Följande tio punkter beskriver ganska väl hur en terrier betraktar ägandeförhållanden mellan dig och sig själv.
Lagen gäller allt som råkar komma i din terriers väg.


- Om jag tycker om det så är det mitt
- Om jag har det i munnen så är det mitt
- Om jag kan ta det ifrån dig så är det mitt
- Om jag hade det förut så är det mitt
- Om det är mitt så kan det aldrig vara ditt på något vis
- Om jag tuggar sönder det så är alla bitar mina
- Om det ser ut som mitt så är det mitt
- Om jag såg det först så är det mitt
- Om du leker med något och lägger det ifrån dig så är det automatiskt mitt !
- Om det är trasigt eller tråkigt så är det DITT
- Om det går att äta, så är det absolut mitt !

En gammal lag men ack så sann...

lördagen den 27:e november 2010

Jag säger som knugen sa då det begav sig: Det sa klick!

Ja faktum är att jag även säger som knugen säger idag: Nu vänder vi blad och går vidare.
SÅÅÅÅ mkt framåt har det ju tyvärr inte gått sen förra inlägget, men nu tror jag mig nog våga påstå att jag är på G......ja, igen då får man väl säga ;P

Har fortfarande lite svårt att få livet och tillvaron att gå ihop (för att inte TALA om ekonomin....nä som sagt, den talar vi inte om!). Jag har för mkt tid och för lite struktur, vilket i sin tur föder ett slags kaos (om kaos är granne med Gud så kan jag säga att jag ÄR Gud :O) och ett ständigt dåligt samvete för Tindra (för jag tycker inte jag gör så mkt som jag borde med henne för tillfället), och en otillfredsställelse i att jag trots all denna tid inte får ordning på mitt hem mm. Nåväl, ska inte trötta ut er med detta tjat IGEN *suck*

Det mesta här i livet handlar ju faktiskt inte om kvantitet utan om kvalitet, och om man av ena eller andra orsaken inte känner att man kan uppfylla den kvalitativa biten så kompenserar man gärna det med kvantivitet. Det kan ju vara allt från tidspressade föräldrar som kompenserar barnen med saker istället för den tid och kärlek dom egentligen behöver, eller att man som jag kompenserar nån slags brist på vettig aktivitet med att handla för mkt, eller att jag kompenserar mitt dåliga samvete för Tindra med.....tja med vad?

Man kan väl säga att jag under en tid varit medveten om att det måste till vissa förändringar, både för min och för Tindras skull. Jag vet ju med mig mina svagheter ang att sätta gränser, vara konsekvent etc och att jag binder upp mina djur väldigt hårt till mig, på gott och på ont. Tindra är en OTROLIG mammagris, inte så att hon inte kan vara ensam hemma, det går hur bra som helst, men är hon hos sin högt älskade mormor tex så är det INGÈ kul ALLS att vara där utan matte säger Tindra å sitter vid dörren och gråter.

Jag har märkt av en viss "stress" hos Tindra den senaste tiden. Inte riktigt den typen av stress som min förra hund hade, hon var ju av vallhundsras och var till sin natur lite "nervig" som dessa hundar gärna är. Tindras stress är av ett litet annat slag men har oxå lite att göra med hennes ras, dvs en ras som har en väldig PÅ-knapp när nåt händer. Dessutom har jag märkt vissa tendenser till att vara "rädd/nervig" för saker som det inte finns nån som helst anledning till, detta var även nåt min förra hund hade perisodvis och jag vet ju att det är nånting hos mig som jag för över till hunden.
Ett exempel är att Tindra börjat bete sig som om hon är LIVRÄDD för att få stryk eller nåt när jag ska sätta på henne hennes sele när vi ska gå ut. Så fort den kommit på är allt bra, men blotta åsynen av den gör att hon springer å gömmer sig när jag tar fram den, trots att den ju innebär nåt positivt. Och i dessa lägen så gör jag ju helt fel, jag beter mig som om det vore nåt "farligt" eftersom jag tex försöker locka fram henne med godis och "pjoskar". Nä jag PRATAR helt enkelt för mkt med Tindra just nu i bemärkelsen "tutti-nuttar" i tid och otid när jag istället behöver vara tydlig och konsekvent i mitt kroppsspråk och i mina handlingar!

Jag har som sagt vetat detta en tid, vetat att jag behöver göra en del förändringar i vår vardag både beträffande aktiviteter och mitt sätt att vara.
Hon är en något bångstyrig tonåring just nu som testar sina gränser gentemot hela världen kan man säga; vad kan jag göra, vad kommer jag undan med, vad kan jag inte göra osv?
Det är MITT ansvar som matte att leda henne igenom denna "turbolenta" tid med en fast och varsam hand och visa henne hur man bör bete sig, vad man får göra och inte får göra, vad som ger harmoni istället för att jag som nu till viss del ger disharmoni.

