Följande tio punkter beskriver ganska väl hur en terrier betraktar ägandeförhållanden mellan dig och sig själv.
Lagen gäller allt som råkar komma i din terriers väg.


- Om jag tycker om det så är det mitt
- Om jag har det i munnen så är det mitt
- Om jag kan ta det ifrån dig så är det mitt
- Om jag hade det förut så är det mitt
- Om det är mitt så kan det aldrig vara ditt på något vis
- Om jag tuggar sönder det så är alla bitar mina
- Om det ser ut som mitt så är det mitt
- Om jag såg det först så är det mitt
- Om du leker med något och lägger det ifrån dig så är det automatiskt mitt !
- Om det är trasigt eller tråkigt så är det DITT
- Om det går att äta, så är det absolut mitt !

En gammal lag men ack så sann...

tisdag 9 november 2010

Ledsen!!

Jag blev så fruktansvärt ledsen nu för jag har precis fått reda på ett par som fått avliva sin treåriga staff pga allergi som till slut tog ut sin rätt på denna vackra hund och han orkade inte mer :(

Jag har bara träffat den här hunden en gång då dom bor i en annan del av Sverige, men även om jag numer inte hänger så ofta på det forum som jag hängde på mkt förr så är det ju ändå där man fått följa med denna hund ifrån början. Ägarens lycka när hon äntligen fick hem sin lillkille, och bara tre år senare så tvingas hon till detta tunga beslut att låta honom somna in.

Detta ÄR ju rasens stora dilemma, problemen med hud och allergier :(
Det är många hundar som fått somna in på tok för tidigt pga av demodex, allergier eller svår furunkulos. Varför just denna hunds bortgång påverkar mig så mkt är väl kanske för att man "varit med" ifrån början, och att man på nära håll fått följa det tragiska förloppet som man som staffägare aldrig vet lurar runt hörnet känns det som om. Ett tag var jag tveksam till om jag skulle våga skaffa en staff pga att jag upplevde att det var så många staffar som hade fått somna in för tidigt under de senaste åren pga olika hud- och allergiproblem :(

ALLA raser har iaf NÅN rassjukdom att dras med tyvärr, det kommer man inte ifrån. Staffen är ju på många sätt en frisk ras, problemet är väl - så som jag ser det - att det som ÄR rasens problem får såna ödesdigra konsekvenser ifall ens hund har sån otur att drabbas. Många andra sjukdomar kan hunden kanske leva med om man anpassar livsstilen utifrån hundens situation och hunden kan ändå få ett gott och bra liv, man kan medicinera som kanske håller en sjukdom i schack eller som lindrar symptomen, men när det gäller hud- och allergiproblem så är det oftast inte hållbart i längden.

Innan jag fick upp ögonen för dessa problem var det inte ens nåt jag reflekterat över ang hundar, och man kan ju tycka att det LÅTER simpelt, men det är nåt så djävulskt plågsamt för hundarna har jag förstått :(
Det som känns extra jobbigt på nåt sätt är att en fullt frisk hund bara helt plötsligt kan få dessa problem, och om hunden är kanske två år eller äldre (denna hunden var runt två år har jag för mig när han börja få problem) så känns det kanske som att man passerat den känsligaste fasen egentligen för att hunden skall få dessa problem. Dessa problem brukar oftast uppkomma runt tiden för könsmognad när det är en massa hormoner i omlopp och hundarna ofta är mer mottagliga för olika sånahär saker pga att immunförsvaret inte är fullt uppbyggt och att hormonerna påverkar så mkt i kroppen, det händer mkt kroppsligt och immunförsvaret kan vara nedsatt pga en slags kroppslig stress.
Det är ju kanske när hunden börjar bli två tre år som man känner att man kan "pusta ut", men tyvärr kan hundarna dra på sig sånt här tex om immunförsvaret är nedsatt av nån annan orsak, tex en annan infektion i kroppen. Denna väldiga känslighet som ligger latent hos tex staffar gör att min filosofi är att man så långt det är möjligt ska undvika onödiga antibiotikakurer utan först och främst se till att bygga upp immunförsvaret med hjälp av kosten, MÅNGA problem kan rättas till genom justeringar av kosten och man behöver aldrig sätta in antibiotika (eller rent av att de problem hunden har inte ens är nåt som antibiotika hjälper emot)! Tyvärr är denna kunskap generellt mkt dålig hos veterinärerna som istället gärna sätter in bredspekrumantibiotika innan dom ens vet vad det egentliga problemet består i, och så sätts immunförsvaret ner ännu mer och innan man vet ordet av så är man inne i en riktigt ond cirkel :(

Jag är absolut inte emot antibiotika när det verkligen behövs, men det används på tok för ofta! Jag hade önskat en mer holistisk syn och samverkan och samarbete över lika kunskapsoråden både vad gäller humanvård som djurvård. I många andra länder har man detta i stor utsträckning, åtminstone vad gäller humanvården, på veterinärsidan är jag inte lika ajour på hur det ser ut men tror att tex Tyskland som är ett frontland inom detta arbetar mer så även inom djurvård.
Det är inte rimligt att begära att en veterinär i allmänhet skall kunna ha både en sån enorm bred och djup kunskap inom både medicin och näringslära, så därför vore det ju önskvärt om det tex på djursjukhusen fanns specialister inom detta område som kan jobba tillsammans med veterinärerna ang detta, precis som det finns sjukgymnaster på våra djursjukhus idag. Självklart finns det ju veterinärer med specialkompetens inom olika områden precis som inom humanvården, men kanske är det inom veterinärvården såsom i humanvården i Sverige att det råder ett visst motstånd emot ickekonventionella (läs: skolmedicinska) metoder och kunskaper, jag vet inte?

Det som känns så ledsamt med den här hunden är att han drabbades pga att immunförsvaret var nedsatt av nåt annat vid nåt tillfälle och som han medicinerade emot (om jag inte minns helt fel, låter det vara lite osagt men det var iaf inte så att det helt plötsligt bara blossa upp en allergi utan en utlösande faktor s.a.s). Sen började en lång kamp med utredningar, olika former av medicineringar och terapier, och till slut började det faktiskt att se ljust ut! Då kände jag ett hopp, ett hopp om att det KAN gå att komma till rätta med såna här problem såpass mkt att en drabbad hund iaf kan ha ett värdigt liv även om det kanske krävs livslång medicinering.......man såg en SEGER i kampen, ett hopp! Tyvärr visade det sig alltså inte bli fallet och det känns SÅ missmodigt!!
Dessa ägare har verkligen gjort ALLT man rimligtvis kan göra ang att söka hjälp hos specialist, vårda och sköta om honom på alla de sätt som behövdes både vad gäller medicin och andra terapier såsom kosttillskott, bad etc, ändå hjälpte det inte och det är det som smärtar mig så!! MÅSTE hoppet vara förlorat om ens hund får dessa problem??!! Det känns så tungt, för som sagt INGEN av oss med dessa känsliga raser går säker ifrån att ens hund kan drabbas av dessa problem :((

Det känns så tragiskt att en hund som knappt börjat sitt liv måste avsluta det :(
En hund som hade ett aktivt och bra liv med fantastiska ägare som verkligen gav honom allt en hund kan begära i livet för att vara lycklig. Dom tränade och tävlade med framgång i tex bruks och lydnad, alla framtidsplaner med aktiviteter som fanns för honom......nä det känns bara så satans jävla orättvist!!!

Jag och den här ägaren har inte alltid varit överens om saker, tex ang synen på vad man ger sin hund att äta.....vi har varit i "luven" på varandra i diskussioner och haft olika åsikter MEN, att ha olika åsikter och/eller förhållningssätt till våra hundar innebär inte att den ena eller andre är en dålig hundägare!! Och oavsett hur olika vi kan tycka ibland så är den här tjejen en fantastisk hundägare, duktig och engagerad och hon förtjänade verkligen att få ha sin vackra staff hos sig tills han blev en gammal herre med grå nos, och det smärtar mig oerhört att så inte blev fallet :((

Vad kan vi - staffuppfödare såväl som vi vanliga staffägare - göra för att vinna kampen mot dessa satans åkommor??!! JAG vet inte, tyvärr :(
Forskning pågår ju till viss del ang olika hud- och tassproblem och allergier, men mer forskning och samarbete mellan veterinärer, näringsfysiologer (och kanske ytterligare discipliner), uppfödare och hundägare behövs!!

Vila mjukt du vackra hund!!!
Nu ska jag packa på både mig och Tindra rejält med kläder (eller tja, hon ska iaf få sitt täcke på sig och tassarna ordentligt insmorda med tassalva) och så ska vi bege oss av ut i snöblaskblåsten för en stilla promenad. Jag känner att jag bara behöver få gå ut och bara VARA och rensa skallen för jag känner mig så sorgsen över detta beskedet om den här hunden, det känns så tragiskt alltihop och jag LIDER med hans ägare som var tvugna att fatta detta tunga och osjälviska beslut och låta honom få slippa sitt lidande!! Så orättvist :(

Inga kommentarer: