu med vad jag borde göra, putsa fönster, städa, diska o s v. Känns så in i helvetes jobbigt. Och det blir ångesten inte bättre av. Sover dåligt gör man oxå, eller för mycket. Det är hopplöst ibland. På sommaren är det lättare, men nu på vintern den långa är det ett rent helvete. Hoppas du får tillbaka din energi.
Fortsatt trevlig fredag!
Kram Monica.

Gullan sa...

Javisst är det knäppt, jag menar att SÅ mkt energi som går åt till ångesten, energi som man så väl skulle behöva till annat :/
Konstig jäkla sak det där med ångest egentligen!

Kramar!!