Jag märker ju själv skillnad när jag är bestämd och när jag inte är det! När jag menar allvar så förmedlar jag detta bara genom mitt sätt att vara, jag håller inte på å säger en massa saker som tex "nej", "gör inte så", "låt bli" etc, jag bara GÖR det som ska göras, punkt!
Klippa klorna tex, jag bara klipper dom nemas problemas, bada henne nemas problemas, föna henne efter bad nemas problemas, men att få henne att ge fan i att bråka i andra situationer som tex när jag ska borsta henne då har jag inte varit lika bestämd vilket hon känner och då krumbuktar hon och bråkar på alla möjliga vis, trots att ju borstning är en mkt mer simpel sak än tex kloklippning. Det är alltså inte graden av "obehag" som avgör hur hon beter sig utan vad jag förmedlar! Är jag bestämd ja då finner hon sig, är jag mer "vek" så trilskas hon, och det här kan ju överföras i hur många situationer som helst för tillfället (och har varit så till och från även tidigare).

Alltså, jag har vetat att det är saker jag behöver bli bättre på. Jag vet mina brister, MEN.......mitt hjärta är ju sååååååå mjukt för denna lilla damen och vi lever så tight så det är så oerhört svårt att inte bli den där hemska matten som överöser sin hund med sin ständiga kärlek och ser henne som sin lilla bäääääääbis! Hon ÄR min bäbis och det kan hon fortsätta vara, dvs sålänge jag inte glömmer bort att hon FÖRST och FRÄMST är en HUND med en HUNDS behov, med en hunds språk och referensramar och bör bli behandlad som den hund hon faktiskt är för att må bra!

Nå, jag ska försöka nå fram till pudelns kärna nu eller vad jag ska säga........det är tunnsått med blogginläggen men när jag väl gör dom är blir dom oändligt långa :/

Ibland behöver jag en spark i ändan och nån som talar om för mig att: SÅHÄR SKA du göra!! Oftast så är det ju saker jag redan vet om själv, men jag behöver liksom få höra det av nån annan för att ta mig i den berömda kragen. Lena på GG:s som jag talat om många gånger förut är väl lite som en slag mentor för mig, jag bara MÅSTE in på GG:s minst en dag i veckan för å tjöta lite med Lena, få nya lärdomar, ny inspiration och energi, och lite uppläxning ibland när det behövs :)
Jag behöver nån som tar mig i örat på ett bestämt men kärleksfullt sätt haha, precis som JAG behöver vara den matten för Tindra just nu......som tonårsmorsa kan man ju inte själv hålla på att vara en velig flamsa som bara håller på å curlar, oavsett om det gäller barn eller hundar!

Nåt som jag ju varit medveten om sen ett par år tillbaka är att vill man veta hur man mår så ska man titta på sin hund, för det finns ingen/inget som avspeglar ens mående så väl som en hund, en hund är fullkomligt ärlig!!
Alltså har jag vetat sen en tid tillbaka att jag känner mig stressad. Visst, det skulle jag väl kanske veta utan Tindra oxå, men med Tindras beteenden och hennes ökade stressnivå så kan jag inte förtränga mitt eget mående och därmed låta bli att göra nåt åt det, för för min hunds skull och för hennes välmåendes skull så MÅSTE jag ta tag i mitt eget mående, så ÄR det bara!!

En annan sak jag har märkt med Tindra den sista veckan eller två är att hon går upp väldigt i varv när hon leker med andra hundar och börjar bli lite väl hårdhänt ibland. Jag har märkt att det kanske inte alltid bara handlar om lek längre utan börjar handla om att mäta sina krafter och sin status, och jag har inte riktigt vetat hur jag ska tackla detta.
Vis av misstagen jag gjorde med min förra hund som efter två års ålder inte kunde umgås med andra hundar så vill jag inte göra om samma misstag med Tindra. Jag VET ju att den vuxna hunden inte behöver umgås med kreti å pleti, att det kan vara stressande och att Tindra just nu är i en känslig fas i livet ang umgänget med andra hundar. Så vad jag ska göra har jag väl egentligen vetat men jag har skjutit det framför mig för att JAG tycker det är jobbigt att säga nej; både till att inte låta Tindra få leka och hälsa på alla hundar som vill och att säga nej till andra hundägare, speciellt eftersom jag träffar så många av dom mer eller mindre varje dag.

Men nu har jag som sagt fått "bastning" av Lena och hemläxa, det känns skönt att nån annan talar om att nu MÅSTE du ta tag i detta och nu GÖR du så och så! Konstigt egentligen för det är ju inte som om det Lena sa igår är några nyheter för mig, men det ligger som sagt på ett psykologiskt plan det där att man behöver nån annan som talar om spelreglerna för att man ska få tummen ur, iaf är det så för mig.

Nu är det oxå såhär att Tindra sen en tid tillbaka har lite hudproblem uppe på skallen och på örontipparna (inte helt ovanligt hos staffar), detta har jag inte bloggat om eftersom jag varit så usel på att blogga det sista, men jag ska göra det. Så vår hemläxa handlar inte bara om "hundträning" i den bemärkelsen utan om att Tindra behöver gå ner i varv rent fysiskt för att kroppen skall få en chans att läka ut detta. Som det är just nu så går allt i 180 så fort det händer nåt, och min inre stress påverkar ju oxå hennes stressnivå.

Så vad skall då ändras?
Först och främst så skall Tindra lära sig att ha tråkigt och att jag inte skall ägna all min tid och uppmärksamhet åt henne! Detta hade jag först svårt att ta till mig när Lena sa det eftersom jag ju tycker att stackars Tindra HAR tråkigt 90% av tiden, och att jag inte alls ägnar så mkt tid åt henne som jag borde (därav mitt dåliga samvete, men som sagt; det handlar inte om kvantitet utan om kvalitet).
Men sen när jag kom hem igår så insåg jag att jag faktiskt ägnar alltför stor uppmärksamhet åt Tindra, men på fel sätt. När hon var valp så var det ju viktigt att uppmärksamma henne precis som man skall göra med små barn, men nu är hon inte valp längre och att hon jämt får bekräftelse ifrån mig när hon söker min uppmärksamhet är inte av godo av en massa olika orsaker.
Dels så kommer hon aldrig lära sig sluta hoppa upp på mig och på andra människor om hon hela tiden får nån form av uppmärksamhet och bekräftelse när hon gör det (tex inomhus så klappar jag henne ofta när hon gör det, eller leker med henne om hon kommit med en leksak och hoppar upp på mig), dels så blir det en slags stress för henne att inte kunna koppla av.

Jag märker att detta är lite situationsbundet. För det mesta så ligger hon lugnt och stilla i soffan, men om jag tex sitter vid datorn så ställer hon sig på soffan vid armstödet och gör "high five", då VET hon att hon får min uppmärksamhet, att jag high fivar å gullar å lallar med henne, så kommer hon kanske med en leksak och jag börjar leka med henne. Igårkväll ignorera jag henne, i ögonvrån kunde jag se hennes förvånade min, men strax så gav hon ju faktiskt upp och la sig ner (ujuUJ vad det sved i mammas hjärta!), och det är denna hjälp hon behöver få; dvs att förstå att hon inte ALLTID måste stå i världens centrum och få allas uppmärksamhet hela tiden!!
Likaså om jag är hos nån kompis, då är hon hela tiden på och vill hoppa på den personen för att få uppmärksamhet, "gå och lägg dig" är ett begrepp hon inte har en susning om vad det betyder.

Sen kommer vi till detta med stressen utomhus.
Jag är ju själv en person som gärna går fort, men jag ska anstränga mig för att dra ner vårt tempo på promenaderna. När hon är lös är det inga problem, det är i koppel som hon dels gärna drar och dels upplever jag att vårt tempo gör att det blir lite av en stressfaktor.....vi behöver liksom coola ner oss båda två och lukta på lite mer på blommorna (fast nu är det SATANS kallt att stanna å lukta på blommorna ;O). Att hon är mer forcerad i kopplet nu (och är i en ålder där allt annat än matte är mer intressant) gör att vi har en väldigt dålig kontakt när hon går i koppel, sen är jag ofta lat och bekväm och har varit URUSEL på att jobba med kontakten i koppel det sista, så där skall det bli bot och bättring!

Sen så är det då detta med andra hundar.
Hon har nu ett hälsnings- och lekförbud tills vidare, och det tror jag är välbehövligt för det är ett enormt stressdragande i kopplet så fort vi ser en hund i allmänhet, och en hund hon känner i synnerhet....att försöka få kontakt med henne då är som att prata med en vägg, det spelar ingen roll om jag så håller en korvbit rakt framför nosen på henne, det är bara FULL fokus på den andra hunden och dragande i kopplet.
SÅ, nu blir det till att förklara läget för de hundägare jag känner så att de är införstådda med detta så att de inte tror att jag är otrevlig när jag inte hälsar utan bara ägnar mig åt att få Tindras fokus och följsamhet på mig, och hundägare jag inte känner behöver jag ju övht inte bry mig om och frågar dom om hundarna får hälsa/leka så får jag säga att: "nej inte just nu för hon behöver tränas på att inte hälsa på/leka med alla".

En sån "stressfaktor" är tex hundängen i Slottsskogen där Tindra är van att för det mesta bli släppt och att där busas det - antingen bara hon och jag eller så med andra hundar - hon börjar alltså gå upp i varv redan när vi börjar närma oss ängen. Ska inte gå förbi där på ett tag utan gå mer inne i skogen och på Azaleaängen i Slottsskogen för Azaleaängen förknippar hon inte lika mkt med hetsig lek.

Det är ju inte så att jag inte ska leka med Tindra, eller att hon aldrig mer ska få hälsa på andra hundar eller leka med andra hundar, men just nu så går hon lätt upp i varv och det blir en negativ stress. Tex så börjar hon gärna hoppa och bita på mig ute för att hon vill ha igång mig, eller om vi står still för länge och jag pratar med nån (hon har slitit sönder ett par av mina favorithandskar). Hon behöver få varva ner, och jag oxå!
Jag behöver göra mer saker för att min inre stress av att jag inget får gjort ska släppa (den stress som oxå påverkar Tindra negativt).
Tindra behöver få mindre av fartfyllda aktiviteter och mindre stressande yttre stimuli i form hetsig lek tex (vare sig med mig eller andra hundar), hälsa på varenda hund etc. Gå ner i tempo helt enkelt och göra mer saker som aktiverar nos och hjärna och bygga upp kontakten mellan oss igen.

Så detta är det vi skall fokusera på, och så hoppas jag att de här åtgärdena oxå skall hjälpa till att få bukt med hennes hudproblem!
När det är dags för hundmöten igen så kommer jag vara MKT mer restrektiv! Hon behöver inte hälsa på främmande hundar, och absolut inte leka med dom! På hundarna här i området så kan man hälsa ibland och ibland inte, och när det kommer till lekkompisar så kommer det inte vara mer än kanske 3-7 st som hon får lov att leka med, och det är de lekkompisar hon redan har och som hon känner väl och funkar med.

Jaha, å vad har KLICKET med det här att göra då (det där med att vända blad är ju liksom allt jag tagit upp här nu för att både jag och Tindra skall bli lugna och harmoniska igen)??!!
Jo, igår fick jag så ÄNTLIGEN tummen ur och fick köpt mig en bok om klickerträning av Anders Hallgren (klicker hade jag redan och tanken och lusten att börja har funnits sen Tindra var valp, jag har bara inte fått tummen ur!).

Så nu har jag och Tindra börjat lite smått och som alla andra som provat på det här med klickerträning - eller shaping som det oxå kallas - så är jag HELSÅLD!!! Sent ska syndaren vakna och det är ju bättre att börja sent än aldrig, men faktum är att jag är inte jätteledsen för att jag inte börjat tidigare för jag tror att den här nyheten i vårt liv kommer vara till stor hjälp för både mig och Tindra i det skeende vi är inne i nu, en hjälp för oss BÅDA för att ta oss ur den lite negativa spiralen vi för tillfälligt hamnat i :)

Det finns ju en uppsjö av böcker i klickerträning och jag vet inte på vilket sätt de är utformade, men det jag gillar med Anders bok är att han berättar om bakgrunden till denna träningsmetod och om mekanismerna, psykologin och beteendena som ligger bakom den här träningsformen, mkt intressant och lärorikt! Den här boken är tunn och väldigt basic och för mig känns det iaf som en jättebra bok att börja med innan jag går vidare med nån bok som kanske har mer direkta övningsmoment än vad denna boken har.
Och appråpå böcker, ni har väl sett att jag har en lista här brevid på hundböcker som jag tycker är bra?

Nähä mina vänner, nu ska jag borsta gaddarna och sen skall jag och Tindra bege oss av ut på en LUGN skön promenad.
Köpte förresten en spårlina igår för att ha på henne så att jag kan ha henne mer lös på öppna områden i Slottsskogen på kvällarna (och ibland även på dagarna) då hon vid några tillfället återigen har rusat iväg då hon sett en hund.
I skogen är det inga problem att ha henne lös, oftast möter vi inga där eller så brukar jag upptäcka dom innan hon har gjort det och jag hinner kalla in henne och koppla upp henne innan hon upptäcker mötande (med eller utan hund).

Spårlinan har jag alltså på för att jag skall kunna trampa på den om hon inte kommer på inkallning utan tänker sticka iväg till andra hundar eller människor. Köpte 15 meter lina men det tyckte jag var på tok för långt, det funkar inte om man vill kunna ha den i Slottsskogen där ju folk både går och cyklar och risken att nån trampar på den är för stor. Klippte av den till 12 meter och ska prova det tills vidare.
Å ena sidan kan den inte vara för lång om jag vill kunna använda mig av den på det sätt jag vill, å andra sidan kan den inte vara för kort för om Tindra sätter av så hinner hon långt på bråkdelen av en sekund och då gäller det ju att ha några meter att spela på så att jag hinner trampa på linan innan den tar slut ;P

Adios amigos :)

Inga kommentarer